Jo. De är både massiva och tidskrävande att skriva de här årssammanfattningarna. Men innan jag ger mig i kast med en ny, brukar jag börja med att läsa igenom den senaste. Då blir det uppenbart igen varför jag lägger ned tiden på att sammanfatta året. Tillbakablicken gör mig glad och på något märkligt vis känns året liksom lite mer fångat och mentalt avslutat om jag tagit tid att se tillbaka innan det nya tar vid. Jag gillar att reflektera och påminna mig om sånt som fick mig att må bra, vad jag vill ha mindre av och framför allt - i vilken riktning jag vill skjutsa på mitt liv? En stor del av just det arbetet har jag dock redan gjort för 2023 när vi hade vår kickoff för 1.5 månad sen.

Hur som helst - nu kör vi!

Två dagar innan nyårsafton 2021-2022 skrev jag färdigt och skickade in slutrapporten för det sista av de två stora projekten som jag projektlett under året. En milstolpe som innebar att jag plötsligt bara jobbade 100% igen!

En dag innan nyårsafton kom pandemin ifatt och tre av fyra insjuknade i covid.
Nyårsfirandet blev därför helt i karantän hemma på Frösön.

Så vad gör en i väntan på att karantänen ska vara över?

När karantänen var över kunde vi göra säsongspremiär i slalombacken ett stenkast bort.

I Bräcke lekte vi paleontologer och åkte längdskidor. Vinnande kombo!

Resten av månaden bjöd på mera härligt uteliv men framåt slutet av januari hade vi knappt någon snö kvar. Det är vi inte vana vid!

I februari gjorde Emelie och jag slag i sak och drog iväg på en egen workation. Söndag till onsdag spenderade vi i trakterna kring Storhogna. Några dagar med jobb, skidor, bad, relax och god mat (som någon annan lagade, serverade och plockade undan) så att vi fick maximalt med tid att snacka och njuta av den fina miljön! Himla bra beslut alltså!

Vilka blir med 2023?!?

Killen med K fyllde också 38!
Min toyboy 😘

Mellan (men även under) jobbresor och mitt i övriga livet försökte jag klämma in lite skidmil här och var (och slalom och skridskor och och… 😅)

Fredagen som sportlovet började hade jag skrapat ihop nästan 30 mil skidor. Under fötterna satt nya skejtskidor som min mycket duktiga kollega Lars-Åke vallat åt mig. Det hade varit en galet stressig dag och det var tack vare många kära människor som jag till sist stod på startlinjen till Nattvasan45.

Emelie (som jag skulle kört med men som tyvärr blev sjuk), mamma och pappa (som bjöd på middagsstopp på väg söderut), Elisabeth (som mötte upp oss i Mora och stod för barnpassning), Kristoffer (chaufför och support) och Lotta & Emanuel (ovärderlig köhjälp till nummerlappen) - ni är alla guld värda. TACK ❤️

Själva loppet var det minst stressiga på hela dagen och jag njöt verkligen hela vägen till Mora medan det kändes som om skidorna gjorde jobbet. Vilken härlig kväll!
Så härlig att jag faktiskt anmält mig till 2023 igen 🤍

Sportlovet inledde vi i Dalarna. Ett epicentrum av människor vi gillar hänger ju där, och en god del av dem hade vi turen att träffa under några fina dagar.

Innan lovet var slut hann vi med lite annat skoj också. Som att pricka in en riktig pangdag i Åre med Gustlings! Det är en av de stora fördelarna med att bo där vi bor. Möjligheten att vara solskensnjutare av kräsnaste sort.

Bakade en tack-som-tusan-för-vallan-tårta till Lars-Åke!

Mot slutet av mars fick vi försmak på vårvintern ute vid Bynäset, med hon som fyllde stort dagen innan!

Roligt ställe för alla!

Sen fick vi äran att fira Maria på en kalashelg till fjälls!

Det har också blivit en hel del resande upp och ner. Kändes som jag mötte våren minst fem gånger i år.

Kanske har jag blivit liiite bättre på att sova på nattåg 2022? Det stående skämtet brukar ju annars vara att “inatt får jag sova många gånger” när jag ska åka nattåg…

För att vara tillbaka i stan den 1 april och köra Sveriges enda motionslopp i skidskytte - Östersundsloppet! Fi farao så roligt det är!

Påsken började smyga sig på lite här och var…

Njöt av små stunder hemma.

Vilket är betydligt svårare än det låter. Att vara närvarande i det stora fungerar bra, men i det lilla? Det blir utmanande med många resor.

När jag väl är hemma vill jag gärna hitta på mycket med barnen och maken. Skapa minnen. Vilket inte alltid är så lätt då jag själv skulle behöva vila och återhämtning. Tankar om hur det borde vara, krockar oftare än jag skulle vilja med verkligheten. Det är en skör tråd att balansera på. Jag undrar hur ungarna kommer minnas den här tiden?

Samtidigt vill jag inte klaga. Det finns många som har betydligt mindre närvarande föräldrar eller möjlighet att vara med sina barn. Mina barn har en fantastisk alltid närvarande pappa som håller koll på hämtningar - lämningar, gympakläder, och läxor mm. Det är fint att det får vara så.

Den här perioden längtade jag intensivt efter påskledigheten.

Men självklart hann jag med ett par resor till först!

Mina empiriska erfarenheter, efter ha firat majoriteten av mina påsklov norr om Dalälven, är att snön alltid ligger till påsk. Direkt efter påskledigheten är vintern slut. Oavsett hur tidigt eller sent den kommer.

2022 visade sig inte bli något undantag från den iakttagelsen, efter en nätt snödump den 9 april!

Själva påskledigheten blev en solig historia.

Gassande och härligt hem-hemma, minifjällsemester till Trillevallen och när vi kom hem till Frösön var snön nästan puts veck. Gjorde säsongens cykelpremiär på tempocykeln i kortärmat (!) redan den 21 april och ett par dagar senare kryllade trädgården av vår.

Med uppladdade batterier var det dags att resa iväg igen.

Mötte sommarvärmen tidigt en morgon i Malmö i början på maj 💛

Kunde njuta av vackra vyer och björkar som höll på att slå ut i Tiraholm vid Bolmen 💚

Känna på havet utanför Mellbystrand 💙

Och sen komma hem till nordvästan och de sista envisa snödrivorna… Oslagbart ❤️

Vi orienterade oss genom en etapp på Frösö femdagars…

Innan det var dags att packa igen…

Nu gick resan en bra bit utanför Sveriges gränser. Och den här gången fick jag en dos av (svensk) högsommarvärme när jag besökte Albaniens huvudstad Tirana i mitten av maj. En veckas ledarskapsutbildning där jag fick lära känna Carla från Italien och Anne från Frankrike/Nederländerna och hör och häpna - träffa på Martin! Min gamla kamrat sen studietiden i Uppsala. Vilken glad överraskning!

Till sist kom sommaren till Jämtland.

På nationaldagen hängde jag och lillebror på Jamtli medan storebror körde det anrika cykelloppet Jämthjulingen. En fin dag!

Vi hälsade på kära människor i Brasta.

Och jag sprang vårruset med härliga kollegor!

Förra året gjorde vi en roadtrip veckan innan midsommar. Det var en så stor succé att vi bestämde oss för att göra om samma sak iår. Som ett helt sommarlov under en intensiv vecka, men ändå innan de stora folkmassorna tagit semester. Passar oss bra.

Den här gången gick turen sydväst.
Först hem-hemma (nästan alltid hem-hemma när det handlar om bilresa söderöver) och så vidare till Z i Särna.

I Oslo fick vi bo en natt hos fam Västermark och käka god lunch med Mörsil.
Ett par dagar på vackra Smögen (där vårt första försök att fiska krabba slutade med att vi fick napp på en ål!).

Vi gjorde Göteborg med mycket roliga besök på både Liseberg och Universeum. Det roligaste med Liseberg tycker jag var att jag fick ta rollen som tuff mamma och hänga på 9-åringen. Pappans mage var visst inte riktigt med i matchen och betydligt mer anpassad till 7-åringens utbud av attraktioner…

För egen del åkte jag både Valkyria och Helix (om än lite motvilligt) till 9-åringens stora glädje. Det var en extra lång kö för att sitta längst fram i Valkyria som vi valde att inte stå i. 40 minuters kö räckte liksom. Men när vi kommit längst fram i kön så frågade tjejen i personalen hur många vi var. Två, svarade jag varpå hon frågade om vi inte skulle vilja sitta längst fram ändå? (Eeeh NEJ TACK tänkte jag) men JAAAAA vrålade 9-åringen innan jag hann säga något alls och rusade fram.

Tja… Vad gör man inte för sina barn?!? Jo man kastar sig tydligen ut i någon liten stålkonstruktion på räls som bjuder på dödshäng, fritt fall, en färd i 700km/h i timmen och sjuttioelva loopar och på något sätt… både överlever man och gör det med ett leende på läpparna (se bildbevis).

Efter Göteborg blev det paus i vänners hus i Lerum innan vi körde österut för att gå på bröllop mellan A och E utanför Västerås❤️. Badstoppet i vänern utanför Mariestad var årets härligaste. Vågor, långgrunt och ljuvligt varmt vatten.

Innan årets mest fullmatade vecka var till ända hann vi också med badstopp i Falun med Emelie och Alve! Pjuh!

Skönt med lite lugnare sommarledighet efter det 😅

Årets varmaste dagar hade vi kring midsommar. Då höll vi på att smälta bort i värmen, men vi vet bättre än att klaga på när det är varmt. Vädret var faktiskt så gynnsamt att vi kunde plocka årets första gubbe från landet alldeles innan midsommar. Sanslöst söt och god!

Jag investerade i lokal konst som gör mig glad. “Yra” av Anders Hultman.

Det var en spännande natt när vi sov över i pappas jakttorn. I början på juli blir det knappt mörkt på hela natten. Ungarna såg minst 5 björnar var. Själv förundrades jag mest över ljuset och vaknade flera gånger under natten. Var tvungen att ställa mig upp och låta blicken vandra över dimman, skogarna, bergen och den lilla ån nedanför. Norrländska sommarnätter ute i naturen. Mmm… Det är en sorg att mina ungar inte får växa upp närmare naturen även om vi försöker vara ute en del.

Dagen efter firade vi 11-årig bröllopsdag.
A-L och Atte hade gemensamt födelsedagskalas i Ytterberg denna dag! Kalas tillbaka i byn där vi gifte oss! Snacka om lyckoträff ❤️

Det blev några dagar till i Härjedalen innan vi hade brått hem…

… för då skulle de Tre Musketörerna uppträda på Storsjöcupen!
Min älskade lilla artist och hans kompisar som sjöng inför massor av ungdomar på Sveriges näst största fotbollsturnering för ungdomar!

Det har inte blivit så många tältnätter iår. Men en av dem som blev var ute på Bynäset.

Sen hängde barnen med mormor tillbaka till Härjedalen medan jag och K ägnade oss åt jobb och renovering. Hall och omgjort vardagsrum stod på schemat. Men vi blandade också in lite kulturell bildning när vi såg Arnljot på en av juli månads kallaste sommarkvällar. Regn och kalla fjällvindar… Well. Dunjacka hade inte varit fel!

Förgylld matsal och barn återhämtade från Härjedalen.

Villa Saffran har fyllt 100 år 2022 🥳
Det har inte blivit någon fest under året, men på sätt och vis har vi ändå firat huset med lite piff. Såsom platsbyggd förvaring i hallen. Äntligen!

En dag anordnade Destination Östersund Cityloppis. Jag passade på att boka två bord och ägna några timmar till att stå på gågatan och sälja saker som kunde vara till glädje för andra. Det gick strålande och jag frigjorde massor av plats, fick tillbaka lite kapital och såg till att prylar som numera bara tog plats hemma hos oss - kom i bruk igen hemma hos någon annan. Jag blev också intervjuad i radio.

Mina bästa tips för att sälja på loppis är att ha ett brett utbud av prylar så att människor i alla åldrar kan hitta något som lockar fram dem till bordet.
Bjud också in människor att komma och titta utan att de behöver köpa något.
Men det viktigaste är att sätta låga priser. Hellre bli av med grejerna än att bära hem allt igen. Den här loppisen var superbt anordnad då borden redan var fixade och någon annan plockade undan dem, plus att det fanns en lastbil från en lokal loppis redo redo att ta emot sakerna som inte blev sålda så jag slapp ta hem dem. Bravo Destination Östersund!

Maria fick en start i Salomon27K av mig i 40-årspresent. En perfekt dag på fjället då vi var lika glada från start till mål!

I början av augusti hängde vi i Bräcke.
Jag tog cykeln dit direkt efter jobbet 🖤🤍🧡

Efter ett par års uppehåll lyckades vi också få till Kärftskivan. Barnen var extra glada för de tog Lillkiosken i bruk och hade egen korv- och fikaförsäljning där.

Sen började en ännu en mastig resa.

Men den här gången var det både arbete och fritid. Först en tur till Uppsala och Oslo. Där anslöt familjen och vi hade lite ledigt tillsammans. För min del blev det också Sala Silverman. En ganska sen spontananmälan till en halv ironmandistans och det jobbigaste jag gjort på länge. 1900 m simning, 90 km cykel, 21 km löpning.

Nästa år ska jag förvisso avverka dubbla distansen igen men då är planen att vara betydligt mer beredd!

När familjen åkte hem fortsatte jag till Stockholm och avslutade det hela med ett par dagar nere i Laholm.

Nästa arbetsresa gick istället norrut till Vilhelmina, Hoting och Korsselbränna. På helgerna blev det både en sväng till Bräcke igen med Gustlingsbarnen 💜 och ett försenat men soligt härligt 7-årskalas för Assar.

Den andra helgen i september är alltid helgen för återträff med gänget jag pluggade med på Energisystem i Uppsala. En kär tradition som iår gick av stapeln i Rättvik. Alltid härligt att se de här människorna! För vår del är det också himla praktiskt med destinationer i Dalarna eftersom Härjedalen och pojkarnas mormor & morfar bor mycket praktiskt längs vägen. Win-win-win som vi brukar kalla det.

Direkt efter Rättvik blev det arbetsresa till Åre för omväxlings skull. Men det är ju praktiskt hemmaplan och räknas knappt.

Någonstans här började 7-åringen protestera skarpt mot mammans resor och under hösten har jag försökt ducka för resande så gott det går. En resa som jag inte kunde ducka var den till Hovs Hallar. Men vilket häftigt ställe det var!

Vi hade härligt släktkalas för han som fyllde 10 i oktober!

Hösten har tacksamt nog innehållit färre arbetsresor och mer skoj på hemmaplan.
Den där årliga kvällen då allt handlar om triathlon, en annan löjligt rolig AW med kollegorna, basketmatcher med först den ena och sen den andra sonen, traderafynd och föreläsning med Nils van der Poel.

För tolv år sen gjorde jag examensarbete i Kina tillsammans med ett härligt gäng och i höst hade vi en återträffsmiddag i Stockholm med kinamat på menyn såklart. Kul att snacka Kina-minnen med fler som vet hur det var blandat med tankar om livet som det är nu.

Dagen efter höll jag en föreläsning för branschkollegor och återsåg många människor från branschen som jag inte träffat på länge. Efterlängtat!

Det har varit en jobbresa till vackra Sigtuna, besök i vindkraftverk (en sak som legat länge på min bucketlist - yes!) och julfest i Sollefteå (bilden nedan) men annars har det varit betydligt lugnare på resfronten än under den galna våren.

Hösten har haft ett tydligt fokus på personlig säkerhet. Det känns bra att företaget satsar på saftey first. Jag har genomfört fallskyddsutbildning, brandsäkerhet och HLR-kurs, elsäkerhetsarbete samt arbete i vattenvägar och gjort halkkörning för att nämna en handfull grejer.

Hem-hemma fick Arvid glida runt på sin numera halvbandsutrustade trädgårdstraktor.

Själv fick jag lite genomgång av skogsbruk från mor och far.

Jag och K hade en weekend för oss själva på Knaust i Sundsvall för att genomföra ovan nämnda kickoff. Otroligt värdefullt att ta sig tid för eftertanke, samtal och meningar som får talas till punkt. Rekommenderar alla att göra det emellanåt. Livet går så fort att det som inte sägs i vardagskarusellen riskerar att förbli osagt om man inte avsätter dedikerad tid för att tänka och säga det.

Årets sista månad har varit kantad av kvalitetstid med familjen på hemmaplan. Mycket efterlängtat. Det har varit vitt och kallt ute, mycket levande ljus, två bra julkalendrar, äventurer, längdskidor, mys med kompisar och pulkabacken. En fin månad.

2022 har varit ett år med många sidor. Precis som det ska vara.
Händelserikt, lärorikt, slitsamt, mycket glädje, intensivt och massor av fina stunder.

Globalt sett lämnar 2022 en hel del att önska men det finns också bra saker som händer i världen. Krig och kriser förenar människor och vi kan göra bra saker när vi jobbar tillsammans. Allt är varken totalt mörker eller paradiset. Det finns nyanser med allt och det gäller att komma ihåg det när det känns tungt.

Jag hyser inga illusioner om att 2023 kommer bli ett lugnare år för egen del. Tvärtom finns det storslagna planer för sista året som 30-nånting. Som person älskar jag att värna om mina drömmar och göra upp planer. Då blir det också lättare att göra vad jag kan för att påverka livet i den riktningen jag vill leva. Å andra sidan händer det saker hela tiden. Livet är tack och lov inte levt på förhand utan det krävs ständigt kompromisser och ändringar av planer. Men om kompassriktningen är satt så tror jag att det är lättare att improvisera längs vägen.

Med det sagt har det blivit dags att tacka för mig och avrundar med en bild från årets julafton på Frösön.

Önskar dig ett riktigt gott 2023!
Skål!

Ann-Mari