Berlin

Alldeles lagom försenade för en stressfri morgon rullade vi in mot Berlin med Snälltåget. Med frukost i magen och välborstade tänder kunde vi kliva ut på perrongen som de världsvana tågresenärer vi anade att vi var på väg att bli.

Berlin den gröna staden mina tre lärarinnor i tyska alla trott att jag skulle besöka tidigare.

Vi konsulterade damen på turistinformationen och fick reda på att barn under 12 kunde åka kollektivtrafik gratis tillsammans med en vuxen, tur att vi pratad med henne eftersom vi missade det när vi bara tittade på nätet. Med nyköpta (och stämplade) biljetter var nästa uppdrag att ta sig från Hauptbahnhof till hotellet där vi skulle bo en natt.

Det visade sig att Google Maps var ett utmärkt verktyg för att ta sig fram i lokaltrafiken. Vi kunde se precis vilken linje vi skulle ta, åt vilket håll och när. Berlin verkar också helt sakna spärrar vilket gör det attans smidigt att hoppa på en tunnelbana eller buss. Tyvärr lyckades vi inte övertyga våra medresenärer om att det hela skulle fungera och istället för att vänta lämnade vi dem på Hauptbahnhof i tron om att de skulle åka med nästa tåg.

Några minuter senare var vi på hotellet, packade om och gjorde oss redo för dagens äventyr. TV-spelsmuseet (Computerspielemuseum) för mig och Arvid, Berlin Zoo för Ann-Mari och Assar. Jag ringde syrran för att kolla om de ville med på någon aktivitet och då visade det sig att de inte tagit nästa tunnelbana utan kanske snarare näst, näst, nästa, och till fel hållplats. Det skulle dröja en stund innan de dök upp förstod vi.

Tur ändå att man kan resa i sin egen takt och att de inte behövde bli stressade av oss och vi inte behövde vänta (även om vi kanske borde gjort det) på dem. Vi delade upp familjen Darj i två enheter och tog kollektivtrafiken åt olika håll. Jag och Arvid susade iväg med en tunnelbana med byte vid riksdagshuset och kände oss som riktiga urinvånare när vi vant tog oss fram.

Redan när vi skymtade entrén till muséet var succén ett faktum. Arvid kände igen någon TV-spelig sak 🕹 och började studsa framåt. Väl inne kunde vi spela mängder av olika konsoler, arkadspel och titta på mojänger från svunna tider. Arvid gick runt med sin digitalkamera, fotade och frågade. Som en säl i vattnet simmade han runt bland gammalt och nytt och tycktes aldrig få nog.

Själv kände jag mig som en expert eftersom mycket av det som var gammalt för Arvid kändes hemtamt för mig. Sega rally, inga problem. Pac Man, som igår. Skoj för alla som gillar tv-spel, men om det inte är din grej ska du nog göra något annat.

Museer som har fattat grejen med att det är roligare att pilla på saker än att titta på montrar med plaketter ligger mig varmt om hjärtat. Här fanns alla möjliga knasiga upplevelser, som TV-spel för blinda eller varför inte arkadspel där man tävlade i att uthärda mest smärta. 👾

En stark rekommendation för den som tycker det är roligt med gamla och nya tv-spel, eller bara den som vill känna igen sig i ett rum möblerat i 70-, 80-, eller 90-talsstil.

Till slut hade vi ändå sett allting två, tre, fyra gånger och var redo att ta oss vidare till lunchen. Vi hittade en äkta genuin grekisk restaurang bara en bit bort och knallade in. På tysk-engelska fick jag ihop en beställning och vips hade vi både mat och tänt ljus med traditionell grekisk musik i bakgrunden att njuta av.

Stärkta av lammkött och tzatziki susade vi tillbaka in till staden och tog oss till Checkpoint Charlie. Vi tittade på muren, jag förklarade hur gatubedragarna jobbade med att blåsa folk på pengar i det där gissa i vilken kopp bollen är-spelet och när jag sen vände mig om hade Arvid på bara en sekund fått upp en större sten som han började hamra loss delar av berlinmuren med. Lite som att plötsligt börja bryta bort träbitar ur vasaskeppet. Där och då hade vi plötsligt tittat tillräckligt på muren.

Checkpoint Charlie får en tvåa i betyg av oss, lite kul att kunna säga att man tagit på berlinmuren, men i övrigt bara en helt vanlig gata med en refug. Inget att ta en omväg för.

Istället tjatade Arvid till sig en dyr biljett till ett museum bredvid Checkpoint Charlie. Där inne var det foto och plakett som gällde och då var det inte intressant längre. Vi kunde stå på en plattform och titta ut över en stor målad bild som visade en scen ur åttiotalets Berlin, och det var i princip allt. Istället gick vi ut och tog oss tillbaka till hotellet för att möta upp Zoo-entusiasterna och vila benen.

Till middag strosade jag och Arvid iväg för att köpa pizza på en äkta genuin italiensk pizzeria en bit bort. Prissättningen var som gjord för att förvilla människor och jag var tvungen att räkna ut arean på olika stora cirklar för att maximera mängden pizza för pengen. Större pizzor var dyrare per kvadratcentimeter och därför blev det flera små. Efter en liten stund fick vi ihop en beställning på tysk-engelska och kunde sätta oss vid ett bord, lyssna på traditionell italiensk musik och vänta på maten. . Jag frågade om det gick att betala med kort och visst, det gick nog rent tekniskt sett, men det var inget de gillade här i Italien. Men jag ville rent tekniskt sett betala med kort och när de motvilligt fiskat fram kortmaskinen från en låda under diskbänken gick det ändå utmärkt.

Den tropiska hangaren

En timmes tågfärd utanför Berlin ligger kolossen Tropical Islands. Världens största byggnad utan stöttande pelare. Kopiöst stort är en underdrift. Där inne kan du besöka olika stränder, flyga luftballong, vandra i regnskogen, bo och leva. Från kortsida till kortsida är det 360 meter och tvärs över är det 210 meter vilket gör att om du har nära en kilometer att gå från stranden till omklädningsrummet och tillbaka om du glömt dina flip-flops i skåpet. Assar ville köpa en stuga och bosätta sig i värmen på obestämd tid. Det pratar han fortfarande om ibland ett halvår senare. Tropical Island gjorde ett avtryck och var en av de stora höjdpunkterna enligt barnen.

Ett fantastiskt ställe att vara på, åtminstone när det var förhållandevis få besökare. Vi behövde inte köa till någonting utom lite grann till de största rutschkanorna. Packningen kunde vi låsa in i omklädningsrummet och det mesta behöll vi där ända tills det var dags att lägga sig i det tält vi hyrt.

En tältnatt inomhus på en sandstrand kändes knasigt kul. Dessutom var det såklart mycket billigare än att ta in på ett mer schangdobelt etablissemang. Ville du gick det att hyra både villor och stugor både inomhus och utanför parken.

Jag rekommenderar helt klart att bo inne i parken när man väl är där. Du får bada både på ankomstdagen och avresedagen om du vill. I princip får du två hela dygns badande på en övernattning, men en heldag var fullt tillräckligt för oss så vi undvek att avslöja det för barnen för att undvika tjatet.

På kvällen både åskade och monsunregnade det utanför, men inne hos oss förstärktes bara upplevelsen av att vara i tropikerna. Vi tog en promenad genom regnskogen på kvällen och tittade på de flamingos som lever i parken.

Stark rekommendation för den som velar mellan att åka runt i Europa och att ta en semester i Thailand. Tysk ordning och Thailändskt klimat.

Ann-Mari har skrivit ett inlägg med mycket fler bilder och filmer om samma ställe, spana in det för att få ett annat perspektiv på samma ställe.

De olika delarna hittar du här:

• Del 1 - Vi lämnar Sverige

Vi åkte tillbaka till Berlin och mötte upp de andra. Möt Österrike 🚂