Hela mitt liv har jag velat saker.

Jag har också varit beredd att jobba hårt för att uppnå dem. Väldigt hårt. Vi kan kalla det för en inneboende kompromisslöshet, som jag aldrig skulle kräva av någon annan. Det vore groteskt. Men mot mig själv har det varit ett ickeval. Det väl bara så jag är antar jag?

Motorn är nyfikenheten och viljan att lära. Gäldjen i att klara av utmaningar har varit drivmedlet.

Som en följd av detta kan jag inte minnas när livet inte har varit intensivt. Att vilja göra allt. Prova allt. Det har varit mitt sätt att leva. Blivit mitt sätt att leva. Vadå välja bort och avstå från? Det är ju roligt! Klart jag ska! Klart jag kan!

Det här stegrades till en ny nivå i augusti-september 2021. Min första bok hade kommit ut med all markandsföring på min axlar, projektledning för två projekt i det egna företaget och så mitt första jobb i chefsposition med allt vad det innebär. Två ideella styrelseuppdrag, rollen som tränare, den egna träningen, upprätthållandet av sociala relationer och så den älskade familjen ❤️

Sen dess har livet levts i ett. Utan att lugna ned sig. I samma nanosekund som något blivit klart så har något annat täppt till gluggen. Månad för månad fram till kulmen som inträffade i oktober 2023. Eller var det kanske i juni 2023 när jag tänker efter?

Ja, ja… vi tar året från början så får vi se.

Januari 2023

Året började som alla tidigare år med att jag fyllde år.
Frukost på sängen, skönsång och fina presenter.

Fick tyvärr också höra tuffa nyheter från två kära vänner. Ännu en påminnelse om att det är en gåva att få åldras och fortsätta jaga sina drömmar.

Hösten 2022 anlitade jag Christian som triathloncoach i hopp om att utveckla min fysiska potential och förhoppningsvis kvala till VM i Ironman på Hawaii. Spännande att låta någon annan planera och själv enbart fokusera på att genomföra träningen. Okej genomföra och pussla. Att få in passen i vardagen är ibland lättare sagt än gjort.

Fast just den här tiden kände jag mest frustaration på träningsfronten. Hade ett halsont som spökat till och från sen oktober. Först i slutet av januari fick jag bra hjälp och halsen skärpte till sig.

Men. Om träningen inte blir som en vill så kan det ju gå bättre på andra fronter.

Tex den där dagen när K och jag strosade ensamma på stan någon timme och möttes av ett westerndrama i teaterform följt av en tre-rätters som ungarna fixat åt oss ❤️

Skidåkning, frukost på sängen en dag som inte är ens födelsedag och sällskapsspel är också trevliga saker som vi hade tid för i januari.

Hem-hemma skottade vi av såväl garagetak som solceller.

Med inspiration av barnensboktips på Instagram införde vi läskvartar. En kvart med egen läsning varje kväll och en hemlig belöning i slutet av månaden. Första avklarade månaden firade vi med en dags slalom i Björnrike, följt av Bowling och middag tillsammans med mormor och morfar samt morbror och Ann i Vemdalen. Väldigt uppskattat!

Jag fortsatte måla och drömma.

Ett stort steg för att förverkliga drömmen om Hawaii så bokade vi flygbiljetter och boende. Detta var alltså 7 månader innan jag kanske skulle lyckas kvala... Men vi sansade oss såpass att biljetterna åtminstone var återbetalningsbara om allt skulle skita sig. En Ironman är en lång tävling och mycket kan hända både innan och under loppet. Beställde också hem lite energi inför kommande utmaningar (obs! Ej sponsrad av Enervit och kommer byta märke inför framtiden.)

Februari

Så när som på en ovälkommen influensa kände jag mig på gång i februari. Äntligen mer träning av alla former och allra helst längdskidor. Snön smälte nästan bort men då öppnade Medvinden och bjöd på fin skridskoträning istället. Under en promenad hittade jag och Arvid en stor Sverigeflagga på marken. Mycket oklart varför…

Ks tur att fylla 39 år och Arvid uppträdde på skolans Lilla Mello!

Den här månadens läsbelöning var bowling och middag på Max. Inte lika häftigt som i januari men ändå väldigt bra enligt barnen.

Mars

I början av mars tog vi sportlov! Första stopp var som vanligt i härliga Härjedalen och hemma hos mormor och morfar. Barnen stannade kvar där medan jag och K körde vidare till Dalarna och Nattvasan.

30 km skejt mellan Oxberg och Mora var tanken. Men spåret var mer blankis än spår och medvinden gränsade till storm. Så det blev stakning i rälsen snarare än skejt och fy tusan vad fort det gick! För en gångs skull kändes Lars-Åkes fantastiska vallning nästan överflödig. Här gällde det att stå på benen och hålla tungan rätt i munnen för ett fall i utförslöporna skulle kunnat ge riktigt allvarliga konsekvenser… Inte läge för det.

Från Mora till Falun och häng hos Kjell-Bränd över helgen ❤️
Förutom att skida och bada i nya simhallen på Lugnet så åt vi gemensam Vasaloppsfrukost. Mysig tradition med Vasaloppstv!

Sen var det dags för oss att röra oss norrut igen. Vi lyssnade på loppet på radion och jag började räkna efter… Men vi kommer ju vara i Mora ungefär när det är målgång! Tänk om vi hinner se det live!

Det var K som körde och precis i närheten av målgången satt det ett tillfället trafiklyse som lyste rött. Det fanns ingen chans för båda att hinna om vi först skulle parkera och sen ta oss gemensamt till målet.
-Spring! Du hinner! Sa K och jag kastade mig ut. Med cirka två minuters marginal fick jag se Emil Persson ta hem 2023 års Vasalopp (efter alldeles för många år med norska segrar). En riktig höjdare!

Vi hejade också på vår super-kompis Matza som körde de 9 milen mellan Sälen och Mora i en imponerande hastighet. E hade skickat med oss ett knippe ballonger som blivit kvar efter ett kalas i januari! Snacka om ballongkvalitét!
Och som om inte det var frosting nog på min glädjecupcake så sprang jag dessutom ihop med älskade Z inne på Vasaloppsmässan och fick gå på mitt livs fräschaste bajamaja (kolla spegeln liksom!) En dag av episka mått!

Sportlovet fortsatte med skidåkning i Åre, Harry Potter-läsning, lek i Vinterparken, Gregoriemarknad samt häftig fotoutställning med ekorrar som fotomodeller av Geert Weggen.

Tillsammans med Åsa blev det både träning på Vintertriathlon och kallbad.

Och det var ju en himla tur att jag fick träna på det, för i slutet av mars bar det av till Skeikampen i Norge för att delta på mitt första VM någonsin. VM i vintertriathlon!

En helt osannolik resa som resulterade i ett VM-silver för mig och som du kan läsa mer om här!

Hann med en snabbresa till Stockholm och hem för en inskjutning innan mars övergick till april…

April

Den första april var det nämligen dags för Östersundsloppet!
Sveriges största motionslopp i skidskytte och ett helroligt event att vara med på.

Kroppen hade fått kämpa efter den senaste tidens resande, tränande, tävlande (samt Åsas baciller på väg hem från Norge 😏) så jag var glad att få köra en kortare stafettsträcka för Statkraft ihop med Gerd och Urban istället för den långa individuella sträckningen.

Kring påsklovet körde vi en sista längdsväng till Edsåsdalen innan vi firade själva påsken hemma i Härjedalen. Längdskidor på skare, åka bakom fyrhjuling och fiska* (= åka skoter ut på isen och grilla korv), träffa flickorna G, fira en nybliven 8-åring och njuta av ledigheten med familjen H i Bräcke. Kallbad blev det också för både stora och små.

En tur till Helags med E blåste tyvärr bort men jag fick se bergsmassivet från luften åtminstone. Den här gången gick färden först till Frankfurt och sen vidare med buss till Nordstadt ihop med svenska och norska kollegor. Mycket intressant första besök på en pumpkraftsanläggning.

Återigen slog en förkylning till och näsan började tokrinna. Den andra morgonen i Tyskland roffade jag åt mig en liten stund ur det hektiska schemat. Det blev en desperat jakt efter näsdukar och något vaselinliknande åt snoken på ett par olika supermarkets. Lite gamla tyskakunskaper dammades av och till slut fann jag det jag letade efter. Kollegorna skrattade gott när jag kom in i konferenslokalen med 36 näsdukspaket under armen. Men det visade sig vara fler än jag som drabbats av näsrinning och då kunde jag generöst dela med mig av näsdukspaket till alla behövande under resten av resan. Förkylningen gick tack och lov över ganska fort.

Trots mötet med våren i Tyskland så var vintern inte klar med oss på långa vägar i Jämtland än. Vi gjorde vad vi kunde med att höja värmen och hälsa våren välkommen på Valborgsfirandet men det dröjde ändå en bra stund tills värmen var här för att stanna. Den här gången firade vi läskvartar med att gå och se Jämtland basket och äta på Pinchos.

Maj

Finns det någon månad där det händer så mycket som maj i naturen? Från snö och is till dagar i bikini från en gassande himmel där solen nästan inte går ner. 2023 var inget undantag från intensitetshöjningen, även om jag försökte minimera resandet så gott jag kunde eftersom jag visste vilken best till månad som väntade…

På jobbet hade jag min hittills mest utmanande period och därtill kom träningen som skulle in, plus långhelgerna med familjen och barnen som räknade ner till det hägrande sommarlovet.

Å andra sidan. Om jag inte hade träningen skulle jag dukat under för länge sedan. Hur orkar alla som inte tränar med livet??? Äntligen dags för cykeln att komma ut från grottan nere i källaren och det var vi lika glad över - TREK och jag.

En tidig träningsdag cyklade jag till Brasta från Frösön och duschade hemma hos kusin ❤️
Familjen mötte upp med bilen men jag kom faktiskt fram några sekunder före.
Därifrån fortsatte vi till ett riktigt bra Öppet hus på Nord Locks fabrik och efter det åkte vi hem för att svida om och vara med på Matstafetten i Östersund. Tur att vi hade ansvar för efterrättsdelen som redan var förberedd. Hursom avslutades en riktig kanondag med massor av skratt på Storsjöteatern någon gång efter midnatt.

Maria är en fantastisk träningskompis både vad gäller löpning och cykling lite när som. Fredde bjöd på ett prima brickpass där jag fick känna på formen och temperaturvariationerna runt Brunfloviken. Rolig sim-AW med skönaste masterssimmarna!

Annat som hände var ett försenat firande för 8-åringen på Frösön, och att min Hibiskus slog ut för första gången. Wow! I mitten av maj skickade mamma en bild från hem-hemma på en nätt snödump som vittnar om att du aldrig riktigt kan vara säker på att vintern är slut förrän den är slut.

Sen fyllde svärmor 70 och det firade vi i vackra Bräcke. Till hennes ära var också vintern äntligen officiellt över och vi fick njuta av riktigt pangväder under hela Kristi Himmelfärdshelgen! Bad och träning blev det också. Såklart.

Jag for hem lite tidigare än de andra för att hinna med min årliga tradition Andersön Runt. Ett löpevent som brukar gå i slutet av maj och som sedan flera år tillbaka anordnas av Hej Främling och Inlöparna. Det 11.2 km lång trailloppet genom Andersöns vackra naturreservat råkar också vara min årliga kontroll av löpformen i slutet av maj. Målet är alltid att komma under timmen och jag känner alltid ångest och nervositet inför. Men trots utebliven formtoppning och hög träningsbelastning var det inga som helst problem att komma i mål under timmen. Nåja. Klarade det i alla fall och ett års lugn till nästa gång ;)

Från Andersön till jobb i ett grönskande Skellefteå och 16 km vacker kvällslöpning längs älven. Sen behövde jag åka hem och byta av Kristoffer som skulle ned till Uppsala några dagar för att bla skjuta kanon. Lite knepigt för mig eftersom jag hade 5h cykel planerat på lördagen och 3h löpning på söndagen.

Så hur löser en detta?

Uppstigning i gryningen är svaret.
Cykel nere i grottan (källaren) lördag: 5:00-10:00.
Löpning söndag 6:00-9:00.
Utöver det blev det riktig lyxfrukost, badhuset med kidsen och så fick jag finaste teckningen eftersom det var mors dag. Avslutade därmed ännu ett bra träningsblock och kände mig så redo som jag kunde bli för att kasta mig ut i håll-i-hatten-JUNI…

Juni

Barnens farmor har fyra barnbarn. Hon har sagt att de får välja varsin europeisk stad att besöka tillsammans när de har blivit 10 år gamla. Först ut var Arvid som valt Paris. När jag fyllde 39 år fick jag i present att följa med till Paris eftersom jag aldrig varit i Frankrike. Vi hade sedan länge planerat att det här skulle ske kring Nationaldagen eftersom det råkade bli en långhelg 2023.

2-6 Juni - Paris, Frankrike

En oförglömlig och alldeles fantastisk resa som jag är så tacksam över att jag fick vara med på. Det började redan med Arvids lyrik över att se Östersjön från luften (Alltså va?!?! Är det där Östersjön!?!? På riktigt??? Den riktiga Östersjön liksom??? Det är ju helt sjukt!!!). Resten av flygresan hade vi båda nackspärr för att jag behövde pekade ut andra städer, vägar, sjöar, länder mm som han bara läst om eller hört tidigare.

På Arlanda hade vi ganska många timmars väntetid så då lyxade A och jag till det med att lösa in oss på Clarions gym och utomhusbad i Skycity innan vi anslöt till E för att äta lunch. En oas jag använt mig av vid flera långresor. Vi hade det riktigt gött plus att jag fick in lite styrka som komplement till morgonens genomförda brickpass.

Jag ids inte redogöra för Paris-resan i detalj men i korthet:
Eiffeltornet, Hop on-hop off-bus med alla sevärdheter, Aqua Boulevard (vattenland), sightseeing och en i brist på bättre ord supermaxad dag på Disneyland Paris. E gav upp på eftermiddagen men jag och Arvid röjde runt från öppning till stängning.
Antal steg? Ca 95 000 loggade fredag - måndag 😅

På tisdag var det Sveriges nationaldag och dags att åka hem. Utpumpade och fullmatade av intryck höll en fransk strejk på att ställa till det för oss på målsnöret, men hem kom vi (efter en maxad löpinsats på Arlanda) och det var en himla tur det… För på kvällen kom Sanna och Riccard på middag och jag behövde raskt packa om för att resa vidare till Norge dagen efter.

7-9 JUNI - Sylarna, Norge

Från ledighet och 30 graders värme i Paris - till jobb i underställ och snö, på norska sidan av Sylarnas och Helags fjällmassiv. Vilka häftiga kontraster livet kan bjuda på 🤍
I Norge klämde jag också in två löpturer och lite styrka med iskallt och uppfriskande bad.

Kom hem från Norge på fredag eftermiddag. Här kom jag upp till ytan och andades djupt nästan hela helgen. Ljuvligt att få rå om ❤️, tvätta och packa om… Killarna flyttade ut vardagsrummet.

11-15 Juni - Göteborg

På söndagkväll hoppade jag på nattåget mot Göteborg. Ändå tacksamt med transportmedel där man kan sova bort själva resmomentet.

Nu väntade några dagar på en internationell dammsäkerhetsmässa i Göteborg där typ alla i branschen deltog. Intensivt, roligt, lärorikt.

I Göteborg var det i princip lika varmt som det varit i Paris. Så efter en Cultural evening på Liseberg var vi ett gäng som tog en taxi för att svalka av oss ute i havet vid midnatt. Finns det något bättre än spontana äventyr?

Nästa dag skulle jag ta nattåget hem igen men först blev det ytterligare ett spontant äventyr med simning i havet ihop med Kent och Angela. Kent är amerikan och vi träffades 2017 när jag var i Colorado på en jobbresa. Fast det kom inte jag ihåg. Jag minns mest att min kollega Stina pratade länge med någon om drivgodsproblematik. Någon visade sig vara Kent. Förutom att jobba med dammsäkerhet så är Kent tydligen en riktigt bra simmare och tillsammans med sin irländska fru Angela och några till ska han simma över Engelska Kanalen 2025. Nu letade han simsällskap och någon tipsade om mig. Blev ett väldigt roligt simpass och ett oväntat härligt möte med likasinnat levnadsglada människor.

Från Göteborg till skolavslutning på Jamtli och ett väldigt efterlängtat sommarlov.

Väldigt tacksam att jag fick vara med och fira in sommarlovet ihop. Den finaste tiden på året hemmavid. Kanske försöker jag absorbera allt extra mycket eftersom jag vet att jag snart måste iväg igen? Njuta gjorde jag i alla fall. Genomförde också några favoritpass innan det var dags att packa väskan igen. Som att springa ut till Bynäset, köra varvet runt där och springa hem igen. Blev en tur på 3 mil.

19-21 juni - Skevik, Stockholms skärgård

På måndag var det dags att hoppa på tåget igen. Den här gången bara till Stockholm men ändå. Väskan ska packas. Det vankades 3 dagars avdelningsträff på Skeviks gård i Stockholms skärgård. Självklart var våtdräkten med när jag hörde att vi skulle vara i skärgården. Det var kallt. Men härligt ändå efter en dag med konfererande.

22-24 Juni - Midsommar i Härjedalen

Till midsommar började min semester och vi drog till Härjedalen. Efterlängtat. En dröm gick i uppfyllelse när jag fick simma fram och tillbaka till Sundsättdammen. Det var fler som badade och höll på med andra typiska Sundsätt-saker. Som att leka med stora maskiner.

I en vedlåda fann jag ballongerna (se Vasaloppet i mars) som fortfarande höll luften sen de blåstes upp i januari. Här var det inte tal om att luften skulle gått ur på något sätt.

25-28 Juni - Göteborg

Nä. Det var inte färdigrest riktigt än.

Från Härjedalen fortsatte vi till Göteborg där vi hyrt ett radhus ihop med mormor och morfar i några dagar. Eftersom det var en fantastisk sommarvärme var vi tvungna att stanna och bada i Siljan. Vi åt lunch på Big Hill Lodge med ett rejält utsiktstorn utanför Filipstad (kan rekommendera) och så blev det badstopp igen i Vänern utanför Mariestad. Det finns inget härligare än badstopp på långa bilresor.

I Göteborg blev det lek med forna Frösö-grannar. De visade oss en fantastiskt fin vandring längs Säveån (med två goa badstopp). Vi fick också uppleva vår första Bruce Springsteen-konsert och körde en heldag på Liseberg.

När upplevelsekontot lyste illrött var det skönt att äntligen få åka norrut igen. Det var dags att steppa upp både träning och återhämtning.

Mer om det i Tillbakablicken 2023 - Del 2.