Hur många känner du som ska göra allting sen? Som ska flytta från storstaden till en plats de gillar, sen. Som ska byta till ett mer meningsfullt jobb, ta sig ur en dålig relation eller ägna mer tid åt barnen. Sen. Som ska leva... sen. Är du en av dem?

Det finns alltid andra saker att klara av först. Ett par varv i ekorrhjulet, några pinnar på karriärstegen eller ett gäng prylar som måste köpas. Det där jobbiga som kräver ifrågasättande får vänta till en annan dag/månad/decennium.

Människor skänker gladeligen bort sin tid oavsett vem som frågar. Åtta timmar om dagen till nåt de inte tror på, inga problem. Kvällar och helger med att sträcktitta serier på Netflix, javisst. Först när livskrisen är ett faktum och de slår i botten börjar de titta runt sig och uppskatta det de en gång hade mer av, tid.

För ett par år sen läste jag en bloggpost från Wait But Why som skvalpat runt i bakhuvudet sen dess. Det jag tog med mig var insikten om hur få veckor ett liv består av. Att det är en överskådlig mängd som får plats på en poster på väggen.

Därför designade jag min egen variant av en livskalender. En ruta för varje vecka upp till 90 årsdagen. Jag siktar högre än så, men samtidigt vill jag inte förleda mig själv att tro att jag har oändligt med små rutor kvar.

För bara någon generation sen tyckte vi att den som blev 78 gjort det bra, nu tycker vi att den som dör vid samma ålder gått bort i förtid. Vi lever inte speciellt mycket längre idag än för något årtionde sen, men våra förväntningar har flyttats.

För att påminna mig själv om attt göra det bästa av livet kommer jag varje vecka att ta fram tuschpennan och fylla i en ruta. Inte för att bli stressad, utan för att stanna upp, reflektera över om det är något jag vill ändra och uppskatta alla rutor som är kvar.

Tanken är också att jag ska fråga mig själv hur många av mina värdefulla rutor jag vill hålla på med dåliga vanor eller befinna mig i situationer jag inte trivs med. Inte speciellt länge har det visat sig historiskt. Jag har bytt jobb när jag inte har trivts och flyttade från storstaden efter bara dryga året eftersom det livet inte var för just mig.

Hur gör du själv? Agerar du som att du kommer att vara evigt ung eller ser du till att göra en del av det där du vill nu istället för sen? Och kom ihåg, var snäll mot dig själv, ibland går saker snett utan att det är ditt fel. Tänk så många rutor du har kvar ändå.

Om du vill kan du färglägga olika år med olika färger för att göra det åskådligt. Skolåren i rosa, högskolestudierna i gult, småbarnsåren i blått osv.

Hör av dig om du vill ha en egen, jag har några stycken på lager. 100kr + frakt så har du snart en på väggen du med.

//En 36-åring som är riktigt bra på att färglägga små rutor.