Den sociala norrlänningen
Under 1800-talet var det både viktigt och vanligt att gå på visit. I inledningen av röda rummet kan herrarna inte vara på arbetet mer än tre timmar mitt på dagen eftersom de har ett sånt sjå med att gå runt och hälsa på varandra.
Min spaning är att det oanmälda besöket bara har överlevt på landsbygden och att myten om den inbundna norrlänningen är precis tvärt emot sanningen.
En visit är ett kort oanmält besök när man, som man sa, “snippade förbi” hemma hos någon. Under visiten lämnade man självfallet sitt visitkort som las i visitkortsskålen.
Vi har en pampig visitkortsskål gjord av tenn och glas i fritidshuset, och med hjälp av den gick det att visa upp sin sociala status. Fler visitkort innebar att fler personer hade kommit på besök, och alla kunde se att den mängd följare hushållet hade. Jakten på social status fanns även då.
Vas och visitkortsskål i ett
Om mottagaren inte var hemma gick det att använda det intrikata system av vikningar som fanns för att visa vad ville med besöket. Övre vänstra hörnet invikt avsåg ett avsked, nedre högra betydde istället att man varit där i affärer, osv.
Visiten fick högst pågå en halvtimme, kanske inte mer än en kvart för kvinnor för att det inte skulle finnas tid för något fuffens. Dessutom hade alla så många att hälsa på så det gick inte att stanna längre.
Även om mycket av det här kravet på visiter tack och lov inte lever kvar längre finns de bästa resterna kvar. Det är inget konstigt åtminstone här i Östersund att åka hem till nån oanmäld. Bara dyka upp, prata lite och kanske bli bjuden på en bulle. Längre ut från stan vore det rent konstigt att inte hälsa på om man var i trakterna.
Trenden är tydlig generellt, ju större stad, desto mer anonyma tenderar vi att bli. Mest troligt är det också en generationsgrej, eller kanske snarare en tekniksak. Nu kan vi inte ens vara ute i trädgården utan att bära runt på vår mobiltelefon och då ligger det såklart närmare till hands att kolla om nån är hemma innan man åker dit, eftersom alla ändå är möjliga att nå hela tiden.
I Sthlm var det rent konstigt att börja prata med folk man inte redan kände. Det sågs med misstänksamhet. Bättre då att fästa blicken i mobilen och inte riskera att råka titta någon annan i ögonen oavsiktligt. Som den inflyttade utbölingen jag var hann jag inte riktigt anpassa mig fullt ut utan tenderade att prata med folk jag inte kände på tunnelbanan. Ibland gick det hem och blev en givande diskussion hela vägen från Ropsten till T-centralen, ibland var det bara att fortsätta läsa den bok jag alltid hade med mig istället.
Det oannonserade besöket är otvunget och kul. Alla förstår att det inte är perfekt städat när man bara dyker upp och det är helt ok. Frysta bullar däremot överlever inte så länge hos oss, de hittas och försvinner en efter en från frysen. 🥐
Fler oannonserade visiter åt folket! Vi behöver träffas mer, inte mindre.
I ett avsnitt av vetenskapsradion som jag lyssnade på skämtade de till och med om att det gått så långt att många nu först skickar ett meddelande för att kolla om det är ok att ringa.
Det är synd om människorna. Men vi är också de som kan förändra något till det bättre. Dra ditt sociala strå till stacken genom att göra en liten visit hos någon när du är i närheten.
Sju sorters kakor
Visste du att det finns en förväntad ordning för hur du ska ta dig an kakfatet om du blir bjuden på fika. Det här är sånt jag försöker lära mina barn, men som inte alltid fastnar.
Du börjar med de torra kakorna som finska pinnar eller drömmar. Sen går du vidare till de lite finare sorterna som syltsnittar och hallongrottor. När de är avsmakade kan du gå vidare till de blöta kakorna, exempelvis chokladrutor eller toscakakor. Först därefter är det tillåtet att ta för sig av kronan på verket som kan vara exempelvis en tårta, budapeststubbe eller liknande.
Gå från det torraste till det godaste så ordnar det sig.
Är du i trakterna där jag bor, kom förbi bara. Om inte, lyssna på det här avsnittet av vetenskapsradion:
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/nar-vi-fick-ovantat-besok
👋
