Ultrabad: marathon + 8 vinterbad under 22 timmar đ
Vaknar av mobilen som börjar spela. La jag mig inte alldeles nyss? Mjo. Men den Àr 2:40 och det Àr dags för intervall nummer tvÄ. Ute Àr det mörkt och jag hör vinden, men inne under tÀcket Àr det varmt.
Efter den hĂ€r vĂ€nden kommer det vara ljust pĂ„ varje intervall tills den sista svĂ€ngen om sisĂ„dĂ€r 18 timmar. Om jag hĂ„ller ihop hela vĂ€gen. Ăr ödmjuk inför det faktum att jag inte sprungit mycket lĂ€ngre Ă€n en mil sen i somras. Marathon-distansen har jag inte sprungit pĂ„ nĂ€stan 3 Ă„r⊠Jaja. Försent att göra nĂ„got Ă„t det nu. Bara att ta ett varv i taget sĂ„ fĂ„r vi se hur lĂ€nge det gĂ„r.
SÀnglampans sken hjÀlper mig ur sÀngen. VÀl uppe kÀnns det lite lÀttare. PÄ med badklÀderna under löparklÀderna. För varje plagg kÀnns det bara bÀttre och bÀttre. Det Àr som om kroppen automatiskt gör sig redo för uppgiften. Kollar pÄ fusklappen jag lyckligtvis skrev innan jag la mig för ungefÀr 1.5 h sen. Det stÄr:
Neoprensockar
Handduk
GPS-klocka
Mobil
UnderklÀder
Litar inte pĂ„ att min sömndruckna hjĂ€rna ska komma ihĂ„g allt av sig sjĂ€lv. Bockar av pryl efter pryl ned i löparryggsĂ€cken. 5 minuter kvar. Tar pĂ„ löparjackan fast det var lite för varmt första varvet. Hellre lite för varm nĂ€r jag kliver ned i det kalla vattnet. Kör skobyte och vĂ€ljer ett par utan dubbar. Det blir en halkig resa. VĂ€l utomhus kĂ€nns det riktigt bra och nĂ€r jag fĂ„r se Virgilijus och Lotta har jag ett stort leende pĂ„ lĂ€pparna. Det hĂ€r Ă€r ju skoj! Varför Ă€r inte alla andra hĂ€r? Extra bra kĂ€nns det att Virgilijus har med sig en högtalare och lirar musik dygnet igenom đ„ł
Efter drygt 2.5 km löpning Àr det dags för bad. Den gamla avklippta fÄrfÀllen ligger kvar dÀr jag lÀmnade den. Den hinner ÀndÄ inte torka, sÄ den fÄr ligga kvar i Surfbukten hela dygnet. Ull Àr varmt fast det Àr blött. LÀgger av grejerna sÄ att de ska vara lÀtta att ta pÄ igen. Lotta Àr snabbast ner i vattnet nÀstan alla gÄngerna. Jag Àr oftast sist i men hyfsat rask att klÀ pÄ mig.
Vattnet Àr kallt men det Àr först nÄgra steg ned ned i vattnet som jag kÀnner det. Andas. Kroppen fÄr sakta glida ned i vattnet och jag fortsÀtter andas lugnt. Kallt. Men hanterbart. Stannar i. NÀr jag har full kontroll Àr jag redo att kliva upp. Precis nÀr jag kommit upp ur det kalla vattnet Àr det som kallast. VÀrst kÀnns det runt vaderna och pÄ fötterna.
Fipplar av fingervantarna för att de inte ska bli blöta. Av med blöta sockor. Ullen vÀrmer lite pÄ fötterna. Torkar med handduken. Av med badklÀder och pÄ med ullsport-Bh och ullunderstÀllströja. Ah! SÄ mycket bÀttre. PÄ med jacka och vantar, sen fokus nederdel; trosor, tights, strumpor och skor. NÀr allt blött Àr nedpackat Àr jag redo att börja springa igen.
Det gĂ„r fort att ta ett dopp om du tĂ€nkt igenom vad du ska göra och har allt redo. Det gĂ„r ocksĂ„ relativt fort att bli varm igen nĂ€r du börjar springa. SĂ€rskilt i gott sĂ€llskap! Vi bokstavligen dansade, sjöng och skrattade oss genom natten, dagen och nĂ€stföljande kvĂ€ll â€ïž
Vi hade dessutom gott sÀllskap pÄ nÀstan alla varv. Andra sköna typer som antingen sprang, badade eller gjorde bÄdadera med oss.
Lottas bror, Conny, sprang med oss pĂ„ nummer 3 och blev sĂ„ inspirerad att han följde med pĂ„ nummer 4 dĂ„ han Ă€ven tog ett bad med oss! SĂ„ roligt! Han frĂ„gade hur vi hittat varandra. Jag sa, vi hittade varandra i en facebookgrupp för vettiga mĂ€nniskor. För de som lĂ„ter bli att göra sĂ„nt hĂ€r kan ju inte vara riktigt vettigaâŠ
Jag skulle vilja kalla det livsbejakande.
Det snöade och blĂ„ste hĂ„rdare Ă€n vad det gjort pĂ„ hela dygnet precis innan start pĂ„ den sista rundan. I mörkret pĂ„ vĂ€g ned till ICA tĂ€nkte jag att det bara skulle vara vi tre. Men icke! Totalt var vi 7-8 personer som samlades för att göra sista varvet ihop â€ïž
SĂ€llskapet vĂ€rmde otroligt mycket trots vindbyarna. NĂ€r vi svĂ€ngde runt sista kurvan i Surfbukten hade flera medlemmar ur det fantastiska communityt - Vinterbad Ăstersund slutit upp för att heja pĂ„ oss.
LĂ€ngs landgĂ„ngen satt tĂ€nda facklor och pĂ„ bryggan brann en eldkorg frenetiskt i den starka vinden. Kalastutorna ven, tomteblossen sprakade och högtalaren spelade Jerusalema. Precis som den spelat inför varje dopp under dagen. DĂ„ var det nĂ€ra till tĂ„rarna vill jag lova. Inte ens det kalla vattnet kunde sĂ€nka temperaturen i hjĂ€rtat som var fyllt av glĂ€dje. Tillsammans tog vi dygnets sista kallbad. Prestationen kröntes med varsin guldmedalj i Ă€kta choklad đ och en magiskt god kardemummabulle frĂ„n fantastiska Frejas bageri!
Det blev den perfekta avslutningen pÄ ett vÀldigt roligt dygn!
Ăr sĂ„ glad att Lotta frĂ„gade mig och jag kan varmt rekommendera den som Ă€r nyfiken att prova pĂ„ nĂ„got liknande att bara gört! Till min stora glĂ€dje höll Ă€ven kroppen ihop jĂ€ttebra.
I nÀsta inlÀgg kommer mina fem bÀsta tips för dig som vill prova pÄ nÄgon variant av ultraintervaller.
Ann-Mari đ±
