Din björn blir inte roligare än du gör den
På coworking-stället där jag sitter finns det ett lustigt julpynt. I den blandade låda IKEA skänkte i tidernas begynnelse fanns nämligen en sorgsen björn i en glaskupa.
Jag har kort och gott döpt den till Ledsen björn i glaskupa, och föreställer mig att den hos IKEA hette något i stil med JULÅNGEST.
Som Assar snabbt påpekade, björnar ligger ju i ide på vintern, varför skulle man ens ha en björn som en julsymbol. Möjligtvis är det en isbjörn, och då kan jag köpa att den ser ledsen ut, men ändå, som julpynt?
Hur som helst, jag tog hem en av björnarna, skruvade isär den och pyntade lite åt den.
Ett grönt papper som gräsmatta, några gula ärtor målade som blåbär och som toppen av isberget, en tomteluva med tofs.
Även om björnen inte sprudlar av glädje tänker jag mig att den innerst inne känner sig lite lyckligare när den vet att någon bryr sig om den.
Förutom att bry mig om björnen är jag mån om min egen kreativitet. Jag ser den som en muskel. Om jag inte övar den med små lustiga upptåg blir det allt trögare att sprudla fram nya idéer. Så lite skruvande, lite klippande, målande, en garnboll, och två raksömmar på det var kanske precis vad jag behövde för att få ut mitt kreative behov för dagen.
Björnen får 5V in via sladden så jag funderade på om jag skulle bygga något mer spexigt åt den. Kanske en motor som snurrar en liten julgran eller liknande men det här var åtminstone ett bra första steg.
Ha det toppen.
