Varför fixa när man kan dölja

Vissa saker är ändå rätt jobbiga att fixa. Som den här elhärvan som dök upp när vi tog bort pizzavalvet i hallen och ordnade fram fin pärlspont istället. Sladdarna är för långa för att få plats i dosorna och dörrklockan och transformatorn är inte heller snygga.

Ett alternativ är såklart att korta ner sladdarna och byta till en vackrare dörrklocka. Men ett annat alternativ är att bara dölja det istället.

Det jag tänkte mig var en gammal teak-högtalare, så till den grad att jag letat runt på loppisar och förråd ett tag utan att hitta någon lämplig. Istället blev det till slut att bygga en egen variant.

Jag hade en tillräckligt stor skiva liggandes som kunde bli sidor efter att jag ritat av profilen och bestämt en lutning. Några andra spillbitar fick bli undersida och framsida. Finns det ens spillbitar i trä som inte är värda att spara. De ska vara väldigt små för att jag inte ska känna att de kan vara värda att ha kvar.

Bets i kulören modebrunt som jag hade kvar sen jag snickrade en pall blev finemang, och sen ett lager lack utanpå de efter att det torkat.

Ann-Mari hade koll på ett tyg från IKEA vi redan hade hemma som skulle passa som front och det häftade jag fast för enkelhetens skull. Tog en löprunda till Clas Ohlson under lunchen och införskaffade två möbelvinklar för att sätta upp den på väggen.

Det hade såklart gått att göra ännu tjusigare. Osynlig infästning, gömda skruvskallar, kvistfria spillbitar. Men då hade jag å andra sidan kanske inte orkat göra det alls, eller åtminstone inte just nu. Det blev bättre än innan och det var själva målsättningen.

Inte så pjåkigt ändå. Infästningen syns högst upp mot taklisten.