Vad är en bal på slottet?
I helgen gick jag på slottsbal i Uppsala, igen. Glada doktorander har just fått sitt diplom och sin krans, stolta partners och lättade handledare får njuta av en trerätters middag, ta del av förstklassig underhållning, lyssna till eminenta tal, och klä upp sig i högtidsdräkt. 🥂
Merparten av gästerna blir bara inbjudna till balen en gång i livet, när de doktorerat, och får dessutom betala själva. Ryktet säger att det är betydligt svårare att nästla sig in här än på nobelfesten. Jag med mina i sammanhanget ynkliga akademiska meriter har alltid blivit bjuden, och i år tror jag att det var tolfte gången jag deltog, men nästan 40e gången jag haft chansen.
I år satt artillerister och studenter blandat. Här under förrätten.
Denna ynnest beror på att jag via slumpen hittat fram till föreningen Jämtlands Fältartilleri som genomför salutskjutningen. I år knappt 90 skott för att hylla doktorander, fakulteter, jubel- och hedersdoktorer, promoterer och andra som behöver en kanonsalut.
Tidigare stod vi nere vid universitetshuset och då blåste vi regelbundet ut fönster med tryckvågen. Nu står vi uppe vid slottet och får billarmen att gå nere i stan.
Förutom att panga kanon och gå på bal blev jag dessutom inbjuden till en sillunch på Upplands nation där jag fick sjunga studentikosa sånger och prata med trevliga studenter.
Kanonbild från min första skjutning 2007.
Min spaning består av att det gäller att värja sig mot att bli blasé. På engelska kallas den här processen för hedonic adaptation och den drabbar oss alla. Vi vänjer oss kort och gott vid det vi har och strävar efter något ännu bättre och maffigare. Det är evolutionärt fördelaktigt att inte vara nöjd.
Under varje promotionsdag försöker jag därför numera tänka på hur lyckligt lottad jag är och har varit under de år jag varit med och skjutit. Det är fantastiskt att äta middag i en sal med så mycket historia. Här beslutades det bland annat att Sverige skulle med i trettioåriga kriget, på protestanternas sida. Och några årtionden senare abdikerade drottning Kristina i salen, för att bli katolik. Tre hundra år därefter spelade Dag Hammarskjöld tennis (eller var det badminton) här inne, och hushållet torkade tvätt. Nu för tiden får jag äta middag och dansa styrdans här inne iförd en uniform med en massa blingbling.
Lyckligt lottad den bistra kylan till trots.
Om du känner att du börjat ta något för givet finns det en gammal metod som fungerar lika bra idag som för 2000 år sen när Seneca den yngre skrev om den.
Negativ visualisering
Säg att du har tröttnat på exempelvis din bil, den känns inte lika rolig som när den var ny och du orkar knappt städa den längre. Då kan du lägga dig ner, sluta ögonen och uppbåda all din inlevelse till att försöka föreställa dig att bilen brinner upp oväntat. Tänk på stressen när du ringer brandkåren, hur jobbigt det hade varit att ta hand om bilvraket, alla försäkringspapper du behöver fylla i, och hur mycket tid och energi det kommer att krävas för att skaffa en ny bil. Sen när du börjar känna trycket över bröstet vaknar du upp ur dina tankar och kommer ihåg att du faktiskt har en fungerande bil. Gå ut och titta på den. Då ökar chansen att du uppskattar det du redan har, och att du sköter om det så att det negativa utfallet aldrig inträffar. Kanske är den helt ok om du bara städar och tvättar den.
Negativ visualisering är ett sätt att återställa den där känslan du hade i början när du köpte en pryl, flyttade in i ett hus, började en relation, eller något liknande.
Istället för att oja sig över att maten på slottsbalen var godare förr kan man föreställa sig att det här är den sista slottsbalen du blir bjuden till.
När du har övat på lite enklare saker som bilar och slottsbaler kan du kliva upp på expertnivån och visualisera att relationer tar slut. Hur skulle det kännas om partnern ville skiljas eller om barnen aldrig ville prata med dig igen? Försök att förställa dig så detaljerat som möjligt, tänk igenom hur alla aspekter av livet förändras. Från att du behöver skaffa ett nytt boende, ekonomi, ensamhet, och så vidare. Känn det jobbiga.
Att tvinga sig att genomleva de negativa känslorna gör att det är mer troligt att du investerar i relationerna nu, så att det inte händer.
Hur hemskt det än låter har jag visualiserat (inte oroat mig) att mina barn dör oväntat. Direkt efter att jag gjort det har jag såklart sprungit in och kramat om dem, och varit överlycklig att de bara sitter och bygger lego. Jag tänker mig att det kanske gör att jag ställer upp på fler snögrottebyggen, legostunder, utflykter och liknande än jag hade gjort annars.
En kort stunds påtvingat obehag kan rädda dig från ett långvarigt framöver. Det går att bli blasé på allt, försök att undvika det.
Ytterligare en bonus är att om det negativa mot förmodan skulle inträffa, till exempel att du inte blir bjuden på fler slottsbaler, då har du redan förberett dig mentalt på de negativa känslorna. De kommer inte att träffa lika hårt.
Viktigast av allt är att du uppskattat det du haft medan du hade det. När jag upplevt tolv magiska slottsbaler skulle det inte kännas lika hemskt om det tog slut, som om jag gnällt mig igenom tolv stycken där jag varit halvt närvarande och tagit dem för givet.
Det finns så mycket att vara tacksam över, vi behöver bara öva på att se det.
PS. Du kan också vara med och skjuta kanon och gå på slottsbal. Om du är en trevlig person, tycker att det verkar roligt att skjuta kanon, och trevligt att gå på bal är det bara att höra av sig. DS.
