Jag brukar sammanfatta föregående år på bloggen och har gjort så i många år. Det är utan tvekan årets roligaste, längsta och jobbigaste inlägg att skriva. I ett försök att minska digniteten och min arbetsinsats som det här inlägget brukar kräva så ska jag försöka hålla mig till några höjdpunkter från varje månad. Och lägga in färre bilder. Bildhanteringen är det värsta och mest tidskrävande.
Äh, vi kör igång!

Januari

För att fira pappas stundande 70-årsdag så bjöd vi hit dem och E en helg för att äta middag och gå på Östersundsrevyn. Rolig kväll!
Boken Abort - 50 år av fri abort, 50 berättelser kom ut.
Ett projekt som jag blev involverad i för flera år sen. Författarna letade abortberättelser med olika perspektiv och blev tipsade om mig av en gemensam kompis som läst den här bloggposten. Ett tag efter att boken kommit ut hörde Göteborgsposten av sig. De ville göra ett stort Abort-reportage och ha min historia i huvudfokus. Det blev ett jättefint reportage som i sin tur ledde till att jag medverkade i P4 Extra och pratade abort. Att bli talesperson för abort har aldrig varit min avsikt, men jag har heller inget emot att prata om ämnet. Rätten till fri abort får vi aldrig slarva bort.
En helg reste jag till Oslo för att fira Karin som fyllt 40 år! Mycket trevligt!

Februari

Den här månaden hade mycket vardagsliv i sig. Vi hängde i Vinterparken, spelade sällskapsspel, Arvid var på simtävling, K fyllde år och vi passade på att äta en finlunch med mamma på restaurang Hov på Jamtli när hon hade vägarna förbi. I det dolda smiddes också planer för en möhippa lite längre fram…
Månadens höjdpunkt var en tur hem till Härjedalen och att vara ute i skogen med pappa.

Mars

Februari var en rätt lugn månad, men det var som sagt bara lugnet före stormen…
Det närmaste Vasaloppsveckan jag kom 2025 var en spinninglokal på Friskis och Svettis här på Frösön. Vasaloppsspinning på stor-TV som började strax innan starten gått i Sälen tills dess att första dam, Stina Nilsson, fått sin krans kring halsen och korsat mållinjen efter 3h och 54 minuter. Svettfest deluxe! I mitt huvud är det inga problem att sätta sig på cykeln och trampa 4h non-stop. I snabbt tempo. Min rumpa, rygg, nacke och allmänkondition höll inte riktigt med… Men glad att jag gjorde det!
Sportlovet tillbringdes i Bräcke och Härjedalen. Fina grejer.
Kort efter att all konfetti efter de svenska längdlandslagets succédamer städats bort, intog jag och mina kollegor grannbyn Trondheim för några dagars arbete. Vi fick träffa våra norska kollegor, besöka det tekniska Universitetet, NTNU, och under en sightseeingtur lärde vi oss att trönderna har tre olika religioner. Kristendom, längdskidor och fotboll.
En fredag tog jag det brilljanta beslutet att följa med Assar och K på friluftsdag i Trillevallen. Det var riktigt propagandaväder och ljuvligt före. Mums filibabba.
På väg hem från Trillevallen hoppade jag över från vår bil till min kollega Anders bil och fortsatte med honom i riktning mot Trondheim istället för hem till Frösön. Tidigt på lördagen fortsatte vi vår jobbresa över halva jordklotet till södra Brasilien. Hade en riktig nypa-mig-i-armen-upplevelse när jag på söndagen, knappt 2 dygn efter den magiska slalomåkningen i Trillevallen, befann mig på en bräda åkandes utför de heta sanddynorna i Florianopolis. Att livet får vara så här kontrastrikt? Från sanddynorna kunde vi promenera ner till havet och bada bort sanden i de stora vågorna. De var så stora att det pågick en surftävling bara ett stenkast bortanför. Vilken kanonstart på det som blev en härlig och intressant vecka hos våra brasilianska kollegor.

Toppendag knappt två dygn senare i Florianopolis, Brasilien

April

Äntligen har jag blivit såpass bra i fotleden att det funkar att åka längdskidor igen. Inte lika snabbt eller stadigt som innan (dessutom med större rädsla för att ramla) men tillräckligt bra för att ställa upp i Sveriges största motionslopp för skidskytte - Östersundsloppet. Det blev ingen dundersuccé kanske, men jag vann en matkasse och då känns ju allt bättre.
Kerry hälsade på!
Att få träffa Emsan och våra kina-vänner Johan och Björn under en jobbresa i Sthlm är en sån underbar bonus att allt flängande plötsligt känns värdeskapande istället för stulen tid från familjen.
Lillkusin hade plötsligt blivit så stor att det var dags att gifta bort henne. Älskade lilla Atte. Kände mig oerhört lyckligt lottad som fick delta på denna episka och lyxiga möhippa. Extra roligt att spendera ensamtid med Lisen och sen få lära känna Attes vänner från Energisystem (ES)-programmet. Vi har nämligen gått samma civilingenjörsutbildning, fast hon började några år efter att jag hade tagit examen. Framtiden är i goda händer kan jag lova.
Assar fyllde tvåsiffrigt och jag fick vara med och fira honom på distans från ett hotellrum i Halmstad. Så kan det vara.
Påsken och den nyblivna 10-åringen firades i Tänndalen och det var vattentema som gällde. Det var längdskid-dopp, slalom-dopp och löpning-i-djupsnö-dopp! Sista dagen hittade vi dock skare på gränsen till smörföre, men i allafall skidföre längst upp på Flatruet. Det blev ytterligare några påsklovsdagar i Härjedalen på hemmaplan med besök i Mosätt och köra grävare hemma på gården.
En ny sak för mig under året är att jag blivit volontär i den ideella föreningen Äldrekontakt. Jag har rollen som fikavärd men det går också bra att vara chaufför eller gruppsamordnare. Det är alltid samma grupp som kommer hem till mig, med undantag att det kan komma in någon ny gäst eller försvinna en tidigare gäst. Gruppen träffas en gång i månaden hos olika fikavärdar, medan jag som värdinna roddar med en träff i halvåret. Fast under 2025 fick jag sporta mina finaste kaffekoppar tre gånger, eftersom jag högg ett extratillfälle när en annan fikavärd blev sjuk. En av de finaste sakerna med det här har varit se hur nya vänskapsband kan flätas oavsett ålder om det ges rätt förutsättningar. Syftet är främst att motverka social isolering och ge meningsfullt socialt utbyte. Jag är väldigt glad att jag hoppade på det här tåget och vilka sköna donnor jag fått lära känna.
Våren firades traditionsenligt in på Valborgsfirandet i Lungvik.

Vidderna ligger öppna och i fjärran vilar blicken på Helags

Kidnappning, gokart, champagneprovning, spa, lekar och bara skoj när Atte skulle hippas!

Maj

Träningsfokuset under det första halvåret? Simning! I Hanna hittade jag en fantastisk simkompis. Vi spenderade många tidiga mornar ihop i bassängen. Mitt mål var att försöka knö in 4 pass i veckan och totalt simma ca 10-14 km. En plan som höll riktigt bra, tills Storsjöbadet stängde en månad för årligt underhåll. Då behövde jag hitta alternativa lösningar och testa nya badhus i samband med arbetsresor. Tex Sollefteå.
Så här mycket har jag aldrig simmat förut men det kändes genuint roligt att åka till badhuset och jag längtade efter att få köra passen som jag skrivit. Ett extra plus med simningen är att jag känner i princip ingenting av fotbesvären. Till hösten flyttade Hanna med sin sambo till Skåne och simpassen därefter kan jag nästan räkna på en hand då jag haft lite stök av olika slag. Bla en bråkig axel… Oh well. Det kommer tillbaka.
Vi blev med elbil. En Audi Q4.
Jag bjöd Kristoffer på en hotellövernattning ute på Frösö Park i samband med deras 10-årsjubileum. Det var dags för oss att ha en personlig kickoff, ett koncept jag vurmat starkt för i många år, både här och till människor jag gillar. Döm om min förvåning när jag bland hotellkuddarna hittade en guldbiljett där det stod att vi vunnit en ny hotellövernattning!
Orientering med barnen och ny simtävling för Arvid.
Eva fyllde 50 och hade så fina kläder på sig på festen! De hade Lisa aka Syster Inga gjort. Jag blev mycket inspirerad.
Begravningen för G. Ingen höjdpunkt i sig men det är en del av livet och något fint med att det sista en människa får göra är att samla släkt och vänner en sista gång för att kollektivt minnas allt som var fint med just den personen.
Dop för älskade Josephine ❤️
Kört gallringsprocessorn hemma med pappa.
Jag sprang (!) inte fort, men jag sprang - Andersön Runt! Mitt favoritlopp. Planen var att spring ett par kilometer och gå resten, men så fick jag feeling och när det inte gjorde ont så bara fortsatte jag. Tårarna i mål var sanna lyckotårar. Om det betyder att jag är återställd nu? Verkligen inte. Men det har gått framåt. Ett år tidigare hade det varit otänkbart.
Klättrade upp på vinden med killarna. Kändes som att det var på tiden efter drygt 12 år i huset.
Kristi flygare firades i Bräcke med att bygga ett soldäck och vara med Andrea m familj. Soldäcket går nu under benämningen “Solsidan”.

Man har kanske inte roligare än man gör sig.

Liten amo ska köra lucka modell stor. Vissa dagar på jobbet känns mer än andra!

Juni

Reste till Ume för jobb och passade på att hälsa på min käre vän Edin med familj. Extra kul var att jag fick natta deras äldsta tjej, Signe, och läsa exakt samma bok som jag läste hemma för Assar.
När jag kom hem från Ume hade jag precis missat Assar och K som drog på 10-årsresa med farmor till London. Hon har haft som ambition att ta alla barnbarnen på en resa när de fyllt 10 år till en stad de själva valt. Två år tidigare var jag och Arvid med henne till Paris. Själv tyckte jag att det var himla skönt att vara på hemmaplan med Arvid på tu man hand.
Skolavslutning och bye bye lågstadiet för den ene och mellanstadiet för den andre.
Midsommarfirandet inleddes med triathlon och efterföljande familjefika vid Önsjön ihop med klubbkompisarna. Vilken kanonstart de få plusgraderna till trots! Hem och tina upp. Sen kom solen och vi kunde faktiskt sitta utomhus och äta lunch. På kvällen åkte vi hem till vänner och grillade och firade tillsammans. Fin dag!
I slutet av månaden åkte vi till Vansbro för att göra jobbiga saker. Jag började med en triathlonsprint på lördagskvällen (400 m simning - 20 km cykel - 5 km löpning) där jag tog ut mig bra mycket mer än jag hade tänkt mig. Klockan föreslog 4 dagars återhämtning men se det gick inte för sig. Efter en flottig pizza och en tältnatt på en fotbollsplan var det dags för sommarens stora utmaning för mig. Att simma en mil öppet vatten i Vansbro 10K. Här hade jag verkligen inga högre mål än att ta mig i mål. Och det gick ju finfint! Så stolt över det! Men optimalt hade varit att INTE köra triathlon kvällen innan. Assar och farmor klarade av Sallyprovet 200 meter medan jag simmade. Efter min målgång var det dags för farmor igen, fast nu tillsammans med K och Arvid att simma Vansbro kortsim 1 km. Då fick jag och Assar heja på istället. Alla nöjda efter det och med helgen i stort även om Arvid också kände viss revanschslust eftersom han precis missade att simma under 30 minuter. Nästa år ska jag under en halvtimme! Nästa år??? Ja, inte mig emot!

Så glad efter målgång på Vansbro 10K. Lite drygt 3h och 17 minuter tog äventyret. Att jag behövde hjälp för att dra av ärmarna på våtdräkten (kunde inte lyfta axlarna) och att jag fick brutal kramp i magmusklerna en liten stund senare i omklädningsrummet var blott petitesser.

Juli

Efter simningen åkte farmor hem, men vi dröjde oss kvar i Vansbro ett par dagar. Vi hade nämligen bokat två dressiner. Med en stropp kopplade vi ihop vagnarna till ett tåg och trampade iväg. Jag tyckte det var ett supermysigt sommaräventyr längs den nedlagda tågsträckan Vansbro - Mora (går att hyra dressiner och cykla från andra hållet också). Vi tältade vid en badsjö och trampade tillbaka dagern därpå. Hörselproppar är dock ett måste.
Jag hade i flera år funderat på hur mitt 40-årsfirande skulle bli. Att jag ville ha en fest kändes självklart. Men var och när var svårare…
Sen blev ju ingenting som det var tänkt med det sabla fotledsbrottet 2 månader innan den stora dagen. Så nu, 1.5 år senare var det dags att ta igen det förlorade. K och jag bjöd in till gemensam 40+-årsfest i Sundsätt som gick under namnet Sunset Palooza. Tema? Hawaii möter 80-tal. Ett ambitiöst projekt där vi inte bara riggade ett gigantiskt partytält och fixade med utsmyckningar etc. Nä, vi fixade också en mysig sandpromenad fram till tältet. Tyvärr var inte vädret med oss. Det ösregnade mer eller mindre konstant och den mysiga strandpromenaden blev mest en oangelägenhet som alla behövde hoppa över varje gång de skulle in i eller ut ur tältet. Så kan det gå. Fina vänner kom långt och nära ifrån, och jag är otroligt tacksam över att en fest blev av till slut!
Undrar hur man vill fira 50?
Sen kom finvädret och värmen med besked. Vi testade flera nya badplatser och att bada kändes som det enda vettiga en kunde ägna sig åt.
En mindre vettig sak var att åka bil till Skålan och köra ett jippo som heter Cypakutsi. Men eftersom det var tänkt att jag skulle testa på det här redan 2024 så tänkte jag att måste det bli av. Ungarna tog tåget till farmor i Bräcke och vi baxade bilen full med kajaker, cyklar och annan bråte. Det var 30 grader och strålande sol ute, men det är ju ändå bara på skoj. Tänkte jag. Vi kan säkert ta det lugnt. Tänkte jag också.
Vi kör väl tillsammans? frågade K.
Javisst! sa jag.
Eller, alltså du kan få hålla mitt tempo… Jag kommer inte vänta på dig.
Jag förstår att det låter hårt, men i teorin inte en orimlig sak att säga. CyPaKutSi består av de fyra grenarna Cykla (ca 7 km), Paddla (1,2 km), Kuta (2,5-3 km), Simma (150 meter). De flesta deltagarna kör det som en kul stafett men vi hade anmält oss till soloklassen för damer respektive herrar. På så här korta distanser borde K vara starkare eller jämnstark i samtliga grenar men det är som sagt bara i teorin. Tävlingsinstinkten som slog till den här dagen har jag inte känt sen jag körde Swimrun med Emsan i Falun 2017. Det slutade med att jag vann damklassen med en minuts marginal efter att ha hyperventilerat konstant i 47 minuter och 10 sekunder i pulszon 5. I mål satt mamma och väntade som en himla fin överraskning ❤️ Tillsammans kunde vi heja K i mål två minuter senare. Tur jag inte väntade på honom, säger bara det ;)
En dag i juli var barnen med på ett event i Surfbukten som heter Kids on Water. En riktig toppendag om man frågar de små, där fick de testa olika vattensporter. Det var också en toppendag om man frågar de stora. Vi flydde stan med våra kajaker för en tur ute på magiska Locknesjön. Smart drag.
Vi njöt sommarlivet i Bräcke och barnen övade på att segla.
Min tidiga semester tog slut under värmeböljan men det gjorde inte så mycket. Jag passade på att morgonträna, satt på ett svalt och skönt kontor under dagen och hade sen de långa sommarkvällarna kvar att hitta på saker. Kvällsbadet i Storsjön blev nästan som en ritual för oss.
Besökte Frösö Handtryck och fick testa trycka själv med fröknarna Gustling.
Arvid tog tåget ner till en kompis i Skåne för en vecka roligheter på egen hand.

Ute på dressin-äventyr i dalaskogarna. Dag två fick vi se en älg springa över spåret!

Startklar för Cypakutsi. Efterbilderna visar bara en urvriden spillra till varelse så det får bli en förebild på någon som fortfarande tror att det här ska bli en lugn och skön resa.

Augusti

När Arvid var bortrest fick Assar vara en helg med kusinerna i Falun. K och jag var bjudna på bröllop och tiden var inne för Lillkusinen och Ali att ingå äktenskap. Och vilket bröllop det blev sen! En riktig saga i dagarna tre på vackra och mysiga Snöå Bruk i Dalarna.
Efteråt bröllopet dröjde vi oss kvar lite extra i Dalarna. Vi gick under jorden i Falu gruva med Emsan och Alve, hade igelkottspaning, flög drake och badade (såklart!). På väg söderut gjorde vi ett laddstopp i Hedemora. Eller ja, K laddade bilen efter att ha lämnat av mig och Assar vid den upprustade badplatsen Hönsan. Där finns ett tjusigt 10 meter högt hopptorn, och dit upp gick Assar och hoppade utan minsta tvekan som om det vore den enklaste sak i världen. Imponerande. Efter bad- och laddstopp återförenades familjen hos farmor i Uppsala. Minisemestern avslutades med ett Stockholmsdygn inklusive besök på Gröna Lund. Mycket bra (bättre än förväntat) var ungarnas utlåtande. Fast inte lika bra som Liseberg som fortfarande är ohotad etta. Vi hade lite tur eftersom det passerade en regnskur precis innan det var kvällssläpp vilket innebar att det inte tillkom en massa människor och barnen kunde åka massor utan att köa. Jag och K körde femkamp, där undertecknad kammade hem en guldhatt efter formidabelt luftgervärsskytte.
Letat bär både här och där. Gick rätt klent. Till slut köpte jag mig fri från den sista bärstressen.
Sommarfest hos Sekanders
Badade precis innan åskovädret drog in. Det var bokstavligt talat en hårresande upplevelse. Gör inte det.
Hela familjen sprang Mariebyterrängen i full storm. Roligt event och nöjda barn som vann varsin mössa i utlottningspris. Efter festen åkte vi på en fantastisk 50-årsfest. Mycket inspirerande. Så vill jag också fira 50!
Arvid körde lådbilsrally på Stortorget.
Assar och jag provade på att spela golf med Madde. Det skulle kunna bli vår grej.
Augusti avslutades med Kräftskivan! Lika trevligt som varje år om inte ännu trevligare.

September

Vi hjälpte till när det var dags för älgslakt och fick en halv älgkalv av pappa.
Den årliga ES-återträffen gick av stapeln i ett regngrått Grövelsjön och på vägen dit fick vi en fin bonus i form av att Ziggy bjöd oss på lunch när vi passerade Särna. Underbart att man kan ha vägarna förbi Särna ibland :)
Vartannat år är alla barnen välkomna på vår ES-träff och vartannat år kör vi utan. Det här var ett barnår, men att det var regngrått märktes inte på alla ungarna vi gemensamt lyckats avla fram de senaste 13 åren. Det lekte järnet och hade så kul. Det var otroligt fin stämning och ett riktigt familjemys!
När K och barnen åkte hem från Grövelsjön fortsatte jag till Tänndalen - Sylsjön - Lofsdalen på jobb. En hel vecka till fjälls. Härligt! Kan för övrigt varmt rekommendera att hyra elcykel och trampa runt på de fina lederna vid och runt mäktiga Hovärken i Lofsdalen.
Fick en kulinarisk upplevelse med Maria när vi körde Matmilen här i stan! Kul dag!
Månadens sista helg hade det gått alldeles för lång tid sen vi senast var i Dalarna (det blev mycket Dalarna 2025) så vi hoppade in i bilen, genade över skogarna och kom fram i tid för att bevittna när Andrea och Peter gifte sig i Grycksbo kyrka. Det var en strålande sensommardag med mycket kärlek!

Peter och Andrea slog sina påsar ihop ❤️

Oktober

Jag är inte riktigt säker på hur det gick till men plötsligt hade vi en tonåring i huset. Arvid fyllde 13 år! Makalöst ju.
Tre gymnasiekompisar kom till Bräcke en helg där vi firade att en av dem gått och gängat sig i smyg under sommaren. Som de brukar säga; en fruhippa är bättre än att vara helt hipplös.
Minns ni att jag blev inspirerad av Syster Ingas snygga designer? Det har jag faktiskt varit längre än så. Och den här hösten gjorde jag slag i sak och bad Lisa att sy upp en balklädnad åt mig. Det ville hon och det gjorde hon med den äran. Jag är så nöjd med resultatet. Den sportades första gången när ES-programmet firade 25 år med bal på Uppsala slott och jag fick gå med Atte och återse alla hennes vänner från både möhippan i april och bröllopet i augusti.
När jag ändå var i Uppsala, passade jag på att simma ett pass på Fyrishov. Min gamla arbetsplats där jag jobbade som badvakt på kvällar, helger och somrar under studieåren 2006-2010. Otroligt nog råkade två gamla kollegor också jobba precis när jag var där och det kändes som om ingen tid hade gått sen sist. Väldigt roligt!
Gått ett internt ledarskapsprogram under hösten och i det ingick två internationella träffar. Den första träffen var i oktober och innehöll tre lärorika och fullmatade dagar i Stockholm med många nya sköna bekantskaper från Europa och Sydamerika.
Klubbfest/klubbmiddag med härligaste triathlonvvännerna.
K och jag använde guldbiljetten som jag hittade på Frösö Park i maj. Mamma och pappa kom och hängde med pojkarna när vi flydde vardagen med spa, finmiddag och en hotellövernattning som vi inte alls räknat med.

November

Familjen Z bjöd in till inflyttningsfest i Ås. Så fint de fått det och jag är väldigt glad för deras skull att det äntligen är klart! Träffade också en gammal ES:are som tydligen bor granne. Oväntat och skoj.
Bäckedals folkhögskola bjöd in mig för att hålla en föreläsning om mitt Hawaii-äventyr. Det är baske mig en av de roligaste sakerna som finns. Att föreläsa! Kom oväntat mycket folk och jag fick massor av frågor vilket gjorde det hela ännu roligare!
Åkte till tänndalen med Emsan på workation. Bästa kombon? Att byta arbetsmiljö några dagar, få tid att prata massor och klämma in en kall säsongspremiär på längdskidor. Jag fick min 40-årspresent som var att gå på spa och äta en fin trerätters middag. När arbetsveckan var slut gjorde vi en supermysig utlandsresa till Röros. Länge sen jag var där, men nog är det en idyllisk pärla som ligger där alldeles på andra sidan gränsen.
Jobbet hade bokat årets julbord på restaturang Jazzköket. Och det var seriöst det godaste julbord jag någonsin ätit. Men så är jag ett också ett fan av oväntade saker och när någon tänkt till hur det går att göra lite samma lika fast med en kul tvist.
Månaden avslutades med Oscarsbalen på Temperance tillsammans med K och Jämtlands gille. Ännu ett tillfälle att sporta min nya baloutfit - jo, jag tackar!

December

Månaden började med den andra fysiska träffen i höstens ledarskapsprogram. En vecka i Madrid (eller typ 7 mil därifrån men Spanien i alla fall). Roliga människor, insiktsfullt, oväntat kallt (tom snö en morgon). Men det är klart, det ligger ju på en höghöjdsplatå så det kanske inte är så ovanligt. Dagarana bjöd på nyttiga erfarenhetsutbyten och såklart jättekul att få damma av spanskan! Är det något jag ångrar, eller önskar att jag gjort i mitt liv (eller som ännu inte blivit av) så är det att ha bott en stund i ett spansktalande land.
Gick på Jamtli julmarkand med barnen och koste (böjer man det så?) oss.
Såg jaktstartstävlingarna i skidskytte live när världscupen drog igång på hemmaplan i stan.
En sväng till Bräcke och smygfira jul med farmorn.
Tjuvfirade julafton ett par dagar innan den riktiga julafton. Det gick faktiskt oväntat bra att framana den där genuina julkänslan fast det inte var den 24 december. Tyvärr kunda mormorn och morfarn inte komma då de åkt på flunsan, men vi hade mysigt ändå vi fyra.
När övriga landet firade julafton lämnade vi landet för att avsluta 2025 och inleda 2026 i en annan del av världen. Det blev tre otroliga veckor i framför allt Malaysia, men också lite Thailand. En lång resa med jättemånga små äventyr inbakat i det stora, som jag kanske skriver mer om någon annan gång. Är på flera plan väldigt väldigt glad att vi gjorde den resan.

På världscupen i skidskytte på hemmaplan

Sammanfattningsvis

2025 har nog varit det första året som jag på riktigt känt att jag har blivit äldre. Hela kroppen, men särskilt fotleden, har blivit stelare även om jag gör vad jag kan för att bromsa processen. Mentalt har jag fått en känsla/hittat något i mig själv som gett en slags grundtrygghet i vem jag är och mitt värde. Det är en väldigt positiv känsla.

Som vanligt har året också gått fort. Fortare än någonsin tidigare. Ibland känns det som om jag lever två eller tre parallella liv samtidigt vilket kan vara smått utmattande. Jag har fått kämpa för att behålla fokus på det jag kan påverka här och nu och vad det är som jag behöver göra för stunden. Därför har jag inte riktigt mäktat med/velat ta in alla dumheter som skett samtidigt ute i världen. Jag har också medvetet försökt söka upp positiva nyheter att fokusera på för att behålla min tro och mitt hopp för en ljus framtid.

På resefronten har det milt sagt varit ett hektiskt år:

Oslo
Trondheim
Brasilien
Stockholm flera gånger
Umeå två gånger
Laholm och Halmstad
Vansbro
Grövelsjön
Falun flera gånger
Tänndalen * 4
Sylsjön
Lofsdalen
Snöå Bruk
Uppsala några gånger
Röros
Madrid
Amsterdam
Malaysia
Sundsätt och Bräcke ett flertal gånger såklart

Jag önskar mig ett lite lugnare 2026 på den fronten.

Det har sportats på en högre nivå än 2024 med Vansbro 10K som min största bedrift, följt av den högst oväntade och men väldigt roliga segern i Cypakutsi. Fortfarande är jag långt ifrån nöjd med där jag befinner mig på min rehab-resa men kurvan går fortfarande långsamt uppåt så det är bara att fortsätta kämpa.

Nu har det blivit dags att stänga boken över 2025 års sammanfattning och ge sig i kast med det som redan pågår för fullt sen en månad tillbaka.

Önskar er ett fantastiskt 2026!

Ann-Mari ❤️

Tillbakablicken 2025