Minimalism del 2: Tre tankesätt som underlättar prylbantning
Den som följer eljest_se på instagram har nog märkt att minimalism är lite av novembers tema. Det märks inte minst under hashtaggen #30dagar30saker där jag håller på med novemberutmaningen. Men efter lite frågor vill jag bara förtydliga att vi inte är några extrema minimalister. Inte alls. Vi gillar tanken om att ha färre saker och jag tror att vi kommer vara minst lika glada även fast vi har färre prylar (åtminstone de vuxna i familjen... ) Annars är vi gissningsvis en ganska ordinär familj med många grejer hemma.
I ett tidigare inlägg skrev jag om mina två utmaningar med minimalism. Nämligen sentimentalitet och bra-att-ha-genen. I det här inlägget tänkte jag istället dela med mig av några knep som kan göra det enklare överkomma dessa två hinder.
Klimatet
Om jag inte direkt har något behov av en pryl så kanske någon annan har det? Är det då inte bättre att sälja/skänka vidare så att grejen kan återanvändas och fylla sitt ursprungliga syfte?
Tänk om någon kan använda min gamla grej istället för att köpa en ny? Det sparar ju både energi och resurser. Klimatargumentet tycker jag är bästa botemedlet mot tex sentimentalfällan.
Exempel på prylar som bör återanvändas är typ allt som har något med ordet baby att göra.
Barnens allra första kläder och leksaker blir ju knappt använda alls och går finfint att passa vidare. Men även sånt som håller högre upp i åldrarna bör en sträva efter att återlämna till en begagnatmarknad antingen genom att skänka eller sälja. Och glöm inte bort laga för den delen!
En vän berättade att hans pappa sparat i princip allt från när han var liten. Vid en nutida genomgång visade det sig att det mesta dock bara var att slänga. Resorer var obefintliga och bäst-före-datumet på minst 90% av prylarna var sedan länge passerat. Det enda dessa prylarna gav tillbaka, så här trettio år senare, var merarbete. Tänk så onödigt. Om de bara hade kunnat få utnyttja sin potential istället.
Nåväl. Jag tog till mig av historien och bär den i bakhuvudet när det gäller mina egna barns prylar. Några få uppsättningar av deras allra första kläder finns sparade (eg mest ur fotografisynpunkt) men i övrigt går rensningen bland ungarnas pryttlar hårt fram. Laga/Sälja - Skänka - Återvinna - Slänga.
Men såklart gäller klimatargumentet även andra kläder och prylar än bara barnens.
Eventualitet
Det kanske vanligaste argumentet till att inte göra sig av med grejer är det klassiska - den här kan vara bra att ha. Bra-att-ha-saker är dock sällan så bra att ha som man ofta föreställt sig.
När du står vid valet och kvalet om du ska ha kvar något så ställ dig följande frågor:
1. Klarar jag mig utan den?
Svar: Mycket troligt. Men om inte,
2. Kan jag enkelt få tag i en liknande pryl igen?
Svar: Förmodligen.
Om inte, ja då kan den vara ok att spara men grejen bör också ges en given plats så att du garanterat vet var du ska hämta den när behov uppstår. Om du varken vet när eller till vad du ska ha en pryl, så är sannolikheten stor att du inte ens kommer ihåg att du äger den och än mindre vart du förvarar den.
När jag pluggade i Uppsala så avverkade jag en hel del kurslitteratur. En del böcker var särskilt jobbig att göra sig av med efter avslutad kurs då jag använt boken så mycket under en intensiv period och det kändes märkligt att jag aldrig någonsin skulle behöva använda den igen.
Men efter lite diskussioner med pojkvännen (sedemera maken) kom jag fram till att sannolikheten att jag skulle behöva slå upp något igen var försvinnande liten. Böcker blir snabbt gamla då utveckligen går framåt i snabb takt och sen dess har det ju hänt en del på internet också. Dessutom finns nyare upplagor av gamla böcker att låna på våra älskade bibliotek. Så kursböckerna fick åka vidare medan de fortfarande var aktuella och det är inte ett beslut som jag ångrat.
Energi
Men grejer kostar också både av din tid och din energi.
Det tar tid och energi att underhålla prylarna.
Att hålla reda på sakerna.
Att städa och plocka bland upp sakerna.
ATT LETA DET MAN SÖKER MITT UPPI ALLA SAKERNA.
För många prylar och oreda leder till stress, i alla fall för mig, och när jag på riktigt gör mig av med en pryl så är det oftast en stor lättnad i bröstet efteråt. Det känns nästan som om saken har frigjort en massa energi som den bundit upp så länge den funnits i min ägo.
En vän berättade för mig om när hon skänkte bort familjens piano. En väldigt stor och tung möbel som mest orsakat dåligt samvete, tagit en herrans massa plats och varit en källa till dålig energi. Lättnaden som hon beskrev när pianot äntligen lämnat hennes hus var så stor att hon verkligen ifrågasatte varför hon inte gjort det tidigare. Och det är ju helt rätt. Om något inte används utan mest ger en dåligt samvete och tar energi, då är det bättre att låta den gå vidare.
Ett beslut som kan vara extra svårt att fatta när saken kanske varit dyr i inköp. Men oavsett pris, vid insikt om att en pryl kanske aldrig riktigt passat in eller gett den där glädjen man liksom inbillit sig att den skulle ge...
Ja.
Då är det dags att släppa taget.
/A