Vårt försenade direkttåg till Zürich förvandlades till två olika tåg med byte i Buchs. På vägen till Buchs susade vi bland annat igenom Österrikes längsta tågtunnel (den var lång) och miniputtlandet Liechtenstein (men det märkte jag inte). Det fortsatte regna och jag hade inte fönsterplats så en del av storslagenheten med att åka tåg i Alperna gick tyvärr om intet. Om man inte ser topparna så påminner det dramatiska landskapet mycket om att resa i Norge.

Bredvid mig satt Tina. Hon bor i Schweiz men kommer från Österrike och hade varit hemma och hälsat på. Tina hävdade att det är alltid strular när hon ska resa så jag fick skylla på henne om jag ville. Hon gav också lite tips för vår fortsatta resa i Schweiz.

Medan vi väntade på tåget i Buchs så var det uppehåll och jag slängde iväg en bild. Vad jag inte visste då, var att det var landet Liechtenstein som jag fotat. Vårt nästa tåg reste följde gränsen mellan Schweiz och Liechtenstein så att vi kunde se huvudstaden Vaduz. Det är verkligen inget stort rike.

I Zürich fick vi springa till tåget mot Lugano men vi hann precis med, även om vi behövde gå igenom hela tåget med all vår packning för att hitta sittplatser. Pjuh!

Lugano ligger längst söderut i Schweiz bredvid Luganosjön. Regionen sträcker ut sig som en tunga ner i Italien. Och det känns faktiskt lite som att vara i Italien. Det pratas mycket italienska, är skyltar på italienska, vimlar av italienare fast priserna, valutan och dyr mobilsurf avslöjar att vi fortfarande befinner oss i Schweiz.

Vi kom fram till vandrarhemmet runt 21 på kvällen, två timmar senare än planerat. De andra hade åkt ett par timmar tidigare och tog emot oss när vi kom. Kusinerna var jätteglada över återföreningen och passade på att ta ett kvällsdopp i poolen innan läggdags. Äh, ni som känner mig förstår nog att det inte bara var kusinerna som badade. Även jag och K tog ett uppfriskande dopp efter den långa resdagen. Det var midsommarafton det.

Vill skriva lite mer om vandrarhemmet, för det var ett ställe värt att skriva hem om.

Hela stället bygges för att vara ett vandrarhem och under mer än 20 års tid har det förbättrats hela tiden. Det är gjort med kärlek och smarta lösningar. Allting är barnvänligt.

Vi bodde i ett fyrbäddsrum med vacker utsikt.

Förutom pool finns beachvolleyplan, fotbollsplan, boulebana, pingisbord, lekrum etc.

Trädgården är enastående. Många vrår och avskilda platser för den som önskar det.

Jag fick jättebra tips av föreståndare Eva om hur man tar sig fram i stan med lokaltrafiken (gratis biljett för lokaltrafik ingick i boendet) och vad man kan göra, trots att hon gett nästan exakt samma info till damen före mig (fast på lite för snabb tyska). Det här är ett ställe jag kan tänka mig att komma tillbaka till.

Vi tog bussen ner på stan. Och när jag säger ner, så menar jag verkligen ner. Typ allt lutar, utom området allra närmast sjön.

Det var lördag och marknad i centrum. Mycket spännande att titta på. Arvid ville att jag skulle fråga hur mycket en leksak kostade. Jag sa att du får en euro om du frågar själv.