Tågluff med barn i Europa. Del 5 - Italien
Jag är hungrig, säger ett av barnen. Vi är varma och svettiga efter språngmarschen med all packning på tågstation i Milano där vi just lämnat kusinerna och farmor (som skulle med ett senare tåg).
Vi har inget med oss säger jag. Kollar ändå kylväskan för säkerhets skull. Snart är bordet dukat med några frallor, ost, skinka och sallad som pålägg, salta kex och brieost, banan, körsbär och äppelmust. Tack och lov för lite reserver och en bra kylväska.
Barnen tycker att Italien verkar skitigt. Och så märkligt de torkar kläder mellan husen. Vagnen är varm. Någon tänder en cigarett bakom oss.
I Genua står tåget stilla en stund och Assar hoppar ut på perrongen och tillbaka på tåget. Jag har varit i Genua!
När tåget rullar vidare blickar vi ut över Medelhavet. Äntligen! Tänk att vi tagit oss hit från Östersund. Med tåg!
Från Genua till vår destiantion - Arenzano tar tågresan bara 20 minuter. Skönt. Det är varmt ute när vi kliver av tåget och det verkar precis ha regnat. Vi slingrar snart in oss bland smala gränder tills vi hittat igen Laura, vars lägenhet kommer vara vårt hem de närmsta tre nätterna. Nu är det bara vi i några dagar. Farmor och kusinerna fortsätter en bit längre västerut och bor i Sanremo.
Arenzano var en chansning från min sida. En liten prick på kartan mellan större och mer kända prickar. Något som INTE är som de skräniga och ofta rätt så dränerande storstäderna. Jag ville till en liten italiensk ort vid Medelhavet, som ändå var tillräckligt stor för att ha det nödvändigaste, en del bra restauranger och där allt finns på gångavstånd. Arenzano visade sig ticka av alla min boxar.
Lägenheten vi hyrt av Laura visade sig vara något utöver det vanliga. På vindsvåningen fanns inte bara utsikt över Medelhavet utan ett helt eget museum över Arenzanos historia! Det var Lauras pappa, en historieintresserad konstnär, som gjort hela utställningen inklusive en imoponerande kanon-replika.
Vi samlade ihop oss en stund innan vi gick ut och åt på restaurang. Barnens första pizza i pizzans hemland.
Medan vi åt klarnade vädret upp så vi gick ned till strandpromenaden för att känna på havet och plocka stenar.
Nästa dag var regnet tillbaka. Inte så att det spöregnade hela tiden, mer som ett svagt duggregn med inslag av skurar. Trots det var det varmt och behagligt ute, så vi gav oss ut på ett litet äventyr och följde stranden bortåt för att se vars vi hamnade.
Fler avlägsna stränder visade det sig.
Till slut kom vi till en tunnel som hade både gång- och cykelväg. Å, här vore det härligt att cykla! Undrar om de hyr ut cyklar här någonstans? Jag frågade några tjejer i en informationskur och jo. i Andra änden av tunneln fanns en cykeluthyrare! Vi knatade dit, men tyvärr var det stängt på måndagar. Det fick bli morgondagens aktivitet istället.
Vi fortsatte vår promenad in i den stora stadsparken. Först möttes vi av en stor lekplats för barnen, även om våra killar var på gränsen till att vara för gamla för den.
Ganska imponerande kommunhus ändå
Istället fastnade vi för den konstgjorda “bäcken” som rann via massor av små dammar genom hela parken. I varje lilldamm fanns det små sköldpaddor!
Knasigt träd
Samma kommunhus fast “uppifrån”
I och vid parken fanns också flera påfåglar. Oväntat, men roligt att se.
Arvid ägnade sig åt att rensa bäcken på grenar och kvistar för att skapa bättre vattenmiljö åt sköldpaddorna. Inte förrän regnet tilltog fick jag med honom hem för lunch och siesta.
När regnet och åskan passerat gick vi ned till stranden för att bada. Det var bara vi och några stackars livräddare där.
Jag gjorde strandkonst
Som Arvid bättrade på
Borta i Genua såg vädret dystert ut, men i Arenzano sprack det upp mer och mer.
När solen kikade fram fick vi sällskap av flera italienska familjer.
Assar har fått simhud under vår resa 🐠
Efter att vi blivit lagom skrynkliga gick vi hem och svidade om för middag. Just den här kvällen råkade Italien spela åttondelsfinal mot Kroatien i fotbolls-EM. Självklart var storbildstvn på inne i restaurangen. Barnen (och maken) fick noggranna instruktioner att inte jubla om Modric eller någon av hans vitklädda medspelare gjorde mål. Bara om de blåa gjorde mål. Man vill ju inte riskera att få maten spottad på…
När vi strosade hem var det storbildstv och massor av folk ute för att heja tillsammans längs strandpromenaden. Arvid ville gärna stanna kvar, men jag försäkrade att vi skulle höra om Italien gjorde mål. Och mycket riktigt. När vi borstade tänderna så bröt världens jubel ut. Följt av några sekunders tystnad och sen ett ännu större jubel. Italien hade kvitterat i den 8e (!) tilläggsminuten och gått vidare till kvartsfinal efter 1-1 i matchen.
Flygtur till grannbyn
Nästa dag var det dags att cykla! Hyrstället var öppet och plötsligt kändes det som att flyga fram efter så många dagar till fots. Mums!
Cykel- och gångbanan gick längs en gammal omgjord järnväg som kändes väldigt säker och rolig att trampa fram. Skönt att slippa fundera på biltrafiken. Vi rullade igenom tre tunnlar likt den på bilden innan vi kommit till grannbyn Cogoleto.
Vi simmade, badade och lekte några timmar innan vi rullade tillbaka till Arenzano igen.
Mera bad blev det och inget av dagens utlovade regn föll på oss. Tack igen!
Efter en riktigt härlig dag tog vi omvägen hem via mataffären. Längs den fick pojkarna se apelsinträd, citronträd och ännu fler påfåglar. Sista kvällen i Arenzano lagade vi egen middag, preppade matsäck och packade.
Nästa dag var resdag och nu vankades två nya länder! 🇲🇨🇫🇷
Tidigare delar av tågäventyret hittar du här:
Del 1: Lämna Sverige
Del 2: Tyskland
Del 3: Österrike
Del 4: Schweiz (och lite lite Liechtenstein)
