Tillbakablicken 2023 - del 1

Hela mitt liv har jag velat saker.

Jag har också varit beredd att jobba hårt för att uppnå dem. Väldigt hårt. Vi kan kalla det för en inneboende kompromisslöshet, som jag aldrig skulle kräva av någon annan. Det vore groteskt. Men mot mig själv har det varit ett ickeval. Det väl bara så jag är antar jag?

Motorn är nyfikenheten och viljan att lära. Gäldjen i att klara av utmaningar har varit drivmedlet.

Som en följd av detta kan jag inte minnas när livet inte har varit intensivt. Att vilja göra allt. Prova allt. Det har varit mitt sätt att leva. Blivit mitt sätt att leva. Vadå välja bort och avstå från? Det är ju roligt! Klart jag ska! Klart jag kan!

Det här stegrades till en ny nivå i augusti-september 2021. Min första bok hade kommit ut med all markandsföring på min axlar, projektledning för två projekt i det egna företaget och så mitt första jobb i chefsposition med allt vad det innebär. Två ideella styrelseuppdrag, rollen som tränare, den egna träningen, upprätthållandet av sociala relationer och så den älskade familjen ❤️

Sen dess har livet levts i ett. Utan att lugna ned sig. I samma nanosekund som något blivit klart så har något annat täppt till gluggen. Månad för månad fram till kulmen som inträffade i oktober 2023. Eller var det kanske i juni 2023 när jag tänker efter?

Ja, ja… vi tar året från början så får vi se.

Januari 2023

Året började som alla tidigare år med att jag fyllde år.
Frukost på sängen, skönsång och fina presenter.

Fick tyvärr också höra tuffa nyheter från två kära vänner. Ännu en påminnelse om att det är en gåva att få åldras och fortsätta jaga sina drömmar.

Målade en tavla om kärleken som jag känner för fjäll och hav och min eviga längtan till dem båda. Den symboliserar också min dröm om att genomföra både ett VM i Vinter-triathlon och VM på Hawaii. Den har fungerat som en peppande påminnelse många gånger under året.

Hösten 2022 anlitade jag Christian som triathloncoach i hopp om att utveckla min fysiska potential och förhoppningsvis kvala till VM i Ironman på Hawaii. Spännande att låta någon annan planera och själv enbart fokusera på att genomföra träningen. Okej genomföra och pussla. Att få in passen i vardagen är ibland lättare sagt än gjort.

Fast just den här tiden kände jag mest frustaration på träningsfronten. Hade ett halsont som spökat till och från sen oktober. Först i slutet av januari fick jag bra hjälp och halsen skärpte till sig.

Men. Om träningen inte blir som en vill så kan det ju gå bättre på andra fronter.

Tex den där dagen när K och jag strosade ensamma på stan någon timme och möttes av ett westerndrama i teaterform följt av en tre-rätters som ungarna fixat åt oss ❤️

Skidåkning, frukost på sängen en dag som inte är ens födelsedag och sällskapsspel är också trevliga saker som vi hade tid för i januari.

Hem-hemma skottade vi av såväl garagetak som solceller.

Med inspiration av barnensboktips på Instagram införde vi läskvartar. En kvart med egen läsning varje kväll och en hemlig belöning i slutet av månaden. Första avklarade månaden firade vi med en dags slalom i Björnrike, följt av Bowling och middag tillsammans med mormor och morfar samt morbror och Ann i Vemdalen. Väldigt uppskattat!

Jag fortsatte måla och drömma.

Ett stort steg för att förverkliga drömmen om Hawaii så bokade vi flygbiljetter och boende. Detta var alltså 7 månader innan jag kanske skulle lyckas kvala... Men vi sansade oss såpass att biljetterna åtminstone var återbetalningsbara om allt skulle skita sig. En Ironman är en lång tävling och mycket kan hända både innan och under loppet. Beställde också hem lite energi inför kommande utmaningar (obs! Ej sponsrad av Enervit och kommer byta märke inför framtiden.)

Februari

Så när som på en ovälkommen influensa kände jag mig på gång i februari. Äntligen mer träning av alla former och allra helst längdskidor. Snön smälte nästan bort men då öppnade Medvinden och bjöd på fin skridskoträning istället. Under en promenad hittade jag och Arvid en stor Sverigeflagga på marken. Mycket oklart varför…

Ks tur att fylla 39 år och Arvid uppträdde på skolans Lilla Mello!

Den här månadens läsbelöning var bowling och middag på Max. Inte lika häftigt som i januari men ändå väldigt bra enligt barnen.

Mars

I början av mars tog vi sportlov! Första stopp var som vanligt i härliga Härjedalen och hemma hos mormor och morfar. Barnen stannade kvar där medan jag och K körde vidare till Dalarna och Nattvasan.

30 km skejt mellan Oxberg och Mora var tanken. Men spåret var mer blankis än spår och medvinden gränsade till storm. Så det blev stakning i rälsen snarare än skejt och fy tusan vad fort det gick! För en gångs skull kändes Lars-Åkes fantastiska vallning nästan överflödig. Här gällde det att stå på benen och hålla tungan rätt i munnen för ett fall i utförslöporna skulle kunnat ge riktigt allvarliga konsekvenser… Inte läge för det.

Från Mora till Falun och häng hos Kjell-Bränd över helgen ❤️
Förutom att skida och bada i nya simhallen på Lugnet så åt vi gemensam Vasaloppsfrukost. Mysig tradition med Vasaloppstv!

Sen var det dags för oss att röra oss norrut igen. Vi lyssnade på loppet på radion och jag började räkna efter… Men vi kommer ju vara i Mora ungefär när det är målgång! Tänk om vi hinner se det live!

Det var K som körde och precis i närheten av målgången satt det ett tillfället trafiklyse som lyste rött. Det fanns ingen chans för båda att hinna om vi först skulle parkera och sen ta oss gemensamt till målet.
-Spring! Du hinner! Sa K och jag kastade mig ut. Med cirka två minuters marginal fick jag se Emil Persson ta hem 2023 års Vasalopp (efter alldeles för många år med norska segrar). En riktig höjdare!

Filmen är inte den bästa men det är för att jag var upptagen med att skrika och titta live.

Vi hejade också på vår super-kompis Matza som körde de 9 milen mellan Sälen och Mora i en imponerande hastighet. E hade skickat med oss ett knippe ballonger som blivit kvar efter ett kalas i januari! Snacka om ballongkvalitét!
Och som om inte det var frosting nog på min glädjecupcake så sprang jag dessutom ihop med älskade Z inne på Vasaloppsmässan och fick gå på mitt livs fräschaste bajamaja (kolla spegeln liksom!) En dag av episka mått!

Sportlovet fortsatte med skidåkning i Åre, Harry Potter-läsning, lek i Vinterparken, Gregoriemarknad samt häftig fotoutställning med ekorrar som fotomodeller av Geert Weggen.

Tillsammans med Åsa blev det både träning på Vintertriathlon och kallbad.

Och det var ju en himla tur att jag fick träna på det, för i slutet av mars bar det av till Skeikampen i Norge för att delta på mitt första VM någonsin. VM i vintertriathlon!

En helt osannolik resa som resulterade i ett VM-silver för mig och som du kan läsa mer om här!

Hann med en snabbresa till Stockholm och hem för en inskjutning innan mars övergick till april…

April

Den första april var det nämligen dags för Östersundsloppet!
Sveriges största motionslopp i skidskytte och ett helroligt event att vara med på.

Kroppen hade fått kämpa efter den senaste tidens resande, tränande, tävlande (samt Åsas baciller på väg hem från Norge 😏) så jag var glad att få köra en kortare stafettsträcka för Statkraft ihop med Gerd och Urban istället för den långa individuella sträckningen.

Flera vinteridoler som var med och hejade eller passade på att köra någon eller ett par stafettsträckor denna dag. Mycket uppskattat av tävlande och publik, och jag gissar ovant för stjärnorna att köra utan gevär på ryggen.

Kring påsklovet körde vi en sista längdsväng till Edsåsdalen innan vi firade själva påsken hemma i Härjedalen. Längdskidor på skare, åka bakom fyrhjuling och fiska* (= åka skoter ut på isen och grilla korv), träffa flickorna G, fira en nybliven 8-åring och njuta av ledigheten med familjen H i Bräcke. Kallbad blev det också för både stora och små.

En tur till Helags med E blåste tyvärr bort men jag fick se bergsmassivet från luften åtminstone. Den här gången gick färden först till Frankfurt och sen vidare med buss till Nordstadt ihop med svenska och norska kollegor. Mycket intressant första besök på en pumpkraftsanläggning.

Återigen slog en förkylning till och näsan började tokrinna. Den andra morgonen i Tyskland roffade jag åt mig en liten stund ur det hektiska schemat. Det blev en desperat jakt efter näsdukar och något vaselinliknande åt snoken på ett par olika supermarkets. Lite gamla tyskakunskaper dammades av och till slut fann jag det jag letade efter. Kollegorna skrattade gott när jag kom in i konferenslokalen med 36 näsdukspaket under armen. Men det visade sig vara fler än jag som drabbats av näsrinning och då kunde jag generöst dela med mig av näsdukspaket till alla behövande under resten av resan. Förkylningen gick tack och lov över ganska fort.

Trots mötet med våren i Tyskland så var vintern inte klar med oss på långa vägar i Jämtland än. Vi gjorde vad vi kunde med att höja värmen och hälsa våren välkommen på Valborgsfirandet men det dröjde ändå en bra stund tills värmen var här för att stanna. Den här gången firade vi läskvartar med att gå och se Jämtland basket och äta på Pinchos.

Maj

Finns det någon månad där det händer så mycket som maj i naturen? Från snö och is till dagar i bikini från en gassande himmel där solen nästan inte går ner. 2023 var inget undantag från intensitetshöjningen, även om jag försökte minimera resandet så gott jag kunde eftersom jag visste vilken best till månad som väntade…

På jobbet hade jag min hittills mest utmanande period och därtill kom träningen som skulle in, plus långhelgerna med familjen och barnen som räknade ner till det hägrande sommarlovet.

Å andra sidan. Om jag inte hade träningen skulle jag dukat under för länge sedan. Hur orkar alla som inte tränar med livet??? Äntligen dags för cykeln att komma ut från grottan nere i källaren och det var vi lika glad över - TREK och jag.

En tidig träningsdag cyklade jag till Brasta från Frösön och duschade hemma hos kusin ❤️
Familjen mötte upp med bilen men jag kom faktiskt fram några sekunder före.
Därifrån fortsatte vi till ett riktigt bra Öppet hus på Nord Locks fabrik och efter det åkte vi hem för att svida om och vara med på Matstafetten i Östersund. Tur att vi hade ansvar för efterrättsdelen som redan var förberedd. Hursom avslutades en riktig kanondag med massor av skratt på Storsjöteatern någon gång efter midnatt.

Maria är en fantastisk träningskompis både vad gäller löpning och cykling lite när som. Fredde bjöd på ett prima brickpass där jag fick känna på formen och temperaturvariationerna runt Brunfloviken. Rolig sim-AW med skönaste masterssimmarna!

Annat som hände var ett försenat firande för 8-åringen på Frösön, och att min Hibiskus slog ut för första gången. Wow! I mitten av maj skickade mamma en bild från hem-hemma på en nätt snödump som vittnar om att du aldrig riktigt kan vara säker på att vintern är slut förrän den är slut.

Sen fyllde svärmor 70 och det firade vi i vackra Bräcke. Till hennes ära var också vintern äntligen officiellt över och vi fick njuta av riktigt pangväder under hela Kristi Himmelfärdshelgen! Bad och träning blev det också. Såklart.

Jag for hem lite tidigare än de andra för att hinna med min årliga tradition Andersön Runt. Ett löpevent som brukar gå i slutet av maj och som sedan flera år tillbaka anordnas av Hej Främling och Inlöparna. Det 11.2 km lång trailloppet genom Andersöns vackra naturreservat råkar också vara min årliga kontroll av löpformen i slutet av maj. Målet är alltid att komma under timmen och jag känner alltid ångest och nervositet inför. Men trots utebliven formtoppning och hög träningsbelastning var det inga som helst problem att komma i mål under timmen. Nåja. Klarade det i alla fall och ett års lugn till nästa gång ;)

Från Andersön till jobb i ett grönskande Skellefteå och 16 km vacker kvällslöpning längs älven. Sen behövde jag åka hem och byta av Kristoffer som skulle ned till Uppsala några dagar för att bla skjuta kanon. Lite knepigt för mig eftersom jag hade 5h cykel planerat på lördagen och 3h löpning på söndagen.

Så hur löser en detta?

Uppstigning i gryningen är svaret.
Cykel nere i grottan (källaren) lördag: 5:00-10:00.
Löpning söndag 6:00-9:00.
Utöver det blev det riktig lyxfrukost, badhuset med kidsen och så fick jag finaste teckningen eftersom det var mors dag. Avslutade därmed ännu ett bra träningsblock och kände mig så redo som jag kunde bli för att kasta mig ut i håll-i-hatten-JUNI…

Juni

Barnens farmor har fyra barnbarn. Hon har sagt att de får välja varsin europeisk stad att besöka tillsammans när de har blivit 10 år gamla. Först ut var Arvid som valt Paris. När jag fyllde 39 år fick jag i present att följa med till Paris eftersom jag aldrig varit i Frankrike. Vi hade sedan länge planerat att det här skulle ske kring Nationaldagen eftersom det råkade bli en långhelg 2023.

2-6 Juni - Paris, Frankrike

En oförglömlig och alldeles fantastisk resa som jag är så tacksam över att jag fick vara med på. Det började redan med Arvids lyrik över att se Östersjön från luften (Alltså va?!?! Är det där Östersjön!?!? På riktigt??? Den riktiga Östersjön liksom??? Det är ju helt sjukt!!!). Resten av flygresan hade vi båda nackspärr för att jag behövde pekade ut andra städer, vägar, sjöar, länder mm som han bara läst om eller hört tidigare.

På Arlanda hade vi ganska många timmars väntetid så då lyxade A och jag till det med att lösa in oss på Clarions gym och utomhusbad i Skycity innan vi anslöt till E för att äta lunch. En oas jag använt mig av vid flera långresor. Vi hade det riktigt gött plus att jag fick in lite styrka som komplement till morgonens genomförda brickpass.

Jag ids inte redogöra för Paris-resan i detalj men i korthet:
Eiffeltornet, Hop on-hop off-bus med alla sevärdheter, Aqua Boulevard (vattenland), sightseeing och en i brist på bättre ord supermaxad dag på Disneyland Paris. E gav upp på eftermiddagen men jag och Arvid röjde runt från öppning till stängning.
Antal steg? Ca 95 000 loggade fredag - måndag 😅

På tisdag var det Sveriges nationaldag och dags att åka hem. Utpumpade och fullmatade av intryck höll en fransk strejk på att ställa till det för oss på målsnöret, men hem kom vi (efter en maxad löpinsats på Arlanda) och det var en himla tur det… För på kvällen kom Sanna och Riccard på middag och jag behövde raskt packa om för att resa vidare till Norge dagen efter.

7-9 JUNI - Sylarna, Norge

Från ledighet och 30 graders värme i Paris - till jobb i underställ och snö, på norska sidan av Sylarnas och Helags fjällmassiv. Vilka häftiga kontraster livet kan bjuda på 🤍
I Norge klämde jag också in två löpturer och lite styrka med iskallt och uppfriskande bad.

Kom hem från Norge på fredag eftermiddag. Här kom jag upp till ytan och andades djupt nästan hela helgen. Ljuvligt att få rå om ❤️, tvätta och packa om… Killarna flyttade ut vardagsrummet.

11-15 Juni - Göteborg

På söndagkväll hoppade jag på nattåget mot Göteborg. Ändå tacksamt med transportmedel där man kan sova bort själva resmomentet.

Nu väntade några dagar på en internationell dammsäkerhetsmässa i Göteborg där typ alla i branschen deltog. Intensivt, roligt, lärorikt.

I Göteborg var det i princip lika varmt som det varit i Paris. Så efter en Cultural evening på Liseberg var vi ett gäng som tog en taxi för att svalka av oss ute i havet vid midnatt. Finns det något bättre än spontana äventyr?

Nästa dag skulle jag ta nattåget hem igen men först blev det ytterligare ett spontant äventyr med simning i havet ihop med Kent och Angela. Kent är amerikan och vi träffades 2017 när jag var i Colorado på en jobbresa. Fast det kom inte jag ihåg. Jag minns mest att min kollega Stina pratade länge med någon om drivgodsproblematik. Någon visade sig vara Kent. Förutom att jobba med dammsäkerhet så är Kent tydligen en riktigt bra simmare och tillsammans med sin irländska fru Angela och några till ska han simma över Engelska Kanalen 2025. Nu letade han simsällskap och någon tipsade om mig. Blev ett väldigt roligt simpass och ett oväntat härligt möte med likasinnat levnadsglada människor.

Från Göteborg till skolavslutning på Jamtli och ett väldigt efterlängtat sommarlov.

Väldigt tacksam att jag fick vara med och fira in sommarlovet ihop. Den finaste tiden på året hemmavid. Kanske försöker jag absorbera allt extra mycket eftersom jag vet att jag snart måste iväg igen? Njuta gjorde jag i alla fall. Genomförde också några favoritpass innan det var dags att packa väskan igen. Som att springa ut till Bynäset, köra varvet runt där och springa hem igen. Blev en tur på 3 mil.

19-21 juni - Skevik, Stockholms skärgård

På måndag var det dags att hoppa på tåget igen. Den här gången bara till Stockholm men ändå. Väskan ska packas. Det vankades 3 dagars avdelningsträff på Skeviks gård i Stockholms skärgård. Självklart var våtdräkten med när jag hörde att vi skulle vara i skärgården. Det var kallt. Men härligt ändå efter en dag med konfererande.

22-24 Juni - Midsommar i Härjedalen

Till midsommar började min semester och vi drog till Härjedalen. Efterlängtat. En dröm gick i uppfyllelse när jag fick simma fram och tillbaka till Sundsättdammen. Det var fler som badade och höll på med andra typiska Sundsätt-saker. Som att leka med stora maskiner.

I en vedlåda fann jag ballongerna (se Vasaloppet i mars) som fortfarande höll luften sen de blåstes upp i januari. Här var det inte tal om att luften skulle gått ur på något sätt.

25-28 Juni - Göteborg

Nä. Det var inte färdigrest riktigt än.

Från Härjedalen fortsatte vi till Göteborg där vi hyrt ett radhus ihop med mormor och morfar i några dagar. Eftersom det var en fantastisk sommarvärme var vi tvungna att stanna och bada i Siljan. Vi åt lunch på Big Hill Lodge med ett rejält utsiktstorn utanför Filipstad (kan rekommendera) och så blev det badstopp igen i Vänern utanför Mariestad. Det finns inget härligare än badstopp på långa bilresor.

I Göteborg blev det lek med forna Frösö-grannar. De visade oss en fantastiskt fin vandring längs Säveån (med två goa badstopp). Vi fick också uppleva vår första Bruce Springsteen-konsert och körde en heldag på Liseberg.

När upplevelsekontot lyste illrött var det skönt att äntligen få åka norrut igen. Det var dags att steppa upp både träning och återhämtning.

Mer om det i Tillbakablicken 2023 - Del 2.

Tillbakablicken 2022

Jo. De är både massiva och tidskrävande att skriva de här årssammanfattningarna. Men innan jag ger mig i kast med en ny, brukar jag börja med att läsa igenom den senaste. Då blir det uppenbart igen varför jag lägger ned tiden på att sammanfatta året. Tillbakablicken gör mig glad och på något märkligt vis känns året liksom lite mer fångat och mentalt avslutat om jag tagit tid att se tillbaka innan det nya tar vid. Jag gillar att reflektera och påminna mig om sånt som fick mig att må bra, vad jag vill ha mindre av och framför allt - i vilken riktning jag vill skjutsa på mitt liv? En stor del av just det arbetet har jag dock redan gjort för 2023 när vi hade vår kickoff för 1.5 månad sen.

Hur som helst - nu kör vi!

Två dagar innan nyårsafton 2021-2022 skrev jag färdigt och skickade in slutrapporten för det sista av de två stora projekten som jag projektlett under året. En milstolpe som innebar att jag plötsligt bara jobbade 100% igen!

En dag innan nyårsafton kom pandemin ifatt och tre av fyra insjuknade i covid.
Nyårsfirandet blev därför helt i karantän hemma på Frösön.

Men till tolvslaget smög vi oss ut 🥂

Så vad gör en i väntan på att karantänen ska vara över?

Vi skottade en plan och lirade lite på isen…

Passade på att renovera lite i hallen…

Och så fyllde jag 38 år! Fick en finfin och smarrig tårta från pojkarna 💖

När karantänen var över kunde vi göra säsongspremiär i slalombacken ett stenkast bort.

I Bräcke lekte vi paleontologer och åkte längdskidor. Vinnande kombo!

Resten av månaden bjöd på mera härligt uteliv men framåt slutet av januari hade vi knappt någon snö kvar. Det är vi inte vana vid!

I februari gjorde Emelie och jag slag i sak och drog iväg på en egen workation. Söndag till onsdag spenderade vi i trakterna kring Storhogna. Några dagar med jobb, skidor, bad, relax och god mat (som någon annan lagade, serverade och plockade undan) så att vi fick maximalt med tid att snacka och njuta av den fina miljön! Himla bra beslut alltså!

Vilka blir med 2023?!?

Killen med K fyllde också 38!
Min toyboy 😘

Mellan (men även under) jobbresor och mitt i övriga livet försökte jag klämma in lite skidmil här och var (och slalom och skridskor och och… 😅)

Fredagen som sportlovet började hade jag skrapat ihop nästan 30 mil skidor. Under fötterna satt nya skejtskidor som min mycket duktiga kollega Lars-Åke vallat åt mig. Det hade varit en galet stressig dag och det var tack vare många kära människor som jag till sist stod på startlinjen till Nattvasan45.

Emelie (som jag skulle kört med men som tyvärr blev sjuk), mamma och pappa (som bjöd på middagsstopp på väg söderut), Elisabeth (som mötte upp oss i Mora och stod för barnpassning), Kristoffer (chaufför och support) och Lotta & Emanuel (ovärderlig köhjälp till nummerlappen) - ni är alla guld värda. TACK ❤️

Själva loppet var det minst stressiga på hela dagen och jag njöt verkligen hela vägen till Mora medan det kändes som om skidorna gjorde jobbet. Vilken härlig kväll!
Så härlig att jag faktiskt anmält mig till 2023 igen 🤍

Sportlovet inledde vi i Dalarna. Ett epicentrum av människor vi gillar hänger ju där, och en god del av dem hade vi turen att träffa under några fina dagar.

Innan lovet var slut hann vi med lite annat skoj också. Som att pricka in en riktig pangdag i Åre med Gustlings! Det är en av de stora fördelarna med att bo där vi bor. Möjligheten att vara solskensnjutare av kräsnaste sort.

Bakade en tack-som-tusan-för-vallan-tårta till Lars-Åke!

Mot slutet av mars fick vi försmak på vårvintern ute vid Bynäset, med hon som fyllde stort dagen innan!

Roligt ställe för alla!

Sen fick vi äran att fira Maria på en kalashelg till fjälls!

Det har också blivit en hel del resande upp och ner. Kändes som jag mötte våren minst fem gånger i år.

Kanske har jag blivit liiite bättre på att sova på nattåg 2022? Det stående skämtet brukar ju annars vara att “inatt får jag sova många gånger” när jag ska åka nattåg…

29 mars i Halland på gränsen mot Skåne

För att vara tillbaka i stan den 1 april och köra Sveriges enda motionslopp i skidskytte - Östersundsloppet! Fi farao så roligt det är!

Påsken började smyga sig på lite här och var…

Njöt av små stunder hemma.

Vilket är betydligt svårare än det låter. Att vara närvarande i det stora fungerar bra, men i det lilla? Det blir utmanande med många resor.

När jag väl är hemma vill jag gärna hitta på mycket med barnen och maken. Skapa minnen. Vilket inte alltid är så lätt då jag själv skulle behöva vila och återhämtning. Tankar om hur det borde vara, krockar oftare än jag skulle vilja med verkligheten. Det är en skör tråd att balansera på. Jag undrar hur ungarna kommer minnas den här tiden?

Samtidigt vill jag inte klaga. Det finns många som har betydligt mindre närvarande föräldrar eller möjlighet att vara med sina barn. Mina barn har en fantastisk alltid närvarande pappa som håller koll på hämtningar - lämningar, gympakläder, och läxor mm. Det är fint att det får vara så.

Den här perioden längtade jag intensivt efter påskledigheten.

Men självklart hann jag med ett par resor till först!

Mina empiriska erfarenheter, efter ha firat majoriteten av mina påsklov norr om Dalälven, är att snön alltid ligger till påsk. Direkt efter påskledigheten är vintern slut. Oavsett hur tidigt eller sent den kommer.

2022 visade sig inte bli något undantag från den iakttagelsen, efter en nätt snödump den 9 april!

Det kom faktiskt så mycket snö att det raskt behövde byggas en pistmaskin och en ny nedfart i trädgården.

Själva påskledigheten blev en solig historia.

Gassande och härligt hem-hemma, minifjällsemester till Trillevallen och när vi kom hem till Frösön var snön nästan puts veck. Gjorde säsongens cykelpremiär på tempocykeln i kortärmat (!) redan den 21 april och ett par dagar senare kryllade trädgården av vår.

Med uppladdade batterier var det dags att resa iväg igen.

Har burit flera Harry Potter-böcker med mig på jobbresorna för att köra högläsning för den äldste killen på kvällarna. Inte sällan som jag läst en timme och varit helt död i halsen efter ett högläsningspass. Men det har det varit värt. En ovärderligt mysig stund tillsammans. Han som legat i ett nedsläckt sovrum med mamman som läst högt från högtalaren. Ett sätt att få vara med trots frånvaron.

Mötte sommarvärmen tidigt en morgon i Malmö i början på maj 💛

Kunde njuta av vackra vyer och björkar som höll på att slå ut i Tiraholm vid Bolmen 💚

Känna på havet utanför Mellbystrand 💙

Och sen komma hem till nordvästan och de sista envisa snödrivorna… Oslagbart ❤️

Vi orienterade oss genom en etapp på Frösö femdagars…

Innan det var dags att packa igen…

Nu gick resan en bra bit utanför Sveriges gränser. Och den här gången fick jag en dos av (svensk) högsommarvärme när jag besökte Albaniens huvudstad Tirana i mitten av maj. En veckas ledarskapsutbildning där jag fick lära känna Carla från Italien och Anne från Frankrike/Nederländerna och hör och häpna - träffa på Martin! Min gamla kamrat sen studietiden i Uppsala. Vilken glad överraskning!

Till sist kom sommaren till Jämtland.

På nationaldagen hängde jag och lillebror på Jamtli medan storebror körde det anrika cykelloppet Jämthjulingen. En fin dag!

Vi hälsade på kära människor i Brasta.

Och jag sprang vårruset med härliga kollegor!

Förra året gjorde vi en roadtrip veckan innan midsommar. Det var en så stor succé att vi bestämde oss för att göra om samma sak iår. Som ett helt sommarlov under en intensiv vecka, men ändå innan de stora folkmassorna tagit semester. Passar oss bra.

Den här gången gick turen sydväst.
Först hem-hemma (nästan alltid hem-hemma när det handlar om bilresa söderöver) och så vidare till Z i Särna.

I Oslo fick vi bo en natt hos fam Västermark och käka god lunch med Mörsil.
Ett par dagar på vackra Smögen (där vårt första försök att fiska krabba slutade med att vi fick napp på en ål!).

Vi gjorde Göteborg med mycket roliga besök på både Liseberg och Universeum. Det roligaste med Liseberg tycker jag var att jag fick ta rollen som tuff mamma och hänga på 9-åringen. Pappans mage var visst inte riktigt med i matchen och betydligt mer anpassad till 7-åringens utbud av attraktioner…

För egen del åkte jag både Valkyria och Helix (om än lite motvilligt) till 9-åringens stora glädje. Det var en extra lång kö för att sitta längst fram i Valkyria som vi valde att inte stå i. 40 minuters kö räckte liksom. Men när vi kommit längst fram i kön så frågade tjejen i personalen hur många vi var. Två, svarade jag varpå hon frågade om vi inte skulle vilja sitta längst fram ändå? (Eeeh NEJ TACK tänkte jag) men JAAAAA vrålade 9-åringen innan jag hann säga något alls och rusade fram.

Tja… Vad gör man inte för sina barn?!? Jo man kastar sig tydligen ut i någon liten stålkonstruktion på räls som bjuder på dödshäng, fritt fall, en färd i 700km/h i timmen och sjuttioelva loopar och på något sätt… både överlever man och gör det med ett leende på läpparna (se bildbevis).

Efter Göteborg blev det paus i vänners hus i Lerum innan vi körde österut för att gå på bröllop mellan A och E utanför Västerås❤️. Badstoppet i vänern utanför Mariestad var årets härligaste. Vågor, långgrunt och ljuvligt varmt vatten.

Innan årets mest fullmatade vecka var till ända hann vi också med badstopp i Falun med Emelie och Alve! Pjuh!

Skönt med lite lugnare sommarledighet efter det 😅

Årets varmaste dagar hade vi kring midsommar. Då höll vi på att smälta bort i värmen, men vi vet bättre än att klaga på när det är varmt. Vädret var faktiskt så gynnsamt att vi kunde plocka årets första gubbe från landet alldeles innan midsommar. Sanslöst söt och god!

Jag investerade i lokal konst som gör mig glad. “Yra” av Anders Hultman.

Det var en spännande natt när vi sov över i pappas jakttorn. I början på juli blir det knappt mörkt på hela natten. Ungarna såg minst 5 björnar var. Själv förundrades jag mest över ljuset och vaknade flera gånger under natten. Var tvungen att ställa mig upp och låta blicken vandra över dimman, skogarna, bergen och den lilla ån nedanför. Norrländska sommarnätter ute i naturen. Mmm… Det är en sorg att mina ungar inte får växa upp närmare naturen även om vi försöker vara ute en del.

Dagen efter firade vi 11-årig bröllopsdag.
A-L och Atte hade gemensamt födelsedagskalas i Ytterberg denna dag! Kalas tillbaka i byn där vi gifte oss! Snacka om lyckoträff ❤️

Det blev några dagar till i Härjedalen innan vi hade brått hem…

… för då skulle de Tre Musketörerna uppträda på Storsjöcupen!
Min älskade lilla artist och hans kompisar som sjöng inför massor av ungdomar på Sveriges näst största fotbollsturnering för ungdomar!

Det har inte blivit så många tältnätter iår. Men en av dem som blev var ute på Bynäset.

Sen hängde barnen med mormor tillbaka till Härjedalen medan jag och K ägnade oss åt jobb och renovering. Hall och omgjort vardagsrum stod på schemat. Men vi blandade också in lite kulturell bildning när vi såg Arnljot på en av juli månads kallaste sommarkvällar. Regn och kalla fjällvindar… Well. Dunjacka hade inte varit fel!

Förgylld matsal och barn återhämtade från Härjedalen.

Villa Saffran har fyllt 100 år 2022 🥳
Det har inte blivit någon fest under året, men på sätt och vis har vi ändå firat huset med lite piff. Såsom platsbyggd förvaring i hallen. Äntligen!

Nu är hallen klar, men här på bilden återstår en del fix även om den började arta sig.

Fixad kökssoffa.

En dag anordnade Destination Östersund Cityloppis. Jag passade på att boka två bord och ägna några timmar till att stå på gågatan och sälja saker som kunde vara till glädje för andra. Det gick strålande och jag frigjorde massor av plats, fick tillbaka lite kapital och såg till att prylar som numera bara tog plats hemma hos oss - kom i bruk igen hemma hos någon annan. Jag blev också intervjuad i radio.

Mina bästa tips för att sälja på loppis är att ha ett brett utbud av prylar så att människor i alla åldrar kan hitta något som lockar fram dem till bordet.
Bjud också in människor att komma och titta utan att de behöver köpa något.
Men det viktigaste är att sätta låga priser. Hellre bli av med grejerna än att bära hem allt igen. Den här loppisen var superbt anordnad då borden redan var fixade och någon annan plockade undan dem, plus att det fanns en lastbil från en lokal loppis redo redo att ta emot sakerna som inte blev sålda så jag slapp ta hem dem. Bravo Destination Östersund!

Maria fick en start i Salomon27K av mig i 40-årspresent. En perfekt dag på fjället då vi var lika glada från start till mål!

I början av augusti hängde vi i Bräcke.
Jag tog cykeln dit direkt efter jobbet 🖤🤍🧡

Efter ett par års uppehåll lyckades vi också få till Kärftskivan. Barnen var extra glada för de tog Lillkiosken i bruk och hade egen korv- och fikaförsäljning där.

Sen började en ännu en mastig resa.

Men den här gången var det både arbete och fritid. Först en tur till Uppsala och Oslo. Där anslöt familjen och vi hade lite ledigt tillsammans. För min del blev det också Sala Silverman. En ganska sen spontananmälan till en halv ironmandistans och det jobbigaste jag gjort på länge. 1900 m simning, 90 km cykel, 21 km löpning.

Nästa år ska jag förvisso avverka dubbla distansen igen men då är planen att vara betydligt mer beredd!

När familjen åkte hem fortsatte jag till Stockholm och avslutade det hela med ett par dagar nere i Laholm.

Nästa arbetsresa gick istället norrut till Vilhelmina, Hoting och Korsselbränna. På helgerna blev det både en sväng till Bräcke igen med Gustlingsbarnen 💜 och ett försenat men soligt härligt 7-årskalas för Assar.

Den andra helgen i september är alltid helgen för återträff med gänget jag pluggade med på Energisystem i Uppsala. En kär tradition som iår gick av stapeln i Rättvik. Alltid härligt att se de här människorna! För vår del är det också himla praktiskt med destinationer i Dalarna eftersom Härjedalen och pojkarnas mormor & morfar bor mycket praktiskt längs vägen. Win-win-win som vi brukar kalla det.

Direkt efter Rättvik blev det arbetsresa till Åre för omväxlings skull. Men det är ju praktiskt hemmaplan och räknas knappt.

Någonstans här började 7-åringen protestera skarpt mot mammans resor och under hösten har jag försökt ducka för resande så gott det går. En resa som jag inte kunde ducka var den till Hovs Hallar. Men vilket häftigt ställe det var!

Vi hade härligt släktkalas för han som fyllde 10 i oktober!

Hösten har tacksamt nog innehållit färre arbetsresor och mer skoj på hemmaplan.
Den där årliga kvällen då allt handlar om triathlon, en annan löjligt rolig AW med kollegorna, basketmatcher med först den ena och sen den andra sonen, traderafynd och föreläsning med Nils van der Poel.

För tolv år sen gjorde jag examensarbete i Kina tillsammans med ett härligt gäng och i höst hade vi en återträffsmiddag i Stockholm med kinamat på menyn såklart. Kul att snacka Kina-minnen med fler som vet hur det var blandat med tankar om livet som det är nu.

Dagen efter höll jag en föreläsning för branschkollegor och återsåg många människor från branschen som jag inte träffat på länge. Efterlängtat!

Det har varit en jobbresa till vackra Sigtuna, besök i vindkraftverk (en sak som legat länge på min bucketlist - yes!) och julfest i Sollefteå (bilden nedan) men annars har det varit betydligt lugnare på resfronten än under den galna våren.

Hösten har haft ett tydligt fokus på personlig säkerhet. Det känns bra att företaget satsar på saftey first. Jag har genomfört fallskyddsutbildning, brandsäkerhet och HLR-kurs, elsäkerhetsarbete samt arbete i vattenvägar och gjort halkkörning för att nämna en handfull grejer.

Hem-hemma fick Arvid glida runt på sin numera halvbandsutrustade trädgårdstraktor.

Själv fick jag lite genomgång av skogsbruk från mor och far.

Jag och K hade en weekend för oss själva på Knaust i Sundsvall för att genomföra ovan nämnda kickoff. Otroligt värdefullt att ta sig tid för eftertanke, samtal och meningar som får talas till punkt. Rekommenderar alla att göra det emellanåt. Livet går så fort att det som inte sägs i vardagskarusellen riskerar att förbli osagt om man inte avsätter dedikerad tid för att tänka och säga det.

Årets sista månad har varit kantad av kvalitetstid med familjen på hemmaplan. Mycket efterlängtat. Det har varit vitt och kallt ute, mycket levande ljus, två bra julkalendrar, äventurer, längdskidor, mys med kompisar och pulkabacken. En fin månad.

2022 har varit ett år med många sidor. Precis som det ska vara.
Händelserikt, lärorikt, slitsamt, mycket glädje, intensivt och massor av fina stunder.

Globalt sett lämnar 2022 en hel del att önska men det finns också bra saker som händer i världen. Krig och kriser förenar människor och vi kan göra bra saker när vi jobbar tillsammans. Allt är varken totalt mörker eller paradiset. Det finns nyanser med allt och det gäller att komma ihåg det när det känns tungt.

Jag hyser inga illusioner om att 2023 kommer bli ett lugnare år för egen del. Tvärtom finns det storslagna planer för sista året som 30-nånting. Som person älskar jag att värna om mina drömmar och göra upp planer. Då blir det också lättare att göra vad jag kan för att påverka livet i den riktningen jag vill leva. Å andra sidan händer det saker hela tiden. Livet är tack och lov inte levt på förhand utan det krävs ständigt kompromisser och ändringar av planer. Men om kompassriktningen är satt så tror jag att det är lättare att improvisera längs vägen.

Med det sagt har det blivit dags att tacka för mig och avrundar med en bild från årets julafton på Frösön.

Önskar dig ett riktigt gott 2023!
Skål!

Ann-Mari