Ultrabad: marathon + 8 vinterbad under 22 timmar 💙

Vaknar av mobilen som börjar spela. La jag mig inte alldeles nyss? Mjo. Men den är 2:40 och det är dags för intervall nummer två. Ute är det mörkt och jag hör vinden, men inne under täcket är det varmt.

Efter den här vänden kommer det vara ljust på varje intervall tills den sista svängen om sisådär 18 timmar. Om jag håller ihop hela vägen. Är ödmjuk inför det faktum att jag inte sprungit mycket längre än en mil sen i somras. Marathon-distansen har jag inte sprungit på nästan 3 år… Jaja. Försent att göra något åt det nu. Bara att ta ett varv i taget så får vi se hur länge det går.

Sänglampans sken hjälper mig ur sängen. Väl uppe känns det lite lättare. På med badkläderna under löparkläderna. För varje plagg känns det bara bättre och bättre. Det är som om kroppen automatiskt gör sig redo för uppgiften. Kollar på fusklappen jag lyckligtvis skrev innan jag la mig för ungefär 1.5 h sen. Det står:

• Neoprensockar

• Handduk

• GPS-klocka

• Mobil

• Underkläder

Litar inte på att min sömndruckna hjärna ska komma ihåg allt av sig själv. Bockar av pryl efter pryl ned i löparryggsäcken. 5 minuter kvar. Tar på löparjackan fast det var lite för varmt första varvet. Hellre lite för varm när jag kliver ned i det kalla vattnet. Kör skobyte och väljer ett par utan dubbar. Det blir en halkig resa. Väl utomhus känns det riktigt bra och när jag får se Virgilijus och Lotta har jag ett stort leende på läpparna. Det här är ju skoj! Varför är inte alla andra här? Extra bra känns det att Virgilijus har med sig en högtalare och lirar musik dygnet igenom 🥳

Efter drygt 2.5 km löpning är det dags för bad. Den gamla avklippta fårfällen ligger kvar där jag lämnade den. Den hinner ändå inte torka, så den får ligga kvar i Surfbukten hela dygnet. Ull är varmt fast det är blött. Lägger av grejerna så att de ska vara lätta att ta på igen. Lotta är snabbast ner i vattnet nästan alla gångerna. Jag är oftast sist i men hyfsat rask att klä på mig.

Vattnet är kallt men det är först några steg ned ned i vattnet som jag känner det. Andas. Kroppen får sakta glida ned i vattnet och jag fortsätter andas lugnt. Kallt. Men hanterbart. Stannar i. När jag har full kontroll är jag redo att kliva upp. Precis när jag kommit upp ur det kalla vattnet är det som kallast. Värst känns det runt vaderna och på fötterna.

Fipplar av fingervantarna för att de inte ska bli blöta. Av med blöta sockor. Ullen värmer lite på fötterna. Torkar med handduken. Av med badkläder och på med ullsport-Bh och ullunderställströja. Ah! Så mycket bättre. På med jacka och vantar, sen fokus nederdel; trosor, tights, strumpor och skor. När allt blött är nedpackat är jag redo att börja springa igen.

Det går fort att ta ett dopp om du tänkt igenom vad du ska göra och har allt redo. Det går också relativt fort att bli varm igen när du börjar springa. Särskilt i gott sällskap! Vi bokstavligen dansade, sjöng och skrattade oss genom natten, dagen och nästföljande kväll ❤️

Vi hade dessutom gott sällskap på nästan alla varv. Andra sköna typer som antingen sprang, badade eller gjorde bådadera med oss.

Lottas bror, Conny, sprang med oss på nummer 3 och blev så inspirerad att han följde med på nummer 4 då han även tog ett bad med oss! Så roligt! Han frågade hur vi hittat varandra. Jag sa, vi hittade varandra i en facebookgrupp för vettiga människor. För de som låter bli att göra sånt här kan ju inte vara riktigt vettiga…

Jag skulle vilja kalla det livsbejakande.

Det snöade och blåste hårdare än vad det gjort på hela dygnet precis innan start på den sista rundan. I mörkret på väg ned till ICA tänkte jag att det bara skulle vara vi tre. Men icke! Totalt var vi 7-8 personer som samlades för att göra sista varvet ihop ❤️
Sällskapet värmde otroligt mycket trots vindbyarna. När vi svängde runt sista kurvan i Surfbukten hade flera medlemmar ur det fantastiska communityt - Vinterbad Östersund slutit upp för att heja på oss.

Längs landgången satt tända facklor och på bryggan brann en eldkorg frenetiskt i den starka vinden. Kalastutorna ven, tomteblossen sprakade och högtalaren spelade Jerusalema. Precis som den spelat inför varje dopp under dagen. Då var det nära till tårarna vill jag lova. Inte ens det kalla vattnet kunde sänka temperaturen i hjärtat som var fyllt av glädje. Tillsammans tog vi dygnets sista kallbad. Prestationen kröntes med varsin guldmedalj i äkta choklad 🏅och en magiskt god kardemummabulle från fantastiska Frejas bageri!

Det blev den perfekta avslutningen på ett väldigt roligt dygn!

Är så glad att Lotta frågade mig och jag kan varmt rekommendera den som är nyfiken att prova på något liknande att bara gört! Till min stora glädje höll även kroppen ihop jättebra.

I nästa inlägg kommer mina fem bästa tips för dig som vill prova på någon variant av ultraintervaller.

Ann-Mari 🌱