Jag brukade säga att för varje år sen starten av gymnasiet så har livet bara blivit bättre och bättre. 2024 innehöll många fantastiska saker. Men det var inte bättre än 2023. Ett på många sätt ganska kämpigt år, men med vackra guldinslag.

Efter målmedvetet arbete har jag gått från stillastittande med foten i högläge till att fungera nästan som innan olyckan 2023. En förbättring som varit ytterst subtil i vardagen, men ändå kontinuerlig. Och med rätt galsögon så kan jag se en enorm förändring. Men jag är inte klar. Blir man någonsin det? Kurvan fortsätter långsamt uppåt och det är med stor glädje jag känner igen mer och mer av mig själv. Det finns inga genvägar utan är bara att fortsätta göra jobbet.

En liten nyhet i vår familj 2024 var veckolappen. Varje vecka under året har vi skrivit varsin lapp med höjdpunkt-en/erna från veckan som gått. Lapparna har vi samlat i en stor glasburk. Vid nyår läste vi igenom alla lapparna och det blev återigen påtagligt att det är mycket fint som hänt, även om min känsla varit sisådär. Att livet är väldigt rikt i det lilla och emellanåt även i det stora. Lapparna utgör på ett sätt barnens första dagbok och jag tror att det har varit en nyttig reflektionsövning för oss alla.

Nåväl. Nu drar jag inte ut på det längre. Här kommer mitt 2024!

Januari

40 år på jorden

Som en följd av fotledsbrottet i oktober 2023, var utgångsläget för 2024 inte alls vad jag tänkt mig. Istället för att vara i mitt livs form när jag fyllde 40 år fick jag börja träna rehab i små doser. Väldigt långt ifrån vad jag tänkt mig men det inte så mycket att göra åt. Acceptera läget och försöka göra det bästa av rådande förutsättningar. Fortsätta framåt.

Det hinner inte inträffa så mycket nytt år innan det är dags för min födelsedag. Men vi hann i alla fall flytta oss från ett fint nyår tillsammans med E, A och S i Bräcke till Härjedalen.

På själva dagen väcktes jag hemma i flickrummet av skönsång och frukost på sängen.
Sen började en ny födelsedagstradition: Hela familjen tog årets simborgarmärke ihop på själva dagen. Perfekt distans för alla plus att det hinns med en massa vattenlek också!
Efter bad och lunch ute på byn kom älskade släkten på besök och vi åt tårta och spelade rummy. En väldigt bra dag helt enkelt! Fick också en fantastisk present av Kristoffer som vi haft stor glädje av under sommaren - en varsin kajak!

Hej Tänndalen

Från mor och far fortsatte färden till Tänndalen där E+A köpt en lägenhet med utsikt. Fina och kalla dagar med världens bästa Emelie och hennes fina familj!

Dop

Annat festligt fint som hände i januari var dop för lilla J!

Du är 40 nu så…

det är dags att börja klämma tuttarna i en stor press med jämna mellanrum för att vara lite mer på den säkra sidan. Inget att tveka på ju. Men skönt var det inte.

Mer vardag

Julen dansade ut och det blev vardag med skola och jobb igen. Assar uppträdde i sporthallen som en liten pusselbit i tvåornas jättekör. Solen kom tillbaka. Lika tacksam varje gång. Läsningen gick finfint och jag plöjde flera intressanta böcker. Särskilt glad blev jag över att läsa Lisas nya bok. Vid det här lagt är det betydligt många fler som fått göra samma härliga läsupplevelse då hon sålt över 100 00 ex sen dess! Så häftigt!

Februari

Välkommen till klubben

Februari hade få ljuglimtar. Men en av dem var att K också lämnade 30-nånting och joinade mig i 40 årsklubben.

En annan var att jag tog åldersmärket Guldemalj. Med en fot i tvivalaktig form, var det lite mer utmanande än jag räknat med men det gick ändå bra i slutändan. Har på riktigt väntat i över 30 år på att få sätta detta med kompisarna på simskölden.

Hawaii-blues

Drömde mig tillbaka till Hawaii. Kände mig lite snuvad på den ljuva eftersmaken av det stora loppet, men det var roligt att bli intervjuad om erfarenheten av min eminente coach Christian i hans pod: Close the Gap.

Dåliga nyheter

Mitt i det vanliga arbetet jobbade jag hårt för att ro tre nya rekryteringar iland. Vackra soluppgångar och solnedgångar från ett fönster uppe i luften. Försöka hitta balans med familjen på hemmaplan. Inte tillgång till träning på samma sätt som jag brukade för att ventilera och andas. För att kunna tänka. Hur överlever människor som inte tränar?

Sen stannade plötsligt allt upp när mamma fick cancer. Från en sekund till en annan kändes det mesta obetydligt. Fast ändå livsviktigt. Märkligt.

Men istället för att falla samman behövde jag hålla ihop. Lillebror drabbades av en elak infektion i en tand som spred sig. Hela ansiktet svällde upp på ett groteskt sätt och han gick inte att känna igen. Lilleman. Som om han plötsligt gått på stark kortisonbehandling. När den andra penicillinkuren började fungera kände jag lite hopp om framtiden och stor tacksamhet till Alexander Fleming. En man jag tänkt på flera gånger under 2024.

Sista lilla mello på skolan

Varje år sen förskoleklass har han ställt upp i skolans Lilla Melodifestival och bjudit på stor underhållning. Det här var sista gången innan han börjar sexan och blivit för gammal. Sista numret blev Galenskaparnas underbara tungvrickare Bara sport. Klädd som sportkommentator med maffigaste medaljen runt halsen!

Mars - April

Sportlov till fjälls

I slutet av februari och början av mars var det sportlov. Vi hyrde en stuga bredvid våra vänner i Duved. Det kändes lite konstigt att vara på sportlov när man knappt kan gå, men det blev ändå en trevlig vecka. Jag besökte ett gym och gick korta promenader. Den vackraste dagen flörtade jag till mig en sväng i sittliften för att bara få känslan av att faktiskt vara till fjälls. Assar gjorde mig sällskap under första halvan av veckan med sitt svullna ansikte innan penicillinet brutit förtrollningen och ansiktet gått tillbaka till ett vi känner igen. Först då fick han klartecken att åka skidor igen när risken för spridning av infektionen blivit betydligt försumbar.

En dag blev jag fotograferad vid Tännforsen för boken Abort. Ett projekt som hållit på i flera år och som nyss blev offentligt.

Foto: Elin Berge för boken Abort - 50 år av fri abort, 50 berättelser

Under andra halvan av sportlovet anslöt barnens farmor till fjällidyllen. Då passade jag på att jobba från stugan. När vädret var lite sämre öste killarna på Jump Yard, och en dag åkte vi alla till badet på Holiday Club inne i Åre och käkade tillbarnens stora glädje ute på restaurang efteråt.

Knaust, Lucianoz och club social

Tillbaka i vardagen en kort stund, innan nästa lov började. Samlade min grupp på vackra Knaust i Sundsvall och berättade att rekryteringarna var klara. En stor milstolpe för oss!

Efter några bra dagar tog jag tåget hem. Satte mig i solen på perrongen och njöt. Några meter bort stod en kille och sjöng olika låtar högt och med stor inlevelse, medan hans kompis filmade. Det verkade som om han sjöng låtar by request från sina följare. Mycket underhållande. Jag tackade för underhållningen och lyckades sen googla mig fram till att det var Lucianoz. Duktig grabb.

Deltog på en club social med triathlonvännerna även om jag inte då kunde mäta mig i deras monstertempo! Club social betyder förresten träning före middag/AW. Den här gången hamnade vi på grekiskt efter spinning och styrketräning!

Universum talar till dig

Vi hann knappt få fram påskpyntet, då det var så tidig påsk ifjol. Här och där fann jag små tecken… Det kändes som om någon försökte säga något till mig.

Den här har jag dock inte fotat själv utan snott från nätet.

För just nu ville jag mer än gärna tro dem. Och applicera dem på mamma.

Påskhelgen och lovet spenderades hemma med dagliga besök till sjukhuset efter en (tack och lov!) lyckad operation. Den elakartade tumören var borta!

Efter ytterligare en tid fick vi veta att analys av kringliggande vävnad inte visade på spridning. Läkaren ansåg att varken strålning eller cellgifter behövdes. En stor sten föll från bröstet.

Tomtens sista stora björk tackades av för lång och trogen tjänst. Ljust blev det. Både för oss och grannarna.

En första och sista skidtur.

2023-2024 var den bästa vintern på mycket länge. Mycket snö från 1 november till slutet av säsongen, långt inne i april. Ändå längtade jag bara tills den skulle ta slut. Få ställa undan dubbskorna. Så motstridigt att både ha längtan efter skidåkning och barmark i kroppen samtidigt.

Ortopeden trodde efter operationen att det ändå skulle vara möjligt att stå på skidorna innan snön försvann. En fin dag i april ville jag testa, så vi packade turgrejerna och åkte till Svartsjöarna.

Och visst. Det gick väl. Men det blev bara en gång på skidorna innan säsongen var över.

Världens ände norrut

Efter påsk väntade en spännande jobbresa till Alta i nordligaste Norge. Som vanligt råkade jag hitta ett badhus. Lyckades också få till ett morgonbad i detsamma. Kan rekommendera om någon har vägarna förbi.

Den sista dagen besökte vi Altadammen och knatade runt i kraftverket och berget en lång stund. När jag kommer uppifrån den långa bergtunneln kan du dömma om min förvåning när jag får syn på min gamla kompis Mats som står där och väntar på att göra studiebesök min sin nya arbetsgivare. Ibland känns världen mindre än vanligt.

9 år på jorden

Kom hem lagom tills lilleman fyllde 9 år! Hurra!!!!

Fler jobbresor upp, ner och sidledes.

Projekt: bli vuxen

Ett av mitt livs små irritationsmoment är alla saker som jag tycker att jag borde kunna men som jag ännu inte lärt mig. Vanligtvis är det någon annan kompetent rackare som löser det åt mig. För det mesta Kristoffer. Men 2024 har jag och Kristoffer gjort en lista som vi börjat beta av i vad som går under arbetsnamnet: Projekt Bli Vuxen.

Valborg

När det var dags för Valborg var jag så less på allt vad vintern hette, på ett sätt som är ganska olikt mig. Det brukar nästan vara lite vemod att vintern, eller åtminstone vårvintern, är över. Men inte den här våren. Det är sällan jag sett fram emot värmen lika mycket som jag gjorde när jag stirrade in i elden efter en tuff period som jag mest ville lägga bakom mig.

MAJ

Värmen kom med besked

Och tänk! Värmen lät inte vänta på sig. Från isvindar till högsommarvärme på en gång.

Kändes konstigt att cykla i shorts och t-shirt när snön fortfarande låg på marken, men så varmt var det!

Såg en massa guckusko. Aldrig sett dem förut, men de var lite som svampletande sägs vara. Efter första tuvan dök fler och fler tuvor upp…

Bäver i Uppsala och turister i Stockholm

Familjen hoppade på tåget söderut för en sommarvarm och härlig weekend i Stockholm trots att det bara var början av maj. Efter en natt hos farmor hade vi den stora lyckan att se en bäver simma runt vid Västgötaspången i Uppsala.

I Stockholm lekte vi turister. Spanade in Livrustkammaren, åt glass utanför slottet och tog obligatoriska selfies under de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården som alla andra. Arvid ville se NK så det gjorde vi. Åkte den megalånga rulltrappan vid Västra skogens tunnelbanestation, såg tornerspel, firade farfars 70-årsdag med hela Ume-sidan av släkten och så fick vi övernatta på båten Ragvald! Så många små äventyr i ett. Och den perfekta uppvärmningen inför vår tågluff i juni.

Tillbaka i norr

Vi kom hem till en blommande amaryllis.
Tältade på Andersön.
Såg imponerande isberg ute vid Bynäset.
Fortsatte arbetet med att ta reda på den kapade björken.
Morfar och morbror gjorde hållare till mina pioner som funkade prima.

Hemhemma

Tog med mig barnen till Härjedalen. Råkade sammanfalla med en traktordemo hemma på gården till Assars stora lycka. Allt skulle provsittas och inspekteras noggrannt. Stor lycka hos liten pojke.

Vi hann såklart också med badhuset (som alltid när man är i Svegskrokarna), grillmiddag, skogstur och ett större släktkalas med min sida av släkten. Extra roligt att sitta och prata med lillkusinen och hennes sambo innan vi snurrade runt på dansgolvet. Jag och Arvid öste för fullt tills fotleden sa, Tack, tack det räcker för ikväll.

Brorsan har lagt en del tid på att piffa upp den gamla mopeden som var min kära följeslagare under hela gymnasiet. Men när jag skulle provköra den så insåg jag att fotleden inte kunde utföra rörelsen för att kunna växla. Vinkeln var omöjlig rent mekaniskt. Och det var inget jag skulle kunna träna upp oavsett antal timmar. För att återfå den rörligheten skulle jag behöva få skrotet utopererat.

Sommartider i maj

Är maj numera en sommarmånad? 2024 kändes det så. När värmen höll i sig fick vi tillfälle att ta jungfruturerna i våra nya kajaker. Har alltid tänkt att paddling borde passa mig och ja. Diggar det skarpt.

Promenerade 5 km i lotteriet/löptävlingen Spring en mil - vinn en bil. Första gången i nummerlapp på bröstet sen Hawaii. Vann ingen bil, men vann självförtroendet att jag numera kan promenera 5 kilometer. Framsteg. Trevligt sällskap också!

Juni och juli

Det kan inte vara lätt för växtlighet, insekter och annat heller när vi går från vinter till högsommar i ett handslag. Pionerna slog ut rekordtidigt och jag bakade en sommartårta fast det bara var början av juni. Det seglades och badades i Bräcke.

Skeviks herrgård

Händelserika dagar med jobbet utanför Gävle på vackra Skeviks Hergård. Ny gruppformation och ny gruppdynamik. Nya och spännande möjligheter!

Braskereidfoss, skolavslutning, armbrott

Precis innan första semesterperioden åkte jag till Oslo och deltog på ett studiebesök till Braskereidfoss. Intressant!

Vi njöt av att vara hemma under den finaste perioden samtidigt som vår tågluff kom närmare med stormsteg. Och så bröt Assar armen och exakt ingen blev förvånad. Den här gången var det (tack och lov) bara en spricka så efter ett par veckor kunde vi ta bort gipset själva.

bakslag

Ändå sedan fotledsbrottet har jag dragits med problem av en svullen fotled. När värmen kom blev det inte bättre. Till slut gick det hål på svullanden och sen ville såret inte läka. Att tågluffa till Medelhavet med ett oläkt, potentiellt infekterat sår där metall finns inopererat i skelettet kändes… ooptimalt.

Jag fick snabbt en tid hos Hälsocentralen som plåstrade om, gjorde en odling och skrev ut penicillin. Odlingsbeskedet skulle kanske komma efter att vi åkt, men då var jag preppad att börja med medicinen så fort jag fick besked.

Det visade sig vara ett smart drag för såret var mycket riktigt infekterat.

Tågluffen 2024

Tågluffen har jag redan skildrat ingående här på bloggen. Den kan ni läsa om här:

Del 1: Lämna Sverige
Del 2: Tyskland
Del 3: Österrike
Del 4: Schweiz (och lite lite Liechtenstein)
Del 5: Italien
Del 6: Frankrike (och lite Monaco. Mer Monaco än Liechtenstein i alla fall…)
Del 7 - Danmark

Men här kommer ett galleri med några favoritbilder från den här fantastiska resan som vi fick i 40-årspresent av Elisabeth och som gjordes ihop med henne och Kristoffers syster Andrea med familj! 🚂🚂🚂🚂🚂 av fem möjliga ånglok på det äventyret!

Vi kom tillbaka till Sverige i början av juli. Fullmatade av intryck. Då kändes det välbehövligt med mer tid på hemmaplan. Jag renoverade upp ett par AWAB-pallar och så tapetserade vi om vardagsrummet. Det tog oss bara 7 år eller så efter att jag köpt tapeterna innan de satt där på väggen ;)

Vi fick flera långväga besök från personer som vi inte sett på många år men som hörde av sig när de passerade Östersund och undrade om vi var hemma. Älskar det! och en påminnelse att själv höra av mig när jag/vi är ute och reser.

Det blev inget åkband på Storsjöyran iår, men jag fick åtminstone sälja lite loppisfynd till självaste presidenten när det vankades loppis längs Storgatan under yranvecka. Vi badade massor vid Forsaleden och hälsade såklart på hem-hemma. I juli passade jag på att jobba undan en del när de flesta andra hade ledigt, men vad gjorde det när jag fick sällskap av fina kollegor och vädret var lite ostadigt.

Gymnasiebrudarna!

Vi körde en favorit i repris och hade återträff för gymnasiebrudarna!

Ett vinnande koncept med tjejhäng på kvällen/natten och familjehäng dagen efter mitt i sommaren. Att vi prickade in familjehänget på en av årets varmaste dagar gjorde ingenting när det bjöds på svalkande poolhäng, en fartfylld skattjakt för barnen och grillat åt alla. Tack kära ni!

Augusti

I början av augusti tog jag lite mer ledighet. Jag älskar att ta en tidig semester men gillar att spara lite till augusti också. Att äta kakan och ha den kvar. Många föredrar en lång sammanhängande semester, men att dela upp den ger mig en känsla av att sommaren blir väldigt lång. Och även om en jobbar på sommaren går det fint att ta vara på vackra ljusa mornar eller sköna sommarkvällar.

En sommarkväll paddlade vi runt Andersön till ljudet av vågorna och exalterade kommentatorer i sportradion. Jag lät mig helt absorberas av den fantastiska OS-febern som rådde i Paris med så många otroliga prestationer! Mums!

En av mina favoritkvällar från 2024 var faktiskt en sån sommarkväll efter jobbet när det blåste halv storm ute. Trots en mörk himmel och en dyster väderprognos så tog vi med oss kajakerna på bilen och åkte ut till Bynäset. Vi paddlade runt halvön så att det blev motvind den längst sammanhängande sträckan där vi var som mest exponerade och vågorna var brutala. Jag hade bara en t-shirt men frös ändå inte när vågorna slog emot oss. Istället skrattade och grät jag mig genom hela turen. Kan inte minnas senast jag känt mig så levande, stark och fri ute i naturen. Tacksamhet för att jag finns och får uppleva livet. När det bara var någon kilometer började det regna men då hade vi medvind och det gick fort sista biten tillbaka till bilen.

Äventyr i Västra Härjedalen

I bil färdades vi över Flatruet. Destinationen var Tänndalen för att hälsa på Emsan med familj. Fina dagar med några test-strapatser för min fot. Först en kort blåsig tur upp på Svansjökläppen och nästa dag en lite längre tur upp till Mittåkläppens topp. Den dagen var vädergudarna på gott humör! Så gott att vi behövde svalka oss i Ljusnan efter väl utfört värv. Och foten höll hela vägen.

Helags med assar

Efter trevliga dagar med familjen Bränd-Kjell tog Kristoffer och Arvid bussen hem till Frösön. Arvid skulle gå på simkollo och Kristoffer börja jobba igen. Jag och Assar tog istället bilen till Kläppen, Ljungdalen. Äntligen skulle vi göra samma äventyr som jag gjorde med Arvid när han var 7 år. En flerdagars-fjälltur, bara vi två, till Härjedalens högsta punkt.

Det började med lätt regn när vi gick geom Kesudalen, men var över innan vi kom ut på kalfjället. Det var ovant och tufft att bära packning men lilleman krigade ändå på och till slut nådde vi Fjällstationen och slog upp vårt tält på behörigt avstånd.

Nästa dag var det dimma. Vi åt frukost och chillade i tältet. Först framåt lunch tittade toppen fram och det var dags för vår toppstöt.

Regnmolnen hopade sig dramatiskt runtomkring oss. När vi kom upp en bit såg vi rejäla skurar bortåt Sylarna, inne i Norge och även längre söderut. Omgiven av regnet kändes det som en tidsfråga, men mirakulöst nog kom inte en regndroppe på hela turen. På toppen var det både varmt och vindstilla så vi kunde njuta av stunden och lyssna när Truls tog OS-silver i pingis.

Bra väder är för övrigt varken en garanti eller nödvändighet för att göra en lyckad tur, men när man sover ute och är ute mer eller mindre dygnet runt så hjälper det verkligen till att göra allt så mycket mer angenämt. Jag hade spanat efter en bra väderlucka hela sommaren och det här kändes som last call om det skulle kunna bli av i år eller inte.

Assar är en helt annan person än sin storebror och behöver en annan slags uppmuntran och morot för uppgiften. Det var jobbigast under första dagen, men som helhet kan jag inte säga annat än att det var succé. Han grejade det, min fot grejade det och vi fick fina dagar tillsammans på tu man hand. Oerhört värdefullt på många sätt.

Operation igen

Tillbaka på Frösön var det dags för operation nummer två i fotleden. Den när skrotet skulle plockas bort.

Det skulle vara och var ett relativt snabbt ingrepp som jag är glad att jag sov igenom. Ingreppet var lyckat men sen gick det inte riktigt som planerat…

I min strävan att komma igång efter operationen gick det kanske lite för fort. Vi åkte till Bräcke och några dagar senare drabbades jag av två elaka infektioner i operationsåret. Det gjorde svinont! Den här gången var läkarna dock betydligt mindre oroliga eftersom skrotet var avlägsnat. Ingen highway in i skelettet längre.

Men. Ännu en penicillkur. Det kändes såklart mindre kul men nu var jag liksom igenom på något sätt. Bara infektionen och såret läkt så kändes allt mer hoppfullt. För i samma stund som skrotet avlägsnats, så ökade rörligheten jättemycket och svullnaden som jag dragits med i snart ett år började äntligen ge med sig. Kroppen kunde inte ha varit mer tydlig med att främmande skrot göre sig icke besvär här!

Månaden avslutades som fotbollsmamma kors och tvärs i länet. Skolan började igen och för han som fick en helt ny klass började första terminen i sjätte klass med att gå på tur och tälta ihop med nya klassen! Spännande värre! Och så hade vi såklart Kräftskivan anno 2024!

September

Ett prima gäng

Den andra helgen i september är alltid bokad i kalendern. Då är det stående återträff med ES-gänget. Tänndalen var platsen för 2024 års återträff och vädret var utom denna värld. Shorts, t-shirt och högsommarvärme. Vindstilla och bad! Och en fotled som samarbetade. Det tackar jag för.

Jag låter bilderna tala för sig själva…

Stora och små saker. Assar bestämde sig för att sälja jultidningar. Fotboll och lek. Både på jobbet och utanför.

En födelsedagspresent av finaste slag

Av Maria fick jag en otroligt fin 40-årspresent. Bara ett par veckor efter högsommarturen i Tänndalsfjällen mötte jag vintern i Skäckerfjällen och på Kolåsens fjällhotell. Alltså vyerna. Maten. Turerna. Och sällskapet! Guld värt och helt i min smak! Tusen tusen tack älskade vän! Även här låter jag bilderna tala för sig.

Oktober

Oktober började som alltid (iaf sen 2012) med att Arvid fyllde år! Tolv denna gång. Time flies ❤️

Tårtan hann dock knappt landa i magen innan jag hoppade på nattåget (och en hopplöst varm sovkupé) till Stockholm för stor Sverigeträff med jobbet. Fina, intensiva dagar i fin miljö. Innan nattåget tuffade norrut igen blev det en mini-Kina-reunion med Johan! Väldigt uppskattat!

Körsång med magnus

Någon gång i våras tyckte jag det lät som en toppenidé att vara med i The Weekend Choir med dirigent Tove Thofeldt (från the Rockin Pots) och Magnus Carlson (från the Weeping Willows) och anmälde mig på studs. Har inte sjungit i kör sen jag bodde i Uppsala och visst saknar jag det.

Men efter en del problem med halsen var jag osäker på om jag skulle palla. Valde för säkerhets skull alt-stämman istället för sopran som jag brukade sjunga och det var ett bra drag. Inte bara för att det var skonsammare för halsen, roligare stämmor utan också för att jag träffade Sundsvallsmaffian. En handfull roliga damer som minibussat ihop för detta som jag hängde med under helgen.

Magnus var jättebjussig, Tove fick det att låta helt okej trots den korta tiden från första rep till två fullsatta konserter. Intensivt och väldigt rolig helg!

tolvåring uppe i det blå

I tolvårspresent fick han något han önskat sig i flera år. En skärmflygning från Åreskutan!

Det var en sällsamt vacker helg i oktober som det äntligen blev av. Efter skolan tog vi färjan. Sen var det pizza-stopp i Brasta med världens goaste tjejer (tillika killarnas tremänningar) innan vi fortsatte till Copperhill. Det hade blivit en miss i bokningen och eftersom klockan var rätt mycket så blev vi uppgraderade till guldsviten. Ingen grät över det…

Nästa dag hann vi njuta av spa och hotellfrukost innan det var dags.

På vägen hem stannade vi till både på Chokladfabriken och en oväntat stor och välsorterad loppis i utkanten av Mörsil. Härligt att tanka på familjekontot.

Det stora i det lilla

Härliga helger till trots så utgörs väl ändå livet mest av alla de där små stunderna emellan. Jag skulle i vart fall inte vilja vara utan dem. Här är några av dem som inträffade i oktober.

Några sista turer med kajaken.

Utsikten från mammas rum på sjukhuset efter hennes operation för att bli fri stomi-påsen på magen. När vi åkte dit och hälsade på henne så påminde mig Kristoffer om att i våras när hon tog bort tumören så släppte han av mig alldeles utanför stora entrén och skjutsade mig i rullstol. Nu hann han knappt klicka i parkeringen i appen och fick springa ikapp mig. Ibland är det tur att omgivningen kan ge en perspektiv på saker och ting. Läkande fotledsbrott till exempel.

Enorma kanelbullar.

En ny liten stjärna är född 🌟

Fotbollsträning och öva gitarr för lilleman.

Förkylning och årstidsskiftet.

Ännu en arbetsresa.

Badhuset med grannpojken.

Kalle Anka i Östersund.

En helg i Bräcke med svärmor, svägerska och lillsemlan ❤️

Och så Halloween… En cowboy som fick enorma mängder godis tillsammans med sina polare, på kvällen som markerade 1 år sen jag ramlade och någonting gick sönder.

November

Himmelska november

En bra sak med november är möjligheten att få uppleva spektakulära himlar både på vägen till och från jobbet.

Assar gjorde årets första snögubbe i början av november men den blev rätt kortlivad. Ganska söt var den i alla fall.

Andra ting från månad 11

Arvid var på sin första simtävling och det var kul! Jag fick hoppa in som funktionär.

Kristoffer och jag gick på en minnesföreläsning med Jonas von Essen. Det var säkert bra. Minns inte riktigt…

Falukorv är nästan lika gott inomhus som utomhus. Särskilt om du frågar Assar.

Det kom gradvis mer vinter.

Årets fjärde tur till Tänndalen! Denna gång för att följa Assar till tandläkaren i Funäsdalen. Han behövde tyvärr en rotfyllning i tanden som blev infekterad innan sportlovet och länets ledande expert på rotfyllningar håller hus i Funäsdalen. Lätt val även om det blev många timmar i bil. På vägen hem tog vi omvägen via hem-hemma där vi fick träffa hunden Harry och pappa försåg oss med årets granar!

December

I december kunde vi göra en större snögubbe.

K har börjat lära sig bridge i höst och när jag hämtat honom har jag blivit inkastad i någon liten bricka. Skoj!

Jag gjorde årets sista jobbresa och råkade träffa på Kristoffers kusin Arvid!

Som tidigare stipendiat fick jag inbjudan till en festlig middag på Länsresidenset med en massa inspirerande kvinnor och Landshövdingen när Sigrid Strands Stipendium skulle delas ut.

Vi har lussat, haft simavslutning med hela familjen och beundrat häftiga isskulpturer signerade naturen själv.

När Gomorron Östersund bjöd in till julfest med tema Karibien kände vi oss som hemma!

Julafton blev en synnerligen vacker vinterhistoria innan tövädret kom på juldagen.

Mest lugn och ro, kortspel och lite jobb i mellandagarna innan året firades ut med goa vänner.

Så här en bit in på 2025 har jag en känsla av att det är ett spännande år som tagit sin början. Känner djup tacksamhet för att det finns så mycket liv att titta tillbaka på samtidigt som jag försöker hänga med framåt. Nya äventyr väntar och det är hög tid att avsluta det här mastodontinlägget för att läsa Harry Potter för killarna…

Nu kör vi!
Ann-Mari

tillbakablicken 2024