Konsten att tacka nej

-Tja, vi är ett gäng som tänker dra ut på AW strax, blir du med?
-Ummm...
-Det blir skoj! Häng på vettja!
-Alltså jag...
-Men hur ska du ha det?
-Okej. Jag följer med.
Fast egentligen vill jag åka hem och lägga mig i soffan, käka chips och somna framför På Spåret eftersom jag är heeelt slut i huvudet efter en lång vecka.

Tillhör du, precis som mig, skaran som har svårt att tacka nej? Här är några av de vanligaste orsakerna till att det kan vara svårt att tacka nej,

  • Du vill inte göra någon besviken
  • Du vill inte vara tråkmånsen som riskerar att aldrig bli tillfrågad igen
  • FOMO (Fear Of Missing Out). Alltså egentligen vill du inte, men tänk om jag missar något legendariskt som folk kommer prata om i evigheter framöver? Och så var du inte där.
  • Fast det starkaste skälet till att säga ja istället för nej är att jag så gärna vill betraktas som en schysst och hjälpsam person.

-Ann-Mari? Har du tid att hjälpa mig med den här grejen?
Jag borde verkligen inte. Jag har ju deadline på den där andra saken som måste bli klar och så måste jag hinna gå tidigare för det är min tur att hämta på förskolan...
-Visst!
Hör jag mig själv svara.
Det går kanske går fort? Det är säkert inte så jobbigt?

Och visst bör man hjälpa till när man har möjlighet och kan. Det är inget fel med att tacka ja till saker.
Ibland.
Men det kan också bli väldigt fel om man aldrig lyssnar på sig själv. Inte bara för att man riskerar att kväva sin egen inre röst och bli någon som folk till slut tar för given.
Men också för att man troligtvis skulle mötas av mer tillit och respekt om man sa som man kände och omgivningen kunde lita på att det.

 Ett dopp är något jag sällan tackar nej till…  Inte heller denna gång trots skepticismen inför :)

Ett dopp är något jag sällan tackar nej till…
Inte heller denna gång trots skepticismen inför :)

 

Hur blir man en Nej-sägare?

För mig har det krävts ett nytt sätt att tänka innan jag sakteligen har blivit bättre på att tacka nej. Jag måste fokusera hårdare på prioriteringar och komma ihåg att varje gång jag tackar ja till något, så tackar jag omedvetet nej till något annat. Jag vet av egen erfarenhet att det är så himla lätt att tänka; ja men det kan jag väl?

Men när jag vände på det hela och tänkte på vad jag istället skulle kunna använda den tiden/energin till, då var det plötsligt inte lika självklart att tacka ja längre. Om jag tackar ja nu, vad är det som jag samtidigt tackar nej till? Innebär ett ja att jag samtidigt har tackat nej till extra familjetid eller något annat jag hellre skulle vilja använda mina ändliga resurser till???

För det är ju så. Precis som med allt annat så har även vi människor ändliga resurser av lust och energi. Det gäller att använda dem väl och prioritera.

 

Att säga nej på ett bra sätt

Ofta när vi tackar ja till något fast vi kanske egentligen inte vill, så görs det av kärlek. Problemet är att långsiktigt så främjar det varken oss själv eller de som står oss nära. Särskilt viktigt är det om man är förälder. Det är inte snällt att aldrig kunna neka sitt barn.

Men det går också att säga nej på ett hänsynsfullt sätt BÅDE gentemot sig själv och den som frågar. Genom att säga nej blir vi goda förebilder istället för offer. För så väl barn som andra vuxna. Ett ja som kommer från hjärtat kan bara komma om vi känner oss lika fria att säga nej. Ett ärligt nej blir ett kärleksfullt svar eftersom det är tydligt. Och tydlighet är extra viktigt att visa gentemot barn som behöver tydliga ramar att förhålla sig till även om ett nej till barn ofta följs av ett varför som bör besvaras med ett genomtänkt därför. För nästan uteslutande finns det ju ett därför som upphov till våra nej.

Jag har ibland (ganska ofta) en tendens att kommunicera på samma sätt med vuxna. När jag väl lyckas tacka nej så vill jag ofta motivera varför. På samma sätt som man gör med barn. Men här tränar jag på att bli bättre på att säga nej utan att motivera varför. Säg bara nej. Av respekt mot mig själv och tydlighet till andra.