ANN-MARI DARJ
Konsten att tacka nej
Tips på hur du kan tänka om du behöver bli bättre på att säga nej.
-Tja, vi är ett gäng som tänker dra ut på AW strax, blir du med?
-Ummm...
-Det blir skoj! Häng på vettja!
-Alltså jag...
-Men hur ska du ha det?
-Okej. Jag följer med.
Fast egentligen vill jag åka hem och lägga mig i soffan, käka chips och somna framför På Spåret eftersom jag är heeelt slut i huvudet efter en lång vecka.
Tillhör du, precis som mig, skaran som har svårt att tacka nej? Här är några av de vanligaste orsakerna till att det kan vara svårt att tacka nej,
- Du vill inte göra någon besviken
- Du vill inte vara tråkmånsen som riskerar att aldrig bli tillfrågad igen
- FOMO (Fear Of Missing Out). Alltså egentligen vill du inte, men tänk om jag missar något legendariskt som folk kommer prata om i evigheter framöver? Och så var du inte där.
- Fast det starkaste skälet till att säga ja istället för nej är att jag så gärna vill betraktas som en schysst och hjälpsam person.
-Ann-Mari? Har du tid att hjälpa mig med den här grejen?
Jag borde verkligen inte. Jag har ju deadline på den där andra saken som måste bli klar och så måste jag hinna gå tidigare för det är min tur att hämta på förskolan...
-Visst!
Hör jag mig själv svara.
Det går kanske går fort? Det är säkert inte så jobbigt?
Och visst bör man hjälpa till när man har möjlighet och kan. Det är inget fel med att tacka ja till saker.
Ibland.
Men det kan också bli väldigt fel om man aldrig lyssnar på sig själv. Inte bara för att man riskerar att kväva sin egen inre röst och bli någon som folk till slut tar för given.
Men också för att man troligtvis skulle mötas av mer tillit och respekt om man sa som man kände och omgivningen kunde lita på att det.
Hur blir man en Nej-sägare?
För mig har det krävts ett nytt sätt att tänka innan jag sakteligen har blivit bättre på att tacka nej. Jag måste fokusera hårdare på prioriteringar och komma ihåg att varje gång jag tackar ja till något, så tackar jag omedvetet nej till något annat. Jag vet av egen erfarenhet att det är så himla lätt att tänka; ja men det kan jag väl?
Men när jag vände på det hela och tänkte på vad jag istället skulle kunna använda den tiden/energin till, då var det plötsligt inte lika självklart att tacka ja längre. Om jag tackar ja nu, vad är det som jag samtidigt tackar nej till? Innebär ett ja att jag samtidigt har tackat nej till extra familjetid eller något annat jag hellre skulle vilja använda mina ändliga resurser till???
För det är ju så. Precis som med allt annat så har även vi människor ändliga resurser av lust och energi. Det gäller att använda dem väl och prioritera.
Att säga nej på ett bra sätt
Ofta när vi tackar ja till något fast vi kanske egentligen inte vill, så görs det av kärlek. Problemet är att långsiktigt så främjar det varken oss själv eller de som står oss nära. Särskilt viktigt är det om man är förälder. Det är inte snällt att aldrig kunna neka sitt barn.
Men det går också att säga nej på ett hänsynsfullt sätt BÅDE gentemot sig själv och den som frågar. Genom att säga nej blir vi goda förebilder istället för offer. För så väl barn som andra vuxna. Ett ja som kommer från hjärtat kan bara komma om vi känner oss lika fria att säga nej. Ett ärligt nej blir ett kärleksfullt svar eftersom det är tydligt. Och tydlighet är extra viktigt att visa gentemot barn som behöver tydliga ramar att förhålla sig till även om ett nej till barn ofta följs av ett varför som bör besvaras med ett genomtänkt därför. För nästan uteslutande finns det ju ett därför som upphov till våra nej.
Jag har ibland (ganska ofta) en tendens att kommunicera på samma sätt med vuxna. När jag väl lyckas tacka nej så vill jag ofta motivera varför. På samma sätt som man gör med barn. Men här tränar jag på att bli bättre på att säga nej utan att motivera varför. Säg bara nej. Av respekt mot mig själv och tydlighet till andra.
Motivation
Lite tips om hur man kan tänka för att orka fortsätta när humöret/orken/lusten/glädjen tryter. Just här pratar jag träning men tillvägagångssätten går att applicera inom många områden.
Ganska tidigt var det uppenbart för mig att jag inte var någon explosiv talang. Däremot insåg jag långsamt att uthållighet var min grej. Jag var inte speciellt snabb, men jag kunde hålla på länge.
Sedan 2007 har jag hållit på med triathlon. 2008 gjorde jag en Svensk Klassiker och 2011 genomförde jag mitt första långdistanstriathlon över Ironmandistansen. Därefter har det blivit en del långa lopp inom triathlon, swimrun och liknande. Men även om tävlingarna är häftiga så är de verkligen bara toppen på isberget. Inför varje lång tävling krävs mycket träning och många timmars arbete.
Jag är van att jobba med att hålla hjärnspöken borta och försöker njuta av arbetspassen även om inte alla är fantastiska. Men nästan. Särskilt efteråt. Här vill jag dela med mig av lite saker man kan tänka på för att hålla sin motivation uppe. Tankesätt som går att applicera på såväl träning, investeringar som andra saker i livet.
Sätt mål
Ha gärna långsiktiga mål. Riktigt långa. Det är alltid bättre att veta i vilken riktning man vill i livet. Vad som är viktigt för en.
Men om målen sträcker sig över år så tycker jag absolut att man ska sätta tydliga delmål också.
Delmål/Checkpoints
Delmål hjälper dig att veta att du är på rätt väg. Ju tydligare du lyckas definiera dem, desto enklare blir det att bocka av dem, vilket kan vara nästan lika tillfredsställande som att uppnå slutmålet. Det går såklart att göra en hur detaljerad plan som helst men det är viktigt att vara flexibel. Förutsättningar ändras och livet kan hända. Kanske fortskrider du snabbare eller långsammare än vad du tänkt dig. Det spelar mindre roll så länge du fortsätter framåt och är beredd på att korrigera kursen längs resan.
Varför
Påminn dig om varför du satte ditt långsiktiga mål. Jag kan garantera att det kommer komma svackor. Det gör det alltid. Det kommer komma stunder av tvivel och olust. Då är det viktigt att lyfta blicken, skaffa perspektiv och påminna dig själv om varför du gör det här. Titta gärna också tillbaka på var du var när du började och hur långt du faktiskt kommit. Varför är alltid en bra fråga att ställa sig. Fråga min femåring bara. Han är expert på att fråga Varför?
Jag gör det här för att det är kul. För att ha ett gott liv även när jag blir äldre. Jag gör det här för att det är kul etc.
Uppföljning
Gör en enkel check av läget lite då och då för att se att du är på rätt väg. Är det något som bör förändras? Funkar planen bra eller behöver den korrigeras?
Ändrade förutsättningar
Det här är superviktigt!
Som jag skrev ovan så plötsligt händer livet. Hjälp!
Det känns som om hela planen går i stöpet. Men vad du än gör, ge inte upp!
Exempel träning:
Problem: Du får en skada som gör att du inte kan träna enligt plan.
Lösning: Du tar reda på andra sätt som du kan träna på. Förebygga, andra träningsformer etc. Kanske tvingas du dra ned på mängd, intensitet etc men vad du än gör så sluta inte.
Detsamma gäller för alla som blir föräldrar. Sluta inte röra på er för att ni bli föräldrar. Det finns så mycket att vinna på att hålla igång kroppen. Om så bara lite för stunden, innebär kontinuerligt motionerande enormt mycket i det långa loppet. Läs mer om varför det är viktigt att hålla igång kroppen här.
Exempel investeringar:
Problem: Oväntade förutsättningar, extra utgifter, förändrad arbetssituation och mindre disponibel inkomst:
Lösning: Sänk sparkvoten. Du kanske inte kan hålla den sparkvoten som du satt upp och därmed tvingas korrigera tidplanen för dina ekonomiska mål, men precis som med träning så är rutiner a och o. Behåll rutinen att spara och investera. Sänk summan till vad du kan avvara men sluta inte helt. Sluta aldrig helt.
Peppen
Sök saker som ger dig pepp. För mig finns peppen ofta i musiken och kanske är det någon specifik låt för dagen som jag behöver höra?
Kanske kan jag läsa någon blogg, se någon video eller lova mig själv en belöning om jag gör det jobbiga först. Dansa funkar ofta för mig.
Fundera över vad som peppar igång dig och lägg det på minnet till nästa gång motivationen är låg.
Snabbtipset!
Kanske kan tyckas löjligt men när det känns bedrövligt - slut ögonen ett ögonblick. Sänk axlarna. Ta några djupa andetag. Sen öppnar du ögonen med ett stort leende. Att le, även om det är forcerat, ger väldigt många positiva effekter. Här kan du läsa om några av dem.