Världens bästa studentpresent!

När jag tog studenten fick jag ett gäng fina presenter. En vas, en alldeles för lång slipsnål, manschettknappar och lite annat man kan tänkas behöva när man kliver ut i det okända vuxenlivet.

Där stod jag sen med ett gott självförtroende och en gnistrande iittala-vas redo att möta världen. Men jag hade också fått något som kom att spela en mycket större roll i mitt liv. En sund inställning till pengar och en grundläggande kunskap om att man skulle passa sig för avbetalningar och spara om man kunde. En attityd till att pengar var något man kunde diskutera och fråga om. Inget som behövde vara ett tabu.

Den inställningen får tyvärr inte alla med sig.

“Bland 18 - 25åringar uppger var tredje att de inte har tillräckliga kunskaper i privatekonomi.”

På mitt första riktiga jobb som industriarbetare via Adecco fick jag en timlön på 96 kronor. Jag tog alla tillfällen jag hade att jobba lite extra och kunde därför få ut 10 - 13 000 kronor netto varje månad. En otrolig summa med tanke på att jag hade valt att bo i ett kollektiv med 5 polare, handlade all mat på Willys och gjorde egna lunchlådor. Efter mitt första år i vuxenlivet stod jag med 70 000 på kontot jag sparat ihop helt själv.

Den grundplåten och den inställningen har följt mig och hela tiden gjort att jag kunnat vara ekonomiskt obekymrad. Det betyder inte att jag nått mitt mål än, men jag och Ann-Mari kunde köpa lägenhet i Sthlm och senare hus i Östersund utan att behöva låna till nån handpenning. Jag har alltid känt att jag kunnat säga upp mig utan att nödvändigtvis veta vad nästa steg är.

Det har helt enkelt varit en stor trygghet för mig som gjort att jag kunnat göra val som gett mig ett bättre liv. Utan det här ekonomiska svängrummet hade jag kanske inte vågat byta stad utan nytt jobb, inte vågat säga upp mig när jag varit på fel plats eller kastat mig ut i livet som egenföretagare.

För mig är pengar = frihet.

Jag önskar så att jag hade kunnat överföra en del av den här kunskapen och inställningen på andra som jag pluggade med. Som var (i alla fall ytligt sett) i samma situation den där dagen i studentmössan. Men som sen gjorde helt andra val som ledde till ansträngda ekonomier och en begränsad frihet och ett lägre välmående.

Ta chansen och ge bort vår grundkurs i privatekonomi som studentpresent. Du gör ett köp med kort, får en utskriftsvänlig presentkortsmall som PDF och en anmälningskod som studenten fyller i vid registrering.

Det är den här studentpresenten snarare än iittala-vasen det kommer att pratas om.

Arbetsmarknadsmässa och pitch på SAMMA dag!

Det har varit mycket arbete under upptakten inför gårdagen…
Jag tänkte kortfattat försöka återge vad som har hänt.

PI-dagen del 1: Arbetsmarknadsmässa Mittuniversitetet

För många veckor sen såg jag en annons på facebook för en Arbetsmarknadsdag på Mittuniversitetet. Tänkte att där borde vi stå och prata med studenter som vill ställa frågor till någon oberoende om privatekonomi. Vi har båda besökt och stått på mässor tidigare men att representera vårt alldeles egna företag var något nytt.

Hur som, hörde av mig och vi lyckades få den allra sista utställningsplatsen. Prima!

Nu då?
Var ju inte direkt som att vi hade någon tjusig roll-up/ häftig monter/ schyssta printgrejer eller giveaways av något slag…

Men allt går ju att fixa och egentligen är det väl bara fantasin som sätter gränser?

Kamillas design hjälpte oss med tryck på två tröjor så vi blev så här tjusiga.

På Digitaldagen noterade jag att det fanns några enorma kuber av kartong på scen. Tänkte att den där blå kuben var ju ganska eljest-lik?
Så jag haffade nån och frågade om det gick för sig att låna dem till mässan. Jo, det gick utmärkt. Fast de var så enorma att de knappt gick in i bilen. Alltså, hade de varit en cm större tror jag faktiskt inte det hade gått…

På Hemmakväll gick jag bananas och köpte två kg godis. Overklig känsla. Gör jag verkligen det här? Får man det? Kommer det inte fram någon ur personalen och påpekar orimligheten i detta eller åtminstone ger en något slags VIP-kort?
En hel full stor burk med godis… Nä. Expediten sa inget utan tog betalt för 2 kg godis och så var det med den saken.

Sen tog jag med en duk och sorterade fram lite lego i sex olika färger. Kristoffer designade några skyltar om oss och lite privatekonomiska fakta mm som jag plastade in och tog med. Han snickrade också ihop ett webbformulär för de som ville tävla i vår monter.

Slutresultatet?

Något interaktivt / bryta isen / lätta upp stämningen är perfekt på mässa. I det här fallet körde vi på en enkel tävling: färgsortera legot snabbast och vinn en nybörjarkurs i investeringar. Alla som deltog fyllde i Kristoffers formulär och efter 3.5h hade vi en bra hög med mailadresser och haft många intressanta samtal.

Uploaded by Ann-Mari Darj on 2019-03-15.

PI-dagen del 2: AB Jämtland

I höstas berättade Kristoffer om en tävling där en kunde vinna ett AB.
Alltså ett Aktiebolag med insatsen på 50 000 kronor samt mentorskap från en namnkunnig jury.

Det där kände vi var något för oss så vi skickade in en ansökan. Dessvärre blev tävlingen uppskjuten, men i februari var det åter dags att skicka in ett nytt bidrag. Den här tävlingen är alltså något som vi har gått och tänkt på i minst ett halvår…

För några veckor sen fick vi det roliga beskedet att vi var en av tio finalister i ett starkt startfält. Själva tävlingsmomentet bestod nu i att göra en pitch på fem minuter med efterföljande frågestund inför en jury. Tidpunkt för detta? Mitt under den sista timmen av vår arbetsmarknadsmässa! Pjuh!

Sen dess har vi snickrat, övat och tränat på vår pitch ensamma, inför publik, ute på långfärdsskridskor osv (faktiskt en väldigt nyttig övning då en tvingas dra allt från minnet). Till slut tyckte vi att nu har vi filat och gjort den riktigt, riktigt bra blandat med massor av fjärilar i magen.

Stunden inne hos juryn gick otroligt fort. Tiden bara rann iväg! Men det kändes som att vi verkligen satte vår pitch och hade bra svar på alla frågor. Jag är så stolt över vårt arbete och vår insats. Jag småskuttade, nästan sprang tillbaka till Mittuniversitetet för att städa bort montern från mässan som precis avslutats. Vi hade verkligen gjort allt vi kunnat och vårt bästa. Härifrån var det upp till juryn.

Väl hemma igen kändes det som om jag hade sockerdricka i hela kroppen. Vi gjorde det! Mässa OCH pitch!
Vilken dag! Och vad bra vi gjort båda delarna!

Morbror med fru kom för att passa barnen medan vi åkte ned till entreprenörskväll och prisutdelning.
Vi fick bubbel, snittar och föreläsningar varvat med att de tre slutfinalisterna ropades upp. Här hade jag seriöst svårt att andas. Inte blev det bättre av vi blev den sista finalisten som ropades upp (utan inbördes ordning…)

Till slut avslöjades vinnande bidrag, men det var inte vårt.
Jag log.
Applåderade såklart.
Men inombords kände jag mig på samma gång som en utpyst och pangad ballong.

Tom.

Och det kändes helt ok att känna besvikelse. Vi tillät oss själva att sitta hemma, tröstäta godis som blev kvar efter mässan och spela tv-spel resten av kvällen. Men långt, långt där inne har en gnista börjat brinna. En revanschlust och ett starkt vi-ska-minsann-visa-er-att-ni-valde-fel…

Idag är en ny dag!