Jag skulle vilja hissa och höja upp snålheten ett slag. Tycker att det är helt oförtjänt att denna ganska intressanta och i lagom dos väldigt nyttiga egenskap förpassats till en dammig skamhörna. Ingen vill ju vara snål. Eller ingen vill i alla fall kallas för snål. Men jag är ganska övertygad om att de flesta skulle må bra av en liten större släng snålhet. Att hålla i sina pengar istället för att låta dem sina genom fingrarna som smör i solen.

Hade en diskussion med några kollegor på jobbet om investeringar, lycka och livsval. När jag berättade att vi siktade mot att bli ekonomiskt oberoende så sa en äldre kollega att jag skulle passa mig för att bli snål.

Snål vill ingen vara.

Men sen funderade jag på det. Nej. Jag är inte snål på så sätt att jag låter ekonomin sätta stopp för om jag kan hänga med på en kompisweekend till fjälls eller inte. Överhuvudtaget säger jag sällan nej till något som involverar upplevelser med personer jag gillar. Jag älskar upplevelser. Men genom att vara snål med onödiga saker som egentligen inte tillför mig något, så ger jag ju mig själv möjligheten att delta när jag ser meningsfullhet.

Om snål innebär att jag cyklar året runt istället för att pendla med bil eller att jag föredrar matlåda istället för att gå ut och äta lunch på restaurang varje vardag i veckan, så ja. Då är jag snål. Med glädje. Låt mig förklara varför.

Att cykla till jobbet ger mig så mycket mer än bara sparad krona. Det ger motion, frisk luft och innebär mindre koldioxidutsläpp. Några för mig minst lika viktiga anledningar. Dessutom vill jag som förälder visa mina barn att det går. Så här kan man också göra. Man måste inte åka bil. Man kan vara eljest och vara de där föräldrarna som parkerar cykelvagnen utanför förskolan året runt. Och det verkar funka. Barnen cyklar mer än gärna själva trots att nästan 6-åringen har 3.5 km enkel väg till skolan.

Att äta utelunch ökar inte min livsnöjdhet. Men visst händer det att vi inte hinner göra matlådor eller att jag är på resande fot. Då blir det utelunch. Kanske vill någon tillrest kollega eller vän gå ut och äta och ha lunchdejt. Då blir det ju plötsligt en upplevelse. Då är jag nästan alltid på. Plus att det blir en slags lyx istället för vardagsmat...

Men valet att äta matlåda går mycket snabbare än att gå ut och äta. Det frigör tid. På måndagar, onsdagar och fredagar brukar jag köra korta styrketräningspass i källaren på kontoret (om jag inte är ute och reser). Kanske blir det en promenad efter maten eller en liten löprunda för att få frisk luft? Eller så kortar jag ned arbetsdagen och hämtar barnen tidigare. En annan fördel med just matlåda är att jag vet precis vad jag äter. Snålt? Många tänker säkert så. Och till viss del är det ju sant. En egenlagad matlåda för 90 kr skulle vara extremt lyxig. För mig handlar det som sagt om många aspekter som ger mig ett mervärde och därför känns matlåda som en ickefråga.

Men om en kompis frågar om ni ska gå ut och fika då? Ja. Ibland. Men det kan vara minst lika trevligt att baka något och komma över med till en vän som bjuder på kaffe.

Att tänka till på olika utgifter och inte bara shoppa loss ger ofta andra sidovinster som är bra både för kropp och planet. Så ja. Jag vill utbringa en skål för mer snålhet till majoriteten som lever mitt i ett absurt materiellt överflöd.

Observera att det inlägget rör snålhet med pengar och resurser. När det gäller tid, omtanke och kärlek borde alla istället vara generösare <3

Upplevelser! Att bara gå ut i naturen nära dig kan bli jättestora äventyr för små. Och bra mycket mer värdefulla och minnesvärda än ännu en plastleksak.