Investera eller shoppa? Om bra och dåliga köp

-Kolla! Jag har investerat i ett par nya byxor! Säger min vän.
-Ser jättesköna ut. Fina är de också, svarar jag lite funderande.

Kan man verkligen kalla det för att investera om man införskaffar ett par ny byxor, ett par skor eller en jacka?

Kan någon förklara för mig på vilket sätt är det här skulle kunna betraktas som en investering? Eller är det bara så att det låter bättre att säga att man investerar istället för att helt sonika köpa en massa grejer?

Att investera

Att investera har ju nästan blivit något slags modeord. Hållbarhet och investeringar. Men det vore kanske bra att fundera över just begreppet investera en gång till?

För mig är en investering något där jag stoppar in en resurs (tid/pengar) som förväntas ge avkastning längre fram i tiden. Hur ett par nya byxor skulle kunna ge avkastning vet jag inte riktigt. Möjligen om man köper ett par byxor billigt och lyckas sälja dem dyrt då? Eller om en vara har ett samlarvärde och kanske går att kränga till en entusiast längre fram i tiden?

Har läst på ett forum där en del tänker att deras muminmuggar faktiskt är investeringar.
Men att köpa något nytt nu för att ev kunna sälja det dyrt längre fram i tiden kräver långsiktighet, förvaring och att du faktiskt kommer ihåg att du äger och köpt den där muggen för att kunna sälja den dyrt om säg tio år. Sen finns det alltid en risk i att Mumin-muggar inte alls är på modet längre.
Å andra sidan är det sällan de personer jag hör säga att de ska investera i prylar som direkt tänkt sig att sälja dem vidare. Det ska bara handlas för vill-ha-faktorn är hög.

Även om vi kommit fram till de flesta köp inte är investeringar, så finns det ju fortfarande en stor skillnad på vad som är bra och dåliga köp.

Bra köp

För att veta om något är ett bra eller dåligt köp är det ganska nyttigt att använda sig av begreppet kostnad per användning (kpa). Säg att du köper en jacka för 1000 kronor. Den använder du i fem år, cirka 100 dagar om året. Det blir 500 gånger och ditt kpa landar på 2.

Jag köpte en skaljacka i ett tidigare liv för 3000 kronor. Den var nedsatt från 5000 kronor vilket jag inte för mitt liv kunde fatta att en jacka kunde kosta. Hur som helst så var jag superrädd om den (såklart) och den hängde med på alla möjliga upptåg i över tio års tid. Från tidig höst till sen vår och ibland även på sommaren. Jag impregnerade den och tog väl hand om den. En dag fick den åka vidare till en kompis som för tillfället behövde den mer än mig men jag skulle gissa att jag säkert kom ner på 1.5 i kpa. Dyr i inköp? Otroligt. Bra? Fantastisk. Användbar? Mycket. Idag hade jag förmodligen köpt en billigare jacka och vårdat lika ömt vilket hade kunnat genererat ett lägre kpa. Men det allra viktigaste oavsett inköpspris är att man använder grejerna och ger dem kärlek och omvårdnad så att de har de bästa förutsättningarna för att hålla länge.

Ut på fjälltur i min välanvända skaljacka 2009

Ett annat sätt att se på det här med hur mycket saker och ting kostar är att jämföra mot tid istället för pengar vilket vi tidigare skrivit om här.

Innan man köper något är det också bra att tänka på att dina pengar är makt. Det du har i plånboken är ren och skär konsumentmakt. Köper du ogenomtänkta och ohållbara kanske rent av oetiska prylar så kommer utbudet av ohållbart slit och släng samt oetiskt att öka.

Vill man vara en hållbar konsument bör man undersöka hur prylen har tillverkats. Av vad och vem. Hur kommer jag använda den? Kommer jag vara rädd om den, vårda den, laga den eller är det bara slit-o-släng? Vad kommer hända sen? När inte jag längre kan använda den? Går den att återanvända? Återvinna?

Såg någonstans en lista med konsumtionshierarkin nedan som är fiffig att ha i bakhuvudet innan man handlar något.

Använd det du har
Vårda det du har
Laga saker
Låna av varandra
Byt med någon
Gör själv
Köp begagnat
Köp nytt

Dåliga köp

Typiskt när man köper saker man inte behöver. Man har inte gjort sin behovsanalys ordentligt innan.

Extra vanligt är dåliga köp när det är rea/utförsäljning/fyndläge/black friday etc. Man ser Shit vad billigt! istället för behöver jag verkligen den här prylen?
Den här prylen också? Har jag ens plats för den hemma?
Har jag ett verkligt behov av den?
Hur mycket kommer den användas?
Har jag något hemma som kan användas istället för att köpa en ny?

Ett lysande exempel på vår tids sjuka överflöd av prylar och rikedom:
En tidigare kollega fick syn på ett riktigt klipp! En billig kap- och gersåg. En sån ska man ju bara ha, tänkte han och slog såklart till på erbjudandet. För sitt inre såg han till och med ut en plats att förvara den på när han kom hem. I det där tredje skåpet under arbetsbänken hemma i garaget skulle den förvaras. Det var bara den lilla detaljen att när han kom hem och öppnade skåpet så fanns där redan en kap- och gersåg…

Är du snål eller?

Jag skulle vilja hissa och höja upp snålheten ett slag. Tycker att det är helt oförtjänt att denna ganska intressanta och i lagom dos väldigt nyttiga egenskap förpassats till en dammig skamhörna. Ingen vill ju vara snål. Eller ingen vill i alla fall kallas för snål. Men jag är ganska övertygad om att de flesta skulle må bra av en liten större släng snålhet. Att hålla i sina pengar istället för att låta dem sina genom fingrarna som smör i solen.

Hade en diskussion med några kollegor på jobbet om investeringar, lycka och livsval. När jag berättade att vi siktade mot att bli ekonomiskt oberoende så sa en äldre kollega att jag skulle passa mig för att bli snål.

Snål vill ingen vara.

Men sen funderade jag på det. Nej. Jag är inte snål på så sätt att jag låter ekonomin sätta stopp för om jag kan hänga med på en kompisweekend till fjälls eller inte. Överhuvudtaget säger jag sällan nej till något som involverar upplevelser med personer jag gillar. Jag älskar upplevelser. Men genom att vara snål med onödiga saker som egentligen inte tillför mig något, så ger jag ju mig själv möjligheten att delta när jag ser meningsfullhet.

Om snål innebär att jag cyklar året runt istället för att pendla med bil eller att jag föredrar matlåda istället för att gå ut och äta lunch på restaurang varje vardag i veckan, så ja. Då är jag snål. Med glädje. Låt mig förklara varför.

Att cykla till jobbet ger mig så mycket mer än bara sparad krona. Det ger motion, frisk luft och innebär mindre koldioxidutsläpp. Några för mig minst lika viktiga anledningar. Dessutom vill jag som förälder visa mina barn att det går. Så här kan man också göra. Man måste inte åka bil. Man kan vara eljest och vara de där föräldrarna som parkerar cykelvagnen utanför förskolan året runt. Och det verkar funka. Barnen cyklar mer än gärna själva trots att nästan 6-åringen har 3.5 km enkel väg till skolan.

Att äta utelunch ökar inte min livsnöjdhet. Men visst händer det att vi inte hinner göra matlådor eller att jag är på resande fot. Då blir det utelunch. Kanske vill någon tillrest kollega eller vän gå ut och äta och ha lunchdejt. Då blir det ju plötsligt en upplevelse. Då är jag nästan alltid på. Plus att det blir en slags lyx istället för vardagsmat...

Men valet att äta matlåda går mycket snabbare än att gå ut och äta. Det frigör tid. På måndagar, onsdagar och fredagar brukar jag köra korta styrketräningspass i källaren på kontoret (om jag inte är ute och reser). Kanske blir det en promenad efter maten eller en liten löprunda för att få frisk luft? Eller så kortar jag ned arbetsdagen och hämtar barnen tidigare. En annan fördel med just matlåda är att jag vet precis vad  jag äter. Snålt? Många tänker säkert så. Och till viss del är det ju sant. En egenlagad matlåda för 90 kr skulle vara extremt lyxig. För mig handlar det som sagt om många aspekter som ger mig ett mervärde och därför känns matlåda som en ickefråga.

Men om en kompis frågar om ni ska gå ut och fika då? Ja. Ibland. Men det kan vara minst lika trevligt att baka något och komma över med till en vän som bjuder på kaffe.

Att tänka till på olika utgifter och inte bara shoppa loss ger ofta andra sidovinster som är bra både för kropp och planet. Så ja. Jag vill utbringa en skål för mer snålhet till majoriteten som lever mitt i ett absurt materiellt överflöd.

Observera att det inlägget rör snålhet med pengar och resurser. När det gäller tid, omtanke och kärlek borde alla istället vara generösare <3

Upplevelser! Att bara gå ut i naturen nära dig kan bli jättestora äventyr för små. Och bra mycket mer värdefulla och minnesvärda än ännu en plastleksak.

Läs detta Innan du ska köpa något

Impulshoppare eller noggrann övervägare? 
Oavsett hur dina köpvanor ser ut så kan det vara värt att ställa följande frågor till dig själv innan du handlar något nästa gång.

1. Behov! Alltid behov!
Behöver jag verkligen denna?
2. När kommer den användas? Tänk gärna i termer av kronor per användning.
3. Varför ska jag köpa den? Ersätter något som gått sönder?
4. Vad är den tillverkad i för material?
5. Var är den tillverkad?
6. BEHOV??? Alltid värt att fundera över en gång till :)
Kanske äger jag redan något som skulle kunna fylla samma syfte?

Gå också gärna ett steg till i tankekedjan och fundera över hela livscykeln.
Vad händer när du inte längre vill ha den?

1. Går den att sälja/skänka/återanvända?
Om inte,
2. Går den att återvinna?

I värsta fall går det inte ens att slänga prylen i brännbart utan den hamnar på deponi.
Dvs på hög.
Förvaring.
Sopberget.

Järnspikars så sorgligt.

Ganska ofta tycker jag att det räcker med att nagelfara plötsliga impulser med frågan om behov eller ev när kommer jag använda den?
Nej.
Jag behöver den faktiskt inte.
Den kommer inte höja min livsnöjdhet.

Do not shop until you drop...